Sidor

onsdag 30 november 2011

Snart börjar det!

Imorgon vet jag att det är många barn (och vuxna med för den delen) som börjar räkna. Räkna ner dagarna fram till julafton. 24 stycken! Förutom att räkna tror jag många övar julsånger i förskola och skola. Inför Lucia. Fundera på julklappar, både de man vill ha och de man tänker ge OCH öppna luckor varje dag i adventskalendern.

Förra året hade vi en slags adventskalender här på bloggen, och det ska vi ha i år med. Vi hoppas att ni alla där ute vill vara med oss och räkna ner dagarna i december. Vi hoppas på en mysig, julig och bokig månad!

/Karolina

tisdag 29 november 2011

Affektion

Martin Jern har tidigare skrivit ungdomsboken Så värt som jag tyckte väldigt bra om, och hans senaste bok, Affektion tycker jag precis lika mycket om!

Affektion handlar om Kate Mess, som är en väldigt hårdhudad tjej. Hon har verkligen ingen vidare respekt för andra, men hon har heller ingen respekt för sig själv. Kates bästa kompis heter Ali och tillsammans är de skolans skräck samtidigt som alla killar vill vara ihop med dem. I boken tänker Kate tillbaka på när de var tolv år, och en klasskompis försvann på en fest. Flickan hittades senare i en frysbox, död. Kate och Ali blir anklagade för händelsen, men ingen kan bevisa något och som läsare vet man inte heller om de är skyldiga.

Boken utspelar sig när Kate är 16 år, och hon har hunnit flytta både hemifrån och till en annan stad. Ali och hon har blivit osams och har inte kontakt med varandra. Kate försöker glömma allt som har varit, men det är inte alltid så lätt...

Affektion är en nattsvart bok för den som gillar böcker som naglar sig fast. Den är bitvis rätt obehaglig och det är så långt bort ifrån tonårsförälskelser och gulligull man kan komma. Trots det vill jag verkligen att många ska läsa den, för den är verkligen så bra!

/Lisa

måndag 28 november 2011

Stor-Emma

Emma måste följa med sina föräldrar på fest hos deras vänner, fast hon hellre vill vara hemma och äta chips. Inte blir det bättre av att hennes namne, kallad Stor-Emma, visar sig vara både elak och retsam, när de ska leka under kvällen. Stor-Emma tvingar upp Emma högst upp i våningssängen, håller emot dörren när Emma vill gå ut från toaletten och härmas. På något sätt (som jag inte avslöjar här!) och efter många turer hittar de båda Emmorna fram till varandra och leker till sist väldigt bra ihop.

Det är många och stora känslor i Stor- Emma av Lisen Adbåge. Avundsjuka, osäkerhet, ilska är bara några av dem. För ett tag sedan läste jag boken för barn i förskoleåldern som storögt och tysta lyssnade. Jag tror de kände igen sig…

/Veronica

lördag 26 november 2011

Rakt på i Haikupunchline av Boyacioglu

Ibland hinner jag inte läsa långa berättelser fast jag är lässugen. Då läser jag gärna en dikt istället. Som i dag när jag bara vara tvungen att läsa dikten Om minnesbanken av Daniel Boyacioglu (som i somras gjorde en häftig poesicykelresa till Gibraltar):

Kan inte minnas
att jag någonsin trott hjärtat
sitter i huvet

Boyacioglus Haikupunchline (som utkom redan 2005) är en samling dikter som blandar haiku och punchline. Haiku, som har sitt ursprung i Japan, är ett speciellt sätt att dikta i miniformat medan en punchline alltså är den avslutande knorren på ett skämt. Det är kul att Boyacioglu har valt att förena dessa. Och han lyckas göra det medryckande.

Boyacioglu är skicklig på att skriva rakt-på om samhället och om känslor. Igenkänningsfaktorn är ganska ofta närvarande i det han skriver. Hör honom själv framföra Mellansnack (som också går att läsa i Haikupunchline):


/Victoria
PS. Jag tycker det verkar svårt att skriva haiku! Om du vill lära dig mer om eller kanske börja skriva egna haikudikter kan du läsa mer på Svenska Haikusällskapet. Lyckas du skriva en adventshaiku kanske?

fredag 25 november 2011

Vackra tecken

Choi Sukkhee är författare och illustratör, utbildad vid Söuls Universitet i Sydkorea. 2005 blev hon vald till årets bilderboks-författare på den prestigefyllda bokmässan i Bologna.
Jordbarn, Himmelsbarn är hennes andra bok på svenska. I den presenterar en liten flicka tolv kinesiska tecken för oss. Sol och måne, träd och blomma, mamma och pappa. Och några till, hennes allra viktigaste och käraste tecken. Det är en poetisk och vacker bok. En bok fylld av varma känslor och färger -precis vad man behöver en grå och ruggig novemberdag. Den kan dessutom bli en första lektion i kinesisk skrivkonst.


/Annika

torsdag 24 november 2011

Matilda

Idag hade jag lite svårt att komma på vad jag skulle blogga om. Den senaste tiden har jag knappast haft någon lästid alls. Ser fram emot alla helger vi har framför oss när man (förhoppningsvis) har tid att bara gotta ner sig i en massa bra böcker, gärna framför en mysig brasa och med en chokladask vid sidan om.

Men nu var det ju inte det jag skulle drömma om utan till dagens blogginlägg! Efter lite funderande kom jag att tänka på en riktigt bra film som jag minsann inte skrivit om tidigare. Matilda heter filmen som bygger på Roald Dahls bok med samma namn. Det här är en film som jag ser om med jämna mellanrum bara för att jag tycker den är så bra!


Filmen handlar om Matilda som är en riktigt smart tjej. Hon har läst nästan alla böcker som finns på biblioteket och hon vill inget hellre än att få börja skolan. Dessutom kan Matilda något som ingen annan kan. Hon kan flytta på saker bara genom att titta på dem. Men hennes föräldrar förstår sig inte alls på henne. De tycker inte att man ska läsa böcker när man kan se på TV istället och de bryr sig bara om Matildas bror. Till slut går de i alla fall med på att skicka Matilda till en skola, men det blir ingen trevlig liten skola eftersom rektorn på skolan är en riktig tyrann som tycker att alla barn sa sitta tysta och snälla och inte höras. Som tur är finns även Matildas lärare, Miss Honey, på skolan. Miss Honey förstår sig på Matilda och skyddar henne mot den elaka rektorn. Tillsammans hjälps de åt med sina problem och utan att avslöja för mycket kan jag avslöja att historien slutar bra för Matilda och Miss Honey.

/Linda
P.S. Läs även boken Matilda av Roald Dahl om du vill ha mer av historien. D.S.

onsdag 23 november 2011

Vi bygger, vi bygger!

Eller vi som bloggar kanske inte bygger så mycket. Vi flyttar mest böcker och försöker organisera den nya bibblan. För nu, nu bygger vi om på allvar.

Det är säkert flera av er som märkt att vi har det väldigt rörigt just nu. Det är förstås ganska besvärligt (särskilt om man letar efter en viss bok), men vi hoppas att det ska vara värt det. Vi tror nämligen att det kommer att bli mycket fint på barnavdelningen. Får det vara ett litet smakprov?

Ljusgården är ett slags förråd just nu.
Rätt många jobbar på för att bygga nya hyllor.
Lite rörigt blir det förstås!
Men det kan vara värt lite röra när bokhyllorna är så här fina.
Det kommer att bli mycket snyggt när det är klart!
/Karolina

tisdag 22 november 2011

Augustpriset 2011

Igår delades Augustpriset ut, och den barn- och ungdomsbok som fick priset i år var Pojkarna av Jessica Schiefauer! Jag har läst Pojkarna och tycker att det är en väldigt värdig vinnare, för den är verkligen speciell. Kom gärna in och passa på och låna den hos oss!

De barn- och ungdomsböcker som juryn valde mellan var: Vita streck och Öjvind av Sara Lundberg, Konstiga djur av Lotta Olsson och Maria Nilsson Thore, I den tysta minuten mellan av Viveka Sjögren, Petras prick av Maria Nilsson Thore och Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. 

Ps. Om du vill läsa vad vi skrivit tidigare om Augustpriset förra året, klicka här!
 
 

måndag 21 november 2011

Fullmåne

Här kommer ett boktips till från Strångsjö skola. Josefin Hübbert i 5-6:an tipsar om en riktig skräckis för en mörk novemberkväll. Boken heter Fullmåne och är skriven av Ewa Christina Johansson.

Den här boken handlar om Lukas som ska flytta tillbaka till sitt gamla hus. Men hans kompisar vill inte gå nära huset. Kanske för att hans farbror Carl försvann där för 6 år sedan. En dag är Lukas, hans kompis Oskar och Lukas syster Anni vid sjön jämte huset. När Oskar har badat klart ska han gå hem. Men Lukas och Anni stannar och badar lite till. Men plötsligt så hör de ett skrik från Oskar inne i skogen. Lukas och Annie springer in i skogen för att leta efter Oskar, men det enda de hittar är en blodig handduk och ett stort tassavtryck. Några dagar senare hittar Lukas ett gömt rum på husets vind, som kan ge ledtrådar på vem eller vad som bor på vinden.

Boken får av 9 av 10 för den hade lite konstigt slut. Jag rekommenderar helt klart den här boken till alla som läser.

/Upplagt av Veronica

fredag 18 november 2011

Modiga Maja 3

Utrustad med harpun och cyklop beger sig Maja till havet. På stranden ligger en gammal flaskpost och skräpar. I flaskan en karta som leder till en skatt i havets djup. Det är upplagt för ett våghalsigt äventyr och Maja dyker i direkt.

Orädd simmar hon djupare och djupare. Hon tar sig fram bland krabbor, maneter och hajar. Till slut hittar hon det sjunkna skeppet med skattkistan fylld av guld och diamanter. Men det kryllar också av ruskiga sjörövarlik. Huvva! Vilken strid, vilken jakt. Nu måste hon snabbt uppåt, bort från de rysliga rövarna.

Maja fick sig minsann ett riktigt äventyr även denna gång. Men slutet gott, allting gott. Maja traskar nöjd hemåt på sista sidan.

Thomas Halling och Kenneth Andersson heter upphovsmännen till Mot havets djup. Med glimten i ögat har de gjort en väldigt spännande bok. Kanske rätt så läskig om man är förskolestor. Men just därför säkert väldigt lockande. Heja Maja!

/Annika

torsdag 17 november 2011

Hungerspelspepp

Nu tycker ni säkert att vi tjatar väldigt, men vi är ju som ni vet ett gäng här på bibblan som är väldigt förtjusta i Hungerspelen och som alla längtar väldigt till filmen har premiär i vår.

För ett par dagar sedan kom det en ny fullängdstrailer (innan har det bara funnits en kort "teaser"). Jag kan inte låta bli att dela med mig av den här:



Jag har redan tittat på den här trailern ett tiotal gånger och jag blev ju inte direkt mindre laddad inför filmen nu! Det ser riktigt bra ut!

/Linda

onsdag 16 november 2011

Fyra dagar fyra nätter

Jag har läst, och tyckte om, Amy & Roger's Epic Detour som av någon outgrundlig anledning fått den svenska titeln Fyra dagar fyra nätter. "Men..." tänker du nu, "...den handlar väl om fyra dagar och fyra nätter?" Nej! I så fall hade titeln varit lite mer begriplig. Resan som Amy och Roger ger sig ut på skulle ha tagit fyra dagar, men nu gör de två ingenting enligt planen så de är på vift mycket längre än så.

Nåja, boken till skillnad från titeln är utmärkt.

Amy har nyligen förlorat sin pappa i en olycka och bara tre månader senare har mamma bestämt att familjen behöver "en nystart". Det innebär att Amys tvillingbror blir skickad till ett rehabiliteringshem (för sina drogproblem), deras hus i Kalifonien förses med en Till salu-skylt och den rätt trasiga familjens nya hem (bestämmer mamma) ska ligga i andra änden av USA.

Amy blir ensam kvar i Kalifonien medan mamma ordnar deras nya tillvaro i Connecticut. Efter en månad i det tomma tysta huset blir Amy mer eller mindre meddelad att hon måste komma med bilen. Amy som inte kört sedan olyckan blir hopföst med Roger (som hon inte sett sedan de var barn) och de två ska tillsammans ta sig genom USA på fyra dagar. Men, som jag skrev, kommer de två på helt andra planer och gör en helt annan resa. En episk omväg!


Fyra dagar fyra nätter är jättefin. Det finns en hel del som påminner om den underbara Sarah Dessens böcker (döda föräldrar, duktiga flickor, längtan att få vara den man är, spirande kärlek) men samtidigt är det... "lite mindre". Fast fortfarande väldigt bra!

Jag blev blank i ögonen lite då och då, och jag älskar när Amy till sist blir arg.

Boken är dessutom full av spellistor (som man naturligtvis kan leta reda på och lyssna till själv), vykort från platser Amy och Roger besöker, kvitton och annat som gör att boken känns "på riktigt". Det handlar också en hel del om själva landet USA, och en karta är inte helt fel att ha till hands under läsningen. FAST mest handlar det förstås om sorg och skuld... och kärlek och familj. Och om vikten av att gå vidare.

/Karolina

tisdag 15 november 2011

Nedräkning

I morgon, den 16 november, har äntligen den nästa sista "Twilight" filmen premiär. Dessutom kan man på flera biogafer i Sverige gå på något som kallas för "Twiday" som är något så häftigt som en maratonvisning av alla filmer och den nya Breaking dawn-part 1.

Breaking dawn-part 1 är baserad på den första delen av boken Breaking dawn (Så länge vi båda andas på svenska), och Breaking dawn-part 2 är baserad på den sista delen av boken. Precis som de två sista Harry Potter filmerna alltså!

I Breaking dawn-part 1 får äntligen Bella och Edward till det, de gifter sig! Sedan händer det något som man inte trodde var möjligt, vilket får flera olika händelser att sättas i gungning...

Så, vad passar bättre än att gå på bio i novembermörkret? Och inte blir det sämre att det är en ny Twilightfilm!

Ska du gå?

/Lisa

Medan vi väntar får vi hålla till godo med trailern!

måndag 14 november 2011

Kura gryning


Novembermörkret är kompakt. Mörkt när jag åker till jobbet, mörkt när jag kommer hem. De dagar då dimman lägger sig som tjock sirap blir det inte ens ljust mitt på dagen. Just nu, mitt i mörka gråa november, sker kura gryning. En stund för högläsning i skenet från endast levande ljus.

Om några dagar tidigt en morgon ska jag läsa högt i för alla elever i Strångsjö skola. Än har jag inte bestämt vad jag ska läsa, men något roligt ska det bli.

Det finns alltid någon i din närhet som har en stund över. Ta tag i personen, släck alla lampor i rummet och tänd några ljus. Sätt er sedan i skönaste fåtöljen eller soffan, och läs högt för varandra ur en bra bok.

Genast känns trista november ljusare.

/Veronica

fredag 11 november 2011

I väntan på Els-Mari

En snöig morgon i mars. En försenad lärare. En gymnasieklass som väntar i sitt klassrum. Så ser scenen ut.

Eleverna släntrar in, sätter sig på sina platser och väntar. Sofi, Pär, Filip, Katja och de andra. Rutinen är bruten och de får oväntat en tom stund, ett mellanrum. Helt plötsligt har de blivit utlämnade till sig själva i väntan på den som ska styra. Det skapar en slags oro. Medan läraren dröjer får du som läser reda på vad som rör sig i huvudet på tio av ungdomarna i klass SA2B. Minnen och känslor - våndor och pirr, avund, kärlek och missförstånd. Det blir nära, avskalat och uppriktigt.Tankarna flyger, bilderna växlar, men tiden rör sig knappt. Nästan som ett fotografi som blivit levande. Visst är de olika varandra, men ändå så lika. De har inte särskilt mycket gemensamt, men ändå nästan allt. Killarna och tjejerna möts i varandras berättelser. Tio berättelser, tio porträtt, som flätas samman till en helhet.

Ingrid Olsson har gjort något väldigt bra igen. Jag vill bara att du gillar mig handlar om att vara ung, här och nu. Men lika mycket handlar det om att vara människa. För det vi har gemensamt, oavsett ålder och tid, är mer än det som skiljer oss åt. Alla vill vi bli gillade, alla är vi rädda för att inte duga. Att bli uppskattad och få höra till har varit det viktigaste för människor i alla tider.

/Annika

torsdag 10 november 2011

Feernas värld

Jag läser många böcker om olika övernaturliga varelser. Vampyrer, varulvar, spöken och gastar kan jag knappt få nog av. Det finns däremot en varelse som jag alltid har haft svårt för och det är fairies eller feer som blir den närmsta svenska översättningen. Jag har försökt mig på Melissa Marrs böcker om feer utan att kunna ta dem till mig. Jag har till och med börjat tröttna på Charlaine Harris böcker om Sookie och de andra i Bon Temps eftersom de senaste har handlat alldeles för mycket om fevärlden.

Men vad är då fairies egentligen? Ofta översätts det på svenska till älvor, men våra älvor har egentligen ganska lite med fairies att göra. Den närmsta översättningen blir istället alltså feer. På wikipedia läser jag att de är ett övernaturligt kvinnligt väsen som ofta förekommer i romanska folksagor. Därifrån har de sedan tagit sig till Storbritannien där de förekommer i konstsagor. I nya böcker, film och tv-serier så finns det ju faktiskt både manliga och kvinnliga feer, så jag vet inte om den här beskrivningen riktigt stämmer in på dem. Däremot har det oftast i de historier jag har tagit del av är så att de bor i något sorts mytiskt land (Faerie). Precis som med vampyrerna så är myterna kring feer väldigt vitt spridda och varierade beroende på var man läser och varje författare hittar på en egen mytologi eller ändrar åtminstone om dem lite för att det ska passa in i just deras historia och deras fantasi.

Men varför allt detta snack om feer då undrar du säkert nu. Jo, jag har faktiskt hittat en febok som jag gillar. Den heter Mörkrets tjänare och är skriven av Holly Black.


Det här är ingen ny bok. Karolina har skrivit både om den och andra böcker av Holly Black innan. Men den är ju inte mindre läsvärd för det! Även du som, precis som jag undvikit fairy-böcker tidigare - läs, läs, läs!

/Linda

onsdag 9 november 2011

Hur kunde jag glömma?

Idag, den 9 november 2011 släpps ju del fyra i en serie som många, många har väntat ihjäl sig på. Och det glömde jag!! Nåväl, här är den:


Den mycket efterlängtade fortsättningen på Eragons och Saphiras äventyr är här. Inte bara i bokhandlarna. Vi på biblioteket har också fått den. Det är förstås lång kö, men nu vet ni att den i alla fall är på plats.

/Karolina

Serier, här var det serier

Ibland kan det kännas väldigt jobbigt att vänta på en bok i en serie. Oftast vill man ju veta nu, NU vad som händer med huvudpersonerna man engagerat sig i. Samtidigt finns det få saker som är så härligt som att få öppna en bok som man väntat på (sex månader, eller ett år, eller ännu längre). På det sättet har jag haft en trevlig höst. Flera serier jag läser har nämligen fått nya delar.

Fortsättningen på Sunia och Wulfs öden har kommit och del tre i serien Berättelsen om blodet heter Förbundsbryterskan och vi fick den till bibblan här om veckan. Har inte läst den själv ännu men längtar otroligt efter att få göra det.


Även Septimus Heaps liv går vidare. I del sex fyller både han och Jenna fjorton år, vilket innebär Mörka veckan för Septimus del. Någonting som (så klart) inte går riktigt så smidigt som man hade kunnat önska. Boeken heter Mörkret och även den står på plats i biblioteket.


Zoey är tillbaka i Nattens hus. I bok åtta, Uppvaknandet, har hon återtagit platsen som översteprästinna, men både hon och Stevie Rae kämpar med känslan att det inte riktigt blir som det en gång var.


/Karolina

tisdag 8 november 2011

Vem är du Johanna?

Som jag skrev här så har jag velat läsa Vem är du Johanna av Lin Hallberg, och nu har jag gjort det!

Boken handlar om Johanna som föds på Island, men som flyttar med sin mamma till Sverige när hon är fem år. För Johanna blir det väldigt jobbigt att lämna Island, eftersom hennes farfar, farmor och pappa blir kvar där, och alla hästarna såklart. För att dämpa sin sorg börjar Johanna rida på ridskola, och så får hon en sköthäst, Kasper. Men när ridskolan börjar skötas allt sämre, får både Johanna och de andra tjejerna ta allt större ansvar. Tillslut vet de inte hur de ska få ihop mat till hästarna, som bara blir i sämre och sämre skick.

När det blir en ny ägare till ridskolan, börjar allt ordna upp sig. Men tiden med all misskötsel har gjort att Kaspers lungor är helt slut, så man fattar beslutet att han ska avlivas. Johanna är helt förtvivlad, hon har ju  levt endast för Kasper, och dessutom tycker hon att det är hennes fel att han var tvungen att avlivas.

Johanna mår bara sämre och sämre. Hon struntar i skolan och umgås med ett gäng äldre killar som alla är lika trasiga som henne. Tillslut har det gått så långt att Johannas mamma bestämmer att Johanna ska åka till Island, så att hon kommer bort från alla problem. Men det blir inte så lätt, med en farmor som numera är sjuk, och en väldigt tystlåten pappa. Desstom är livet på landet med alla de vilda hästarna något helt annat än vad hon är van vid...

Boken om Johanna är väldigt sorglig, men också väldigt bra. Lin Hallberg skriver på ett sätt som känns äkta, man verkligen känner Johannas smärta och sorg. Det gör heller ingenting om man inte är intresserad av hästar, för boken handlar väldigt mycket om relationer och saknad efter dem som gått bort.

/Lisa

måndag 7 november 2011

Bellas band

Det var ett tag sedan sist, men nu är dags. För ett boktips från Strånsgjö skola. Tips och tips förresten, Felicia Svensson i 5-6:an tycker snarare att du inte ska läsa Bellas drömmar av Tomas Dömstedt.

Boken handlar om Bella som har ett band, Bellas band heter dom. De spelar inte så ofta. En efter en vill sluta. En dag får Bella ett samtal från någon med konstigt namn och frågar om de vill spela in en demo. Bella ringer genast till alla och säger att alla måste komma nu för det är viktigt. När Bella berättat. Alla blir alldeles konstiga som om de inte fattar något. Men de säger att de inte har någon lokal eller en gitarr. Men det lyckas de fixa. Men ska Bellas band fortsätta?

Jag tyckte boken var långtråkig, för det hände ingenting. Den får 4 av 10. Jag rekommenderar inte denna bok .

/Upplagt av Veronica

PS. Har du läst boken och tyckte du annorlunda?

lördag 5 november 2011

Glada spöken & alldeles förtrollad skog

Jag gillar att bli överraskad! Nu har jag läst två bedårande bilderböcker som är ganska olika varandra, men som båda överraskar mig. Den ena heter Spöktåget och den andra heter Inte alldeles ensam.

Små figurer med svamphuvuden, enögda varelser, levande träd och lysande lamphuvuden är bara några av de figurer som åker i spöktåget. Det är lätt att bli lite skrämd av spöken och monster. Men spökena och monstren i Spöktåget verkar ganska ofarliga. Eller? Och vart ska de åka med tåget? Vad händer egentligen på tågstationen där de ska gå av?

Det är inte så mycket text, men väldigt detaljrika och färggranna bilder. I rosa, grönt, blått, orangt, grått - ja, alla färger skulle jag tro. Jag upptäcker nya detaljer varje gång jag kollar på en sida. 

Illsutrationerna har gjorts av Shiegeo Nishimura och texten skrivits av Rintaro Uchida. Provläs vettja!

Det är inte bara monster och spöken som är läskiga. Det kan vara ganska läskigt att gå alldeles ensam till skolan. Särskilt om det är en förtrollad skog. Och när det finns en farlig hund som går lös.

Omslag - Inte alldeles ensam
Lars är en liten pojke som ska göra just det för första gången. Så han väljer att gå baklänges för att kunna skymta sitt hus så länge som möjligt. Det är faktiskt så läskigt att Lars måste hålla för ögonen ibland. Han träffar på Skruvla, Virvel, Ramle och Trigger - lysande fantasifulla figurer som hjälper honom på vägen. Kommer Lars våga gå genom hela skogen så han hinner i tid till skolan?
Det är en del text att läsa och en lite mera avancerad berättelse än i Spöktåget. Men det är en fin och välgjord bok om rädsla och om att våga trotsa sådant som skrämmer oss. Akin Duzakin har gjort bilderna och Constance Ørbeck-Nilssen skrivit berättelsen i Inte alldeles ensam.

Spöktåget och Inte alldeles ensam passar oss som vill att det ska vara bara lite läskigt.

/Victoria

fredag 4 november 2011

Pojkarna på Baker Street

Det är 1800-tal och dimman ligger tät som ärtsoppa över London. Kärror skramlar genom kullerstensgator, hästhovar klapprar, musik från en vevorgel blandas med ropen från försäljare. Mitt i slamret och myllret står en grabb på helspänn. Den unge gatudetektiven Wiggins står blickstilla och tyst i den täta eftermiddagsdimman och släpper inte huset han bevakar med ögonen för en sekund. Han är utsänd av den berömde detektiven Sherlock Holmes. Det kommer att visa sig att det är ett farligt uppdrag han har gett Pojkarna på Baker Street. Den usle Moriarty, Sherlock Holmes ärkefiende, verkar när allt kommer omkring inte vara död, utan i högsta grad inblandad i det som blir Fallet med den försvunne detektiven. Det lilla gänget gatubarn får använda all sin list och sitt mod för att lyckas lösa gåtan och rädda Holmes.


Sir Arthur Conan Doyle var mannen som skapade historierna om detektiven Sherlock Holmes i slutet av 1800-talet. Anthony Read har i sin serie Pojkarna på Baker Street spunnit vidare på dessa och gjort det lilla gänget medhjälpare till huvudpersoner. Vill man mysa, snarare än rysa, denna skräck- och deckarvecka och gillar kluriga spaningar, ledtrådar och spår, kan man med fördel kura ihop sig i soffan med någon av de här tre böckerna.

/Annika

torsdag 3 november 2011

Stora skräckens gränd

Lukas är varulv, han gillar det inget vidare men vad ska man göra? Han är helt enkelt inte som alla andra.

Efter en liten "incident" anländer plötsligt en grupp män i overaller till Lukas hus. De har S.P.Ö.K.A.B tryckt på ryggen och packar ner hela familjens tillhörigheter. Inklusive Lukas föräldrar! Det visar sig att Lukas lite okontrollerade förvandlingar till varulv tvingar hela familjen att flytta till Stora Skräckens gränd. Ett ställe befolkat med vampyrer, mumier, häxor och levande döda.

Lukas blir rätt snabbt vän med Resus (vampyr) och Kleo (mumie), men hans föräldrar avskyr sitt nya hem och är rädd för alla grannarna. Frågan är bara hur de ska hitta tillbaka till den riktiga världen?

Stora Skräckens gränd är en hel serie böcker om Lukas och hans kompisar. I varje bok är de på jakt efter en ny relik, men de råkar dessutom ständigt ut för nya äventyr. Böckerna är både spännande, roliga och lite läskiga och själv återvänder jag gärna till Stora Skräckens gränd.

/Karolina

onsdag 2 november 2011

Läskigheter

Vampyrer, zombier, varulvar eller mördare. Vad är du rädd för? Jag är rätt knäpp eftersom jag är mer rädd för zombier än mördare. I alla fall när jag är ute och går ensam... när det är mörkt... särskilt om det är i en skog. Jag VET ju att det inte finns några zombier, men ensam med ett knak någonstans i närheten, då blir jag inte riktigt lika säker.

Kanske är det därför jag gillar skräck. Jag får bli rädd för alla de där läskiga varelserna, men hemma i soffan där det är tryggt.

För alla er som gillade Fienden, den första delen i serien De levande döda, så har nu del två anlänt. Jag har inte läst den själv ännu, men den låter spännande. Vuxna är fortfarande de som bär på smittan, men ett gäng som flytt från en internatskola träffar Greg. Vuxen OCH frisk. Han säger sig vara immun och plötsligt finns hoppet om att det kanske finns fler friska vuxna där ute. I alla fall tills Greg börjar bete sig väldigt skumt.


Fördelen med hösten är långa mörka kvällar, gärna uppkrupen i soffan med en zombiehistoria. Rys och mys i en enda härlig röra!

/Karolina

P.S. Författaren, Charlie Higson, har en väldigt snygg sida.

tisdag 1 november 2011

Kalle Ankas Halloween

Ibland kan det vara lite svårt att skilja mellan Halloween och Alla helgona.

Halloween firas alltid den 31 november i USA (igår alltså!). I Sverige firar vi ofta Halloween på aftonen före Alla helgons dag. Här firar vi ju även Alla helgonaafton och Alla helgons dag. De dagarna är nu på fredag och lördag. Rörigt? Ja lite kanske, men vill du läsa mer, klicka här.

Även fast Halloween började firas ganska nyligen i Sverige, kommer jag ihåg en film vi hade med Kalle Anka när jag var liten. I den filmen (som dessutom inte hade något ljud) firade Kalle och knattarna Halloween. Eftersom jag inte har något annat minne av Halloweenfirande, är det just Kalle jag tänker på när jag tänker på Halloween. Dessutom är den korta filmen fortfarande riktigt bra, därför vill jag ju självklart att ni också ska se den!

/Lisa

P.S. Ni vet väl att ni kan läsa Kalle här hos oss på bibblan? Det finns både seriealbum och den vanliga serietidningen!