Fula ord

Det är kul med ord, det har vi ju skrivit om förut. Nu har det kommit en rolig bok om svärord! Svärord är ju inte särskilt kul kan man med rätta tycka. Men om man berättar om dem och om deras historia på ett så bra sätt som Camilla Borgström och Martin Strömberg gör i sin bok, då blir det kul.

De beskriver i ord och bild varför vissa ord blev så laddade att det kändes farligt att uttala dem. Men eftersom vi har använt samma svärord i många hundra år har vi idag glömt den ursprungliga anledningen. Så vuxna som ju ofta är noga med att barn inte ska svära kan inte alltid svara på varför vissa ord anses som fula och otrevliga. Om ni läser den här boken kan ni ju berätta för dem…

Man får lära sig en hel del nytt. Visste ni till exempel att det har varit bestämt i lagen att man inte fick svära. Det var visserligen för över trehundra år sedan, men då kunde den som svor faktiskt dömas till böter eller till piskstraff. Man kunde till och med bli landsförvisad om man bröt mot förbudet upprepade gånger!

Nu är det väl inte hela världen om man råkar häva ur sig en och annan harang, ibland kan det ju behövas. Men man ska hushålla med svärord så att de inte mister sin styrka. Och kanske gör man ibland bäst i att stänga in sig i garderoben eller nåt innan man börjar...
Klokt nog förslår man också i boken att man ska tänka på vilka ord man själv skulle vilja bli kallad och så klart är det bara de man ska säga till andra!

/Annika

Äntligen!!

En av mina favvo favoriter, Neil Gaiman, har kommit ut med en ny bok för barn och ungdomar. Kyrkogårdsboken heter den och precis som hans tidigare bok, Coraline, verkar Kyrkogårdsboken vara fylld av märkliga varelser, farligheter och det övernaturliga.

Spännande, spännande! Jag har inte tid att blogga en rad till! Här ska läsas!

/Karolina

Grattis Hjördis, grattis Disa!

Min lillasyster ska snart få sitt andra barn, så just nu pågår det intensiva diskussioner om vad bäbisen ska heta. Det är ju faktiskt väldigt viktigt att tänka efter när man ska ge ett barn namn. Han eller hon ska trots allt ha namnet hela livet. När jag var liten tyckte jag att mitt mellannamn, Ingrid, var helt sjukt fult och jag ville definitivt inte heta det hela livet. Nu har jag ändrat mig och tycker om att heta Ingrid eftersom jag fick namnet efter både mormor OCH farmor.

Anna Ribbing som skrivit om konstiga ord har också skrivit en bok om namn. I den kan man inte bara läsa vad olika namn betyder, det finns också tips på namnlekar och hur man kan skriva sitt namn med runor.

Idag, onsdagen den 3 februari är det Hjördis och Disa som har namnsdag. På den väldigt roliga sajten Svenska namn kan man läsa det här: Hjördis är ett kvinnonamn med isländskt ursprung, sammansatt av hjörr "svärd" och dis "ödesgudinna". Dramatiskt namn! Och plötsligt förstår man varför Hjördis och Disa firas på samma dag. Grattis på er förresten!

Man kan också läsa att Alice och Lucas var det vanligaste namn man gav till nyfödda pojkar och flickor 2009.

/Karolina

Simons katt som bok!

Som jag berättade i ett tidigare inlägg så har vi även seriealbum på biblioteket. Nu har det precis kommit ett som är fruktansvärt roligt! Simons katt heter den och är skriven av Simon Tofield. Tycker du att det låter bekant? På Youtube har man kunnat se korta tecknade små filmer med just Simons katt, som har blivit oerhört populära. Nu har alltså Simons katt kommit i bokform, och jag kan inte annat än att rekommendera den.

Simon Tofield har lyckats att förmedla kattens speciella karaktär väldigt pricksäkert, och vi som är vana vid att umgås med katter skrattar igenkännande. Simons katt är alltid full av bus och nya upptåg, och framförallt är han ständigt hungrig…

/Lisa

Hästbok

På beskrivningen av bloggen har vi skrivit att både bra böcker och dåliga böcker kommer tas upp. Ofta tar vi upp böcker vi gillar, det är helt enkelt lättare att skriva om sådana. Här kommer därför ett tips på en hästbok som Moa Strandberg på Strångsjö skola inte gillar.

Emily - äntligen av Gull Åkerblom
Boken handlar om Emily som får en häst. Kompisen Nanna blir skötare på Emilys häst Blitzen. Nana tror det är något fel på Blitzen, han börjar stegra, vägra och vara dum. Men Emily vill inte tro det men till slut så åker de till veterinären.

Boken får 5 av 10 för den var långtråkig.

/Upplagt av Veronica

PS. Om du blir nyfiken (du kommer kanske tycka annorlunda) är det bra att veta att finns 7 böcker till om Emily. Den första heter Emily - ensam.

SMS från Soppero

Förra fredagen skrev jag lite om samiskans många ord för snö. Samerna är ju Sveriges ursprungsbefolkning med eget språk och kultur. Jag har alltid känt mig fascinerad av det samiska. När jag växte upp i Stockholm verkade det så exotiskt och långt bort, trots att det är samma land.

Härom året kom det en bok som beskriver det här. Den heter SMS från Soppero och i den känner man att det är visserligen långt bort och annorlunda, men det är också mycket som är precis likt.

Den handlar om Agnes. Hon är en helt vanlig tjej från Solna utanför Stockholm med kompisar, plugg och kille hon kollar in i smyg. Med bekymmer och glädjeämnen som de flesta.

Så börjar det komma mystiska sms. På samiska. För Agnes är ju faktiskt inte bara stockholmstjejen, hon har sitt samiska ursprung också. Mamma Anna-Sara är same, men vill inte riktigt kännas vid det. När Agnes och hennes mamma hälsar på släkten i byn Soppero i nordligaste Sverige får Agnes mycket att fundera på. Kan man vara same utan att kunna samiska, utan att ha renar? Kan man vara same och bo i Solna? Räcker det om man är det i själ och hjärta? Vem bestämmer sånt? Och så var det ju det där med sms:en. Och snyggingen som skrev dem….

SMS från Soppero är en kärlekshistoria, på flera olika sätt. Och en berättelse om att våga stå för det som känns rätt. Det är en bok att bli glad av. På måndag får vi se om tjejerna i BOOKworms håller med mig, de har nämligen läst den tills dess...

/Annika

Vildningarna

För många av oss är bilderboken Till vildingarnas land både välkänd och älskad. Vi (och många med oss) är därför väldigt glada att vildingarna fått liv på vita duken. I morgon har Max äventyr premiär och Maurice Sendak, mannen som redan 1963 gjorde Till vildingarnas land, tycker inte att föräldrar ska oroa sig för att filmen är för hemsk.

En liten provtitt ger kanske en känsla av läskighetsgraden!

/Karolina och Annika