Själar, spöken och döden

Karolina skrev om de nominerade till August-priset förra veckan. Kitty Crowther belönades med ett annat mycket fint pris för ett par år sedan - ALMA-priset. Nu har biblioteket fått en ny bok av henne. En lite sorgsen bok, kan man nog tycka. En bok som passar en dag när man själv känner sig lite sorgsen tycker jag. Lilla döden hälsar på heter den. Kitty Crowther har berättat att hennes son talade om döden redan som treåring. Han ville se döden så därför skrev och målade hon en bok om hur Lilla döden blir vän med ett barn. Barnet i boken är inte rädd för döden utan de leker och upptäcker saker ihop - Lilla döden känner sig riktigt levande faktiskt.

Kitty Crowther vill att man ska kunna skratta eller le åt det mörka i stället för att skrämmas av det. Och hon får mig att le. Det är nämligen både finstämt och med humor som hon skildrar döden.

I dagarna firar vi ju både Allhelgona och Halloween - två olika sätt att fira minnet av de döda. Det första är en gammal högtid när man tänder ljus vid nära och käras gravar och i stillhet minns dem. Det senare är en modern festlighet som mer går ut på spökerier och läskigheter och på så sätt kanske betvinga rädslan för andeväsen och döden.

På Kulturhuset Ängeln har vi valt att hålla Halloween i eftermiddag och till kvällen. Välkommen på spökvandring om du törs!

/Annika

Harry och döden

Det är ju ingen hemlighet att flera av oss som skriver på den här bloggen är harrypotterfierade ända ut i fingerspetsarna. Lisa skrev i gårdagens inlägg om varför hon är så förtjust i Harry och hans värld, och nu är det min tur.

Jag gillar ju fantasy, så för många kanske det är självklart att Harry Potter passar mig, men så enkelt är det inte. Jag vill nämligen gärna att en bok ska säga mer än det som finns på ytan. För vad handlar Harry Potter egentligen om? Att vara föräldralös? Att försöka passa in? Vänskap? Ont mot gott? Civilkurage? Döden?

Jag skulle säga "JA" på alla dessa frågor. Framförallt tycker jag att Harry Potter handlar om döden. Redan i det allra första kapitlet, i den allra första boken, blir han Pojken som överlevde med hela trollkarlsvärlden. Han levde när andra dog. Redan där börjar också Harrys egna kamp med att hantera hur älskade människor i hans omgivning försvinner från honom genom att dö.

Det låter ju oerhört tungt det här, men min övertygelse är att vi alla har ett behov av att läsa om hemska och skrämmande saker. Kanske blir det lite lättare då..?

I somras gick radioprogrammet Jättestora frågor med Johanna Koljonen. I programmet som gick onsdagen den 17 augusti (går att lyssna på här via poddarkivet) inleder Johanna med att säga: "Varför har svenskarna städat bort döden? Är samtidens viktigaste litteratur om döden full av ugglor och trollkarlshattar?"

"Ja" tänkte jag och tyckte det var väldigt intressant. En av gästerna i programmet beskrev hur viktig Harry Potterböckerna var när han förlorade sin tvillingsyster. Hur de hjälpte efter en svår förlust.

Inte bara Jättestora frågor tar Harry Potter på allvar. På Linnéuniversitetet i Växsjö har det under somrarna gått en kurs (en universitetskurs alltså) som heter Harry Potter och hans världar. Här kan man se och höra Helene Ehriander, kursansvarig, berätta och nedan är det en liten intervju med Ehriander. Vi är många som fascineras!

/Karolina

Skratt och allvar

Mitt boktips idag hade jag först tänkt skriva om förra veckan, det vill säga ta upp som min favoritbok. Så bra tycker jag den är. Jag vill verkligen att fler ska upptäcka en av förra årets höjdare och digga den!

Vilken är det då? Jo, Syltmackor och oturslivet av Anna Ehring. Anledningen till mitt starka gillande är att den innehåller både skratt och, om inte tårar, så i alla fall allvar.

Boken handlar om Nisse, vars mamma dog för ett tag sedan. Så nu bor han med sin lillebror Nodi, pappa och husdjuret Harry, som är en ödla. Det var Nisses mamma som köpte Harry eftersom hon blev allergisk mot familjens hundvalp.

Nisse tycker hans liv är ett otursliv, egentligen har han inte känt sig glad sedan hans mamma dog. Även när han och hans pappa gör roliga saker, som att åka skateboard, blir det sorgligt. Men så en dag händer något ovanligt. Hans tråkiga ödla Harry börjar prata! Sakta men säkert börjar livet vända. Tillsammans med sin kompis Tage bildar Nisse ett popband ihop med de snygga tjejerna Rut och Saga. Det blir ett märkligt band med trummor och trumpet som enda instrument och när de repar blir det mest bara massor av oljud. Men kul har de!

Nu ser jag fram emot att läsa del nummer två i serien, Kickflippar och farligheten.

/Veronica

Dag 6, En bok som gör dig sorgsen

Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren har jag läst högt många gånger för mina barn. Det är en helt fantastisk berättelse som är gripande, spännande och läskig. Det är också en mycket tankvärd bok som handlar om döden och livet efter detta. Jag har aldrig lyckats läsa den utan att börja gråta i de första avsnitten då bröderna Jonatan och Karl lämnar jordelivet och kommer till Nangijala. Det är oerhört sorgligt!

/Anna-Karin

Mysteriet döden

Den här veckan inleddes med Halloween-firande förra helgen. Barn utklädda till spöken och självlysande skelett ville skrämmas och busa. Imorgon är det Alla helgons dag som är en stilla och stämningsfull högtid till minne av de döda. Vårt sätt att förhålla oss till döden rymmer både och. Därför är det heller inte konstigt att de böcker om döden som vi tipsat om under veckan sinsemellan är olika. Från det hårresande kusliga till det sorgesamt tårfyllda.

Döden är något som fascinerat människor i alla tider. Så länge det funnits människor har man funderat på vad som händer när man dör. Det har levt och dött ungefär 50 miljarder människor på den här planeten. Men ingen enda har förstås kunnat berätta vad som hänt efter döden. Den är på många sätt verkligen ett mysterium.

Jonathan Lindströms senaste faktabok heter passande nog Mysteriet döden och är ett exempel på att det till och med går att skildra döden med lite humor! Den handlar om vad man vet, vad man tror och vad man hoppas händer när livet är slut. Det är inte så mycket om sorg och känslor utan mer om det spännande och fantasieggande.

En helt annan sorts bok är En stjärna vid namn Ajax. Det är Ulf Starks och Stina Wirséns första gemensamma bok. Tillsammans har de skapat en poetisk berättelse som lika mycket handlar om livet som om döden. Det är sorgligt och vackert och fyllt av livsglädje och hopp.

”En dag när hunden Ajax var sju fick han en pojke som hette Johan. En som skrek! Tills han fick syn på hunden. Då log han!” Så inleds boken och sedan den dagen är Ajax och Johan vänner. De delar allt, som vänner gör. Många äventyr blir det. Åren går och en dag när Johan är sju vaknar inte Ajax mer. I Ulf Starks väv av verklighet och fantasi ger sig förstås den lilla pojken ut bland stjärnorna för att söka reda på sin vän. Det trösterika slutet på berättelsen blir att minnen består och ny vänskap uppstår.

Så är det. Så har det varit. Så kommer det att förbli.

Denna bloggvecka avslutas med några rader av
Mikael Wiehe:
Så segrar inte döden,
fast åren har sin gång.
Så stannar inte tiden,
den börjar bara om.

/ Annika

Sorg

Att prata om döden är ofta jobbigt. När en kompis har förlorat någon de tyckte mycket om, till och med en familjemedlem kan det var svårt att veta vad man ska säga till personen. Man vill ju inte göra den mer ledsen. Samtidigt är det ju när sådant händer som man som allra mest behöver vänner som bryr sig och kan hitta på saker för att kanske muntra upp för en stund. Sorg kan ju vara så olika för olika människor och som kompis måste man försöka vara där med precis det som ens kompis behöver just då. Ibland kanske man bara kan sitta och spela monopol och andra gånger kan man följa med till kyrkogården med en bit tårta.

I boken Döden dö av Torsten Bengtsson händer precis det. Johns bästa kompis Björns pappa får cancer och dör. Dödsfallet är inte bara jobbigt för Björn. Hans pappa, Janne var tränare för fotbollslaget där John och alla hans kompisar spelar. Janne var en sådan pappa som alltid ställde upp med att laga cyklar och sånt som så få vuxna annars har tid med. John vet inte vad han ska säga till Björn. Han får en klump i magen och vill mest gråta han också. Men för Björn känns det bättre bara av att John kommer och hälsar på.

När man har läst den här boken tycker jag att man känner hur viktig vänskapen är för att klara sig igenom tillfällen när livet är som allra jobbigast. Det får man aldrig glömma!

/Linda

Levande döda

I den vanliga verkliga världen är ju döden någonting allvarligt. Ofta sorgligt och någonting som är svårt att begripa. Det finns faktaböcker om döden, som Veronica skrev i måndags och böcker om familjemedlemmar som går bort eller älskade husdjur som dör.

Jag tycker ofta det är jobbigt att läsa sådana böcker. Jag blir så ledsen och beklämd. Nu har ju Veronica och Lisa redan tagit upp sådana berättelser så därför tänker jag skriva om en helt annan typ av döden-böcker. Sådana böcker som utspelar sig "någonannanstans" och där döden snarare är spännande och läskig.

Mårten Sandéns tre böcker om Jannike Faltin tycker jag har fått alldeles för lite uppmärksamhet. De är såå bra! Jannike är sanslöst tuff och det händer spännande och oväntade saker hela tiden. Del tre har precis kommit och heter (lämpligt nog) De dödas imperium. Jannike får i den kämpa mot levande döda med hjälp av sitt skuggseende och en vampyr!

Gillar man zombier tror jag starkt på en annan ny bok, Fienden av Charlie Higson. Redan på framsidan kan man läsa:

De jagar dig. De sliter dig i stycken. De äter dig.

Säkert är det en text som får många att avstå hela boken, men jag, ja jag blev istället väldigt intresserad. Jag har bara börjar läsa men det som händer är att en epidemi dödar nästan alla vuxna. Nästan alla! De som är kvar har förändrats, liksom ruttnat innifrån, och fått en väldig smak för människokött. Alla "zombier" är nu på ständig jakt och barnen och ungdomarna som finns kvar får kämpa för sina liv.

Lite liknande är det i den engelska boken The forest of hands & teeth. Där har de friska människorna byggt murar runt små isolerade byar och är ständigt på vakt mot zombierna där ute. Naturligtvis blir det så att vår hjältinna måste ge sig ut i skogen mellan byarna.

Så vill man ha action, supertuffa tjejer och levande döda så finns det mycket nytt att "sätta tänderna i!" Ha, ha!

/Karolina

Adjö, herr Muffin

Förra veckan var George, ett av mina marsvin, sjuk. Han hade jätteont i magen och ville inte äta. Två gånger fick han gå till veterinären och som tur är så mår han bättre nu.

Jag var jätteorolig att han inte skulle klara sig, för oj vad ledsen man blir när ett älskat husdjur går bort. Dessutom var jag orolig för marsvinet Fred, som skulle ha blivit alldeles ensam om George hade dött. Fred och George är nämligen bästa kompisar, och Fred hade blivit väldigt ledsen om han blivit ensam.

Jag har haft flera marsvin som numera är döda, och jag har blivit lika ledsen varje gång någon av dem dött. Det kan vara svårt att förstå sig på döden, men en hjälp kan vara att läsa om det.

Min favoritbok om döden är Adjö, herr Muffin av Ulf Nilsson. Herr Muffin är ett gammalt marsvin som tänker tillbaka på hur bra han har haft det under sitt liv. Jag har skrivit tidigare om den boken, men den är så bra att man kan skriva om den flera gånger. Dessutom har den fantastiskt fina bilder av Anna-Clara Tidholm, här i inlägget får ni två smakprov.

I slutet av boken dör herr Muffin, och på den sista sidan kan man läsa den här fina psalmen:

Marsvinspsalm nr 1:

*1. Det finns någon som tar dig i sin hand,
som bär dig stilla till mandelträdens land,
som ger dig mat på en maskrosäng,
som bäddar ner dig i sin svala säng.
Det är sant och det är visst
du ska bäddas ner till sist.

*2. Att få somna i frid, det passar
ett litet marsvin med trötta tassar.
Du får möta de små, lilla vän,
alla kommer till slut hem igen.
Det är sant och det är visst
alla kommer de hem till sist.

/Lisa

Döden

Döden är temat i mycket som händer här på Kulturhuset Ängeln nu under hösten. Det kommer visa sig i de utställningar som är konsthallen och i en del program. Denna höstlovsvecka är det skelettverkstad på onsdag och torsdag. På fredag bara måste du komma hit. Då upprepas succén från förra året, spökvandringen. Kl 15 för barn från 5 år och kl 18.30, när huset är stängt, är det för er från 12 år (ta gärna med en vuxen).

Under en vecka nu är det både Halloween (igår) och Alla helgons dag (på lördag). Amerikanska Halloween då man ska skrämma folk om de inte ger en godis. Allahelgonahelgen är lugnare, det är en högtid för att minnas de döda. I novembermörkret lyses kyrkogårdarna upp av alla ljus som tänds vid gravarna till minne av de döda.

Därför väljer vi denna vecka att knyta an till detta genom att ta upp böcker som på något sätt anknyter till döden. Det kan vara skrämmande, allvarligt, roligt (ja, faktiskt) och sorgligt.

Pernilla Stalfelts faktabok Dödenboken tar upp döden på många olika sätt. Här får vi lära oss hur begravningar gick till förr i tiden och allt om nutidens urnor och kistor. Naturligtvis tas det också upp hur man kan dö, t ex av ålder, genom en olycka. Trots bokens allvarliga tema ler jag faktiskt när tittar genom boken. Hennes tokroliga bilder liknar ingen annans!

En person som dör i en trafikolycka är Mys storebror Robin i boken Min storbror Robin av Bitte Havstad. Livet förändras som genom ett sorgligt trollslag för My som alltid sett mycket upp till sin storebror. Hon får också mer att tänka på när hennes pappa dyker upp som tidigare varken haft mycket kontakt med My eller Robin. Inom närhåll finns också Robins nya flickvän, som knappt lärde känna honom…
Det här är en sorglig bok, men det finns en ljusning i slutet. För livet går trots allt vidare.

/Veronica