Harry och döden

Det är ju ingen hemlighet att flera av oss som skriver på den här bloggen är harrypotterfierade ända ut i fingerspetsarna. Lisa skrev i gårdagens inlägg om varför hon är så förtjust i Harry och hans värld, och nu är det min tur.

Jag gillar ju fantasy, så för många kanske det är självklart att Harry Potter passar mig, men så enkelt är det inte. Jag vill nämligen gärna att en bok ska säga mer än det som finns på ytan. För vad handlar Harry Potter egentligen om? Att vara föräldralös? Att försöka passa in? Vänskap? Ont mot gott? Civilkurage? Döden?

Jag skulle säga "JA" på alla dessa frågor. Framförallt tycker jag att Harry Potter handlar om döden. Redan i det allra första kapitlet, i den allra första boken, blir han Pojken som överlevde med hela trollkarlsvärlden. Han levde när andra dog. Redan där börjar också Harrys egna kamp med att hantera hur älskade människor i hans omgivning försvinner från honom genom att dö.

Det låter ju oerhört tungt det här, men min övertygelse är att vi alla har ett behov av att läsa om hemska och skrämmande saker. Kanske blir det lite lättare då..?

I somras gick radioprogrammet Jättestora frågor med Johanna Koljonen. I programmet som gick onsdagen den 17 augusti (går att lyssna på här via poddarkivet) inleder Johanna med att säga: "Varför har svenskarna städat bort döden? Är samtidens viktigaste litteratur om döden full av ugglor och trollkarlshattar?"

"Ja" tänkte jag och tyckte det var väldigt intressant. En av gästerna i programmet beskrev hur viktig Harry Potterböckerna var när han förlorade sin tvillingsyster. Hur de hjälpte efter en svår förlust.

Inte bara Jättestora frågor tar Harry Potter på allvar. På Linnéuniversitetet i Växsjö har det under somrarna gått en kurs (en universitetskurs alltså) som heter Harry Potter och hans världar. Här kan man se och höra Helene Ehriander, kursansvarig, berätta och nedan är det en liten intervju med Ehriander. Vi är många som fascineras!

/Karolina