24 december

Ha en underbart trevlig jul och ett riktigt gott nytt år!! Vi på Bubblan i bibblan tar paus nu under helgerna, men vi "ses" igen den 7 januari 2013.

/Veronica, Lisa, Victoria, Annika och Karolina



23 december

Dan före dopparedan! Det är det idag! Tänk, imorgon är det julafton! När jag var liten gick alltid samma program på TV dagen före julafton. Det var Tales of Beatrix Potter, en dansföreställning där alla dansare ser ut som djuren Beatrix Potter tecknade och skrev om. Jag fullkomligt bara älskade detta program! Mamma brukar berätta att jag redan som treåring satt helt trollbunden under denna en och en halv timme långa balettföreställning.

Jag kan säga att denna fascination aldrig har gått över. Jag tycker filmen/föreställningen Tales of Beatrix Potter är jätte, jättebra och för mig finns det nästan ingenting som ger sådan julkänsla som Jemima Puddle Ducks dramatiska flykt från räven (som vill äta upp henne!) eller grodan Jeremy Fishers galna dans i regnet.

Till min stora förtjusning äger biblioteket Tales of Beatrix Potter, och även om det bara är jag som fylls av julkänsla vill jag ändå rekommendera denna storslagna föreställning till precis alla er där ute!

/Karolina

22 december

Jag skickar er en julhälsning med Elsa Beskows saga Topp, Tipp och Tott! Den gamla  berättelsen handlar om de tre smågranarna i storskogen som drömmer om att bli pyntade, glittrande julgranar. Men den stora mormorsgranen vill inte veta av sådana tankar, hon vet minsann hur det slutar för den som haft oturen att väljas ut.

Den här berättelsen läste min farmor för mig när jag var liten. Undra på att jag tycker att det är både vackert och lite sorgligt med julgranar. När jag ser de snötyngda granarna ute tänker jag att de pryder ju sin plats minst lika bra där, utan glitter och ljus. Men det är klart att doften och åsynen av ett pyntat julträd inomhus är något som jag ändå inte vill vara utan. Julegran och juleljus hör liksom till!

Vill man läsa sagan finns den med i den nya antolgin Vill du läsa? i Elsa Beskows Sagoskatt.

/Annika

21 december

Denna vackert rymdsvarta bok vill jag ge mig själv i julklapp!

Jag tänker att jag kanske måste tjuvöppna den och starta läsningen redan i morgon. Den börjar nämligen så här: "STRESSLETA JULKLAPPAR på kvällen den 22 december, vilket skämt." Det vore ju passande att just den kvällen sträcka ut sig i soffan och läsa om hur Turk motvilligt trängs i Stockholms city med kompisen Adrian. Och känna att man slipper det och i stället får njuta en god bok i lugn och ro.

De kända författarna Niklas Krog och Lina Forss har tillsammans skrivit Turk & Timotej: En Natt. Bokens baksidestext utlovar "en kärleksroman för alla som väntar på och längtar efter det magiska livsförändrande mötet." WOW,  jag anar stoft av Vintergatan och en glimt av Sjunde himlen. Jag spår en gnistrande julhistoria.

/Annika

20 december

Hårda paket är ju de bästa paketen. Eller hur?

Jag tycker du eller någon du känner ska få öppna ett paket med bilderboken Nu eller kanske Mu : en kärlekshistoria. Först och främst har den ju så mysig titel. Nu eller kanske Mu. Det klingar fint tycker jag.

Berättelsen tar sin början i att paret Nu och Mu en dag vaknar upp och rakt in i en osäkerhet om vem som egentligen är vem. Nu. Eller Mu. Eller Nu. Eller Mu. Nu och Mu tycker också rysligt mycket om varandra. Men nu har de alltså blandat ihop sig med varandra. 

Det lukat Nu om Mu:s tröja eller hur var det nu igen. 

"- Kan vi inte bara bestämma att du är du och jag är jag? frågade Nu.

- Okej, sa Mu, nu är du Mu.

- Okej, sa Nu, som nu var Mu. Då är du Nu.

- Okej, sa Mu, som nu var Nu. Nu är jag Nu.

- Hur känns det? undrade Mu.

- Annorlunda, sa Nu.

- För mig med, sa Mu. Ganska."

Nu och Mu får går till doktorn men de förstår inte doktorns krångliga. Så istället bygger de en tidsmaskin.

Jag får lite målarfärgskänsla av bilderna som är gjorda av Clara Dackenberg. Och berättelsen som är skriven av Johan Gardfors är verkligen lekfull. Allt är väldigt finurligt. Och poetiskt. Det känns som det finns många nyanser och många sätt att läsa boken. Det går att upptäcka något nytt vid varje läsning.

Det här är en bilderbok som sticker ut och går sin egen väg.

/Victoria

19 december

Vi (= vi i västvärlden som firar jul) lägger ner väldigt mycket pengar på julklappar varje år. Och julmat. Egentligen alldeles för mycket kan jag tycka. Har man inte så mycket pengar kanske julen bara känns jobbig.

Fast egentligen är det ju så att alla som bor i Sverige har en underbar present året om. I form av bibliotek. Tänk ändå, till biblioteket i Katrineholm kan vem som helst komma och låna böcker och filmer och tidskrifter och spel och datorer och dagstidningar. Helt gratis. Vilken grej. Vilken present! Så biblioteket är ju som en julklapp. En året-runt julklapp!

/Karolina

18 december

Nu var det ett tag sedan den sista boken om Bella och Edward kom, och den sista filmen har gått på bio. Visst kan man läsa böckerna och se filmerna flera gånger, men det kommer inte mer Twilight nu. Men då är det ju sån tur att det kommer nya böcker, som passar oss Twilightare. En sådan bok är Rubinröd-tidlös kärlek av Kerstin Gier. Den har legat på topplistor i både England och USA, och har givits ut i över 30 länder. Dessutom är det film på gång.

Visst blir man sugen när man läser det här:

Romeo & Julia, Bella & Edward och nu; GWENDOLYN & GIDEON!

Att vara förälskad kan vara både underbart och plågsamt - att träffa någon i en annan tid och bli kär är bara  förbjudet, förförande och oemotståndligt farligt! Feel good-fantasy, med värme, humor och normala tonårsbekymmer.

Gwendolyn Shepherd lever med sin stora och speciella familj i London. I väntan på att hennes malliga kusin ska göra sin första tidsresa, fördriver Gwen tiden med att plugga och hänga med sin bästa kompis efter skolan. Ända tills den dag hon plötsligt befinner sig i det viktorianska London i slutet av 1800-talet! Läs mer på Adlibris

Jag har inte läst boken, men jag tänker definitivt göra det. Rubinröd är mitt julklappstips till alla som gillar Twilight!

/Lisa

17 december

Jag vill ge bort den augustnominerade boken Jag blundar och önskar mig något av Moa-Lia Croall.

Lisa och Nova har bara känt varandra i ett halvår. Alltsedan Novas familj kom till Lisas stad med en cirkusföreställning har de träffats ofta. Tanken var att när hösten kom skulle Novas familj åka vidare med cirkusen, men eftersom hennes föräldrar snart ska ha barn valde de att stanna kvar. Vilket Lisa gör överlycklig!

Nu har hösten i sexan kommit och allt blir inte lika bra som Lisa tänkt sig. Nova vill gärna vara med i hemliga gänget Näbben, som består av Lisas storasyster och andra äldre tjejer. Det är inte bara att Lisa tycker det är trist att träffas i kallt rum på måndagar. Hon vill allra helst slippa inträdesprovet till gänget också. De ska fixa godis och chips till de andra, men inte på ett ärligt sätt. Provet består av att stjäla. Detta följs av andra uppdrag. Lisa känner mer och mer att detta vill hon inte göra. Men hon är fast, för hon vill verkligen inte förlora bästa kompisen Nova.

Inte blir det bättre när det visar sig att Nova flera gånger i hemlighet gjort saker med gänget som Lisa inte får reda på.

Boken vill jag ge till er alla, kanske framförallt tjejer, som ibland tvekar att säga nej. Budskapet är att är det alldeles rätt att stå på sig. Det är också en bok för alla er som vill ha en bok om vänskap och relationer.

/Veronica

16 december

Det är verkligen ingen nyhet för trogna bloggläsare att jag gillar "det overkliga" när det kommer till böcker. En alldeles särskild förkärlek har jag för dystopier. En trevlig bieffekt av Hungerspelens popularitet är att andra dystopier nu har mycket god chans att ges ut, och dessutom marknadsföras hårt. Divergent är en av dessa böcker.

I ett framtida Chicago lever Beatrice Pryor, 16 år gammal. Hon är född in i falangen De osjälviska, en av fem falanger (de andra är De ärliga, De tappra, De fridfulla och De lärda). Som 16-åring är det dags för Beatrice och hennes jämnåriga att genomgå ett test vars resultat är det ledande rådet till vilken falang man bör välja som sin egen. En falangbrytare (någon som väljer en annan falang än den man fötts in i) avskys av sin tidigare falang och oftast säger familjen upp all kontakt. Beatrice har aldrig känt sig som en av De osjälviska, men testet visar sig vara värre ändå. Hon är en divergent, någon som passar in överallt och därför är ytterst oberäknelig för makthavarna i toppen.

Divergent är en väldigt spännande bok! Vi som läsare vet om att Beatrice, eller Tris som hon väljer att kalla sig, är divergent men det är en hemlighet för alla andra. Hon väljer dessutom att bli falangbrytare och det är svårigheter (och spänning) i livet hos den nya falangen. Dessutom finns frågetecken kring vilka som är hennes sanna vänner, för att inte tala om Four. Four är killen som ska träna upp falangbrytarna och är han bara en tränare, eller finns det något mer?

Mitt heta tips för alla spänningstörstande typer där ute som inte vet VAD de ska läsa nu när Hungerspelstrilogin är slut; Divergent av Veronica Roth.

/Karolina

P.S. Dessutom är Divergent första delen av tre, så den som ger bort del 1 har julklapparna för två år framåt kirrad.

15 december

Julklappar, julklappar, julklappar! De kan skapa både glädje och stress, de där klapparna! Särskilt som det bara är en dryg vecka kvar till julafton.

I min familj fick alltid barnen (det vill säga jag och mina syskon) EN julklapp på julaftonsmorgonen. I julmorgonspaketen fanns det ett spel, en film, en serietidning eller en bok. Våra föräldrar tyckte nämligen det var väldigt fiffigt att ge oss någonting som "kunde hålla oss sysselsatta". Julafton kan ju bli en väldigt lååång väntan på julklappar annars. Rätt smart!

Spel, film, serier och böcker är ju alltid väldigt bra julklappstips och den här veckan ska vi dela med oss av våra bästa julklappsidéer. Och kanske minska på den där stressen för några?!

/Karolina

14 december

På kvällen den tredje advent händer något som förändrar familjen Wagners julförberedelser i grunden: Med ett öronbedövande brak störtar taket i vardagsrummet in. Precis när familjen stämmer upp sången om ängeln i himlens höjd dråsar tegelsten, taktegel och en jättelik älg ner och krossar både bord och ljusstakar.
"Kan älgar flyga?" frågar sig den förbluffade mamma Wagner. Nej, svarar den pålästa systern. "De kan inte heller klättra i berg, dyka eller spela tennis. Och de kan heller inte prata." MEN. I samma ögonblick säger älgen "Det är inte sant lilla vän! Jag behärskar fem språk, och det flytande."

Så går det till när ödet sammanför älgen Mr Moose med familjen Wagner och sonen Bertil får berätta historien om hur Mr Moose räddar julen. Bertil får veta att Mr Moose inget hellre vill än att dra jultomtens släde. Som det är nu får han bara testköra den innan renarna ska ut på julklappsfärd med tomten. Bertil berätttar i sin tur om sin allra högsta önskan för Mr Moose som lovar att framföra den till Chefen. Med lite stoft från Vintergatan är nog allt möjligt. Det vet man när man är liten, då är flygande älgar och jultomten också självklarheter.

Samtidigt är detta en högst realistisk berättelse om att vara liten och längta efter de välkända sammanhang där en pappa finns med. Andreas Steinhöfel från Tyskland har skrivit en julig, kulig berättelse om allas vårt behov av gemenskap. Kanske blir det behovet särskilt tydlig så här i juletid.

/Annika

13 december

Lucia. Ja, idag skrider hon in. Hon eller han, för jag hoppas att man på skolor och förskolor låter alla som vill vara Lucia vara det. Vitklädd med ljus i hår. Annat var det när jag var liten. Hemma fick vi turas om, jag och syrran, men i skolan fick jag aldrig vara Lucia. Man skulle ha långt hår nämligen och det hade inte jag. Men jag gillade förstås den här dagen ändå. Vi bakade ofta våra julpepparkakor just på Lucia. Det minns jag var jätteroligt. Sedan doftade det jul på riktigt.

Vi fick alltid varsin bok i julklapp när jag var liten. Den jul jag fick Madicken fick min syster Bullerbyboken. Astrid Lindgren som är författare till båda var ungefär jämngammal med min farmor som gav oss böckerna. De skildrar en tid för länge sedan som säkert påminde min farmor om hennes egen barndom. Jag bodde i Stockholm när jag växte upp, i en alldeles modern förort långt från landsbygdens kor och grisar. Bullerbyn blev min absoluta ideal-idyll att längta till! Allt verkade så förunderligt trevligt och tryggt - och exotiskt. Jag ville ha det precis likadant. Jag tror faktiskt att jag än idag önskar mig en jul som den i Bullerbyn.

/Annika

12 december

När jag var liten spenderade jag nästan alla lov i min familjs stuga. Den ligger i byn Västanbäck, fyra mil nordväst om Vilhelmina. Från Katrineholm är det 90 mil till Västanbäck! Långt! Fast när jag var en 8-9 år bodde vi i Sundsvall. Då är det "bara" 36 mil till Västanbäck. 36 mil är fortfarande en rejäl bilfärd och mamma och pappa förstod att jag och mina syskon måste få någon slags underhållning när vi satt i bilen. Resultatet blev kassettband. Ja, så gammal är jag. Allt som allt hade vi kanske tio olika band med sagor. En Sune-bok, några med små berättelser och musik och så flera av Astrid Lindgrens böcker. Bland annat Mio, min Mio.

Mio, min Mio var så spännande, och läskig, och bra! Allt på samma gång! Så den lyssnade vi på. Om och om igen. Speciellt ett stycke har för alltid etsat sig in i mitt minne. Mio och Jum-Jum har rest hela vägen från Landet i Fjärran till den hemska Landet Utanför. Genom list och hjälp lyckas de ta sig in i riddar Katos borg. Där inne tappar stackars Mio och Jum-Jum bort varandra...

– Jum-Jum, snälla Jum-Jum, hjälp mig, viskade jag. Jag såg honom inte, för det var ju så mörkt. Jag såg inte hans vänliga ansikte och hans ögon som var så lika Benkas. Men han viskade till mig.
– Ja, ja, ta min hand, så ska jag hjälpa dig, viskade den som jag trodde var Jum-Jum. Ta min hand, så ska jag hjälpa dig! Och jag tog hans hand. Men det var ingen hand. Det var en klo av järn.

Just orden: "Men det var ingen hand. Det var en klo av järn". Åhh! Rysansvärt bra tyckte jag då, och det tycker jag fortfarande. Så fast Mio, min Mio egentligen inte alls är en julbok får jag känslan av täckkläder och en trång bil med snö utanför fönstret varje gång jag ser bokens framsida.

Nedan kan ni lyssna till när Astrid Lindgren själv läser precis mitt favorit avsnitt ut Mio, min Mio.

/Karolina

11 december

När jag var liten älskade jag att titta på julkalendern på tv. På morgonen innan jag gick till skolan åt jag frukost framför tv:n, ofta i sällskap med en lussebulle. Jag har gillat de flesta julkalendrarna som har varit, men några ligger mig varmare om hjärtat.

En av dem är Ture Sventon, privatdetektiv. Den gick som julkalender 1989 och då var jag 8 år! Jag tyckte att den var väldigt spännande och rolig och mina favoriter var Ture och Vesslan. Det jag framförallt kommer ihåg (har faktiskt inte sett det sedan det gick) var Vesslans låna smala skor!

Det är inte bara jag som gillar just den julkalendern, utan den brukar omnämnas som en av de bästa! Nu var det ju ett tag sedan den gick, men som tur är så kan du komma in och låna på biblioteket!

/Lisa

10 december

Vem var vem? Det var visserligen länge sedan Albert och Herbert var årets julkalkalender. Men jag minns att jag även då hade svårt att hålla isär de två gôa gubbarna från Göteborg.

Nu i efterhand kan jag tycka att den julkalendern minst lika mycket är för vuxna. Tiden har också gjort att kalendern bitvis kan upplevas som mossig. Men jag gillade och gillar 1982 års julkalender.

Det handlar om en pappa och hans vuxna son som bor tillsammans. Ofta retas de med varandra, ibland blir den ene arg på den andre men de tycker alltid om varandra.

Det roliga är att jag förra året fick just DVD:n Albert och Herberts julkalender som julklapp. Blir du nyfiken på den? Kom in på bibblan och låna den!

/Veronica

9 december

Tomtegröt, balett och sagor. Vänta (otåligt) på tomten, (i smyg) klämma på klapparna under granen och göra pepparkakshus. Det är julkänslor för mig!

En av mina absoluta favoritjulberättelser är Petter och Lottas Jul av Elsa Beskow. Tant Brun, tant Grön och tant Gredelin har tagit hand om de föräldralösa barnen Petter och Lotta. För första gången ska de nu får fira riktig jul i Lillköping. 

Det är en skimrande, lite läskig bilderbok som är skriven redan på 1940-talet. Som barn tyckte jag att det var väldigt spännande att ta del av de för mig gammeldags traditionerna och miljöerna som finns i boken.

Petter och Lotta vet inte vad julklappar är och tjuvkikar genom nyckelhålet för att se vad tant Brun, tant Grön och tant Gredelin pysslar med i smyg. Tillsammans med Farbror Blå hämtar de en julgran. De bakar pepparkakor med tant Brun. Och såklart väntar en spännande julafton när julbocken kommer på besök...

I klippet nedan skymtas julbocken, Petter och Lotta, Farbror Blå och alla de andra i julbaletten Nötknäpparen. Baletten baseras från början på den skräckromantiska berättelsen om kampen mellan Nötknäpparen och Råttkungen. Men i den version som Kungliga Operan i Stockholm brukar spela är handlingen förflyttad till just Petter och Lottas Jul. Det blir på så sätt ett möte mellan originalstoryn och Elsa Beskows sagovärld:

Det är magiskt! Alldeles magiskt.

Och för mig är det här jul när man är liten och jul när man är stor. 

 /Victoria

8 december

Många av de traditioner jag har runt jul kommer från när jag var liten. Vi brukade alltid lyssna på en viss julskiva, vi hade alltid de där röda gardinerna, vi fick alltid ett paket så fort vi vaknade på julaftonsmorgonen. På så sätt blir jul, nu när jag är vuxen, en tid när jag tänker tillbaka och ganska ofta säger: "När jag var liten brukade vi alltid..."

Så hur är det egentligen på jul när man är liten? Och hur var jul när man var liten? Det ska vi på Bubblan i bibblan fundera över i veckan som kommer.

/Karolina

7 december

Färgen röd är veckans röda tråd och Det röda trädet av Shaun Tan blir dagens bok. Den kanske inte ter sig så särskilt röd vid första anblicken. Men det är just det som är det fina - du tvingas spana efter det röda för att så småningom upptäcka det lilla lysande lövet i allt det mörka eller färglösa. Det är en bok om att vakna en morgon och allt i livet tynger. Det finns ingenting att se fram emot. Och värre blir det. Ingen förstår dig, bekymren hopar sig. Voj voj. Men utan att du ser det följer det lilla lövet dig troget under dagen, som en värmande strimma hopp. Det är något okuvligt och starkt med det röda lövet. Och till slut överraskas du av att hoppets varmröda träd har växt sig stort och slagit ut mitt framför ögonen på dig. Det växte nog till sig inom dig, fast du inget märkte.

Förhoppningsvis bär vi alltid med oss en liten glöd som vägrar ge sig. Så även när det mesta känns jobbigt finns den där innerst inne och får oss att våga tro på framtiden. Läs en vacker bok där mörker vänds i ljus!

/Annika

6 december

Kommer du ihåg Dansa - luncha från tidigare i höst? Nu är det dags igen! Både i dag och i morgon blir det till att dansa loss och luncha samtidigt. Till en live-DJ. Såklart.

Dansa-luncha är en del av kommunkoncernmässan som kommer vara här hos oss på Kulturhuset Ängeln under torsdagen och fredagen. Jo, jag vet - ett ganska krångligt ord. Men det betyder att det kommer vara massa happenings, föreläsningar och framföranden som har med kommunen att göra. Sådant som dockteater, körsång, bakteriejakt, utställningar... 

Och så dans!

Jag tycker dans är väldigt roligt, även om jag inte är så duktig på att dansa. Dixi som är huvudperson i boken Dansa Dixi! fullkomligen älskar att dansa. Därför blir hon glad när hon äntligen får börja på dansskola. Dixi dansar i ett par röda strumpor

Men det visar sig att det inte alls är samma sak att släppa loss och dansa fritt som att dansa balett till ett piano på en lektion.

Dixi känner hur fötterna blir tunga.
Tyngre och tyngre. De kan inte trippa
på golvet, bara dunsa.

Mitt i allt detta ser man Dixis underbyxor, Dixi blir alldeles röd om kinderna för att hon skäms. Och när alla andra lyckas ligga på golvet och låtsas vara fiskar då känner sig Dixi som en klumpig sköldpadda. Hon blir alldeles röd i ansiktet för det är ganska jobbigt.

Men Dixi ger inte upp för det SKA ju vara roligt att dansa...

Dansa Dixi! är en söt och intressant berättelse som tar sig an hur det är att vara flicka. Bilderna, som är ritade av Ane Lysebo, både följer med Christine Falkenlands berättelse och lever ett eget liv som ger små berättelser i berättelsen. 

/Victoria

PS: Läs mer om lunchdans här

5 december

Jag har några ledtrådar åt dig. Vänd blad om du vill se dem. Var snäll och ställ tillbaka boken om du inte vill se dem.

Mellan de bekanta bokryggarna i favoritbokhandeln hittar Dash en röd anteckningsbok. Han öppnar den. Och sedan gör han precis vad den säger åt honom att göra.

Så står det på baksidan av boken Dash och Lilys utmaningsbok. Jag har inte läst den, men har fått en utmaning/uppmaning att göra det. Något som du också kan haka på. Så här stod det i ett mejl Bubblan i bibblan fick:

Hej!

Vi tänkte att det vore på sin plats med en bokcirkel för att komma i rätta jul- och vinterstämningen. Över jul läser vi Dash och Lilys utmaningsbok av Rachel Cohn och David Levithan. I facebook-gruppen "Bokcirkel - Dash och Lilys utmaningsbok" kan alla som vill gå med och sedan diskutera stort som smått. Kanske vill du själv vara med eller kanske vill du tipsa någon annan? Alla är välkomna! Gå med i gruppen, köp, låna eller muta en vän att läsa boken högt och sätt igång. Den enda, och viktigaste, regeln är: inga spoilers!

I anslutning till bokcirkeln har vi, inspirerade av Lily, gömt ett par bokpaket. De två första som med ledtrådarnas hjälp hittar dit får ett härligt vintrigt bokpaket på posten. För att alla ska kunna delta, oavsett bostadsort, gömmer vi våra ledtrådar på nätet. Mer information om detta kommer inom kort i facebook-gruppen.

Till den 13 december läser vi ut kapitel åtta, och är alltså ungefär halvvägs. Då kommer vi lägga upp lite funderingar och frågor vi gärna diskuterar med er, och den som vill är välkommen att när som helst göra det samma. Till den 28 december har vi läst ut boken, och då kan vi vältra oss i allt som har med våra två protagonister och julen i New York att göra. Rasa, rosa, hylla, hata. Allt blir roligare om vi gör det tillsammans.

Allt gott!

Jag har gått med i facebook-gruppen och ser fram mot att "surra". Hoppas vi möts där!

/Karolina

4 december

Jag har läst en så fin bilderbok som heter Vresiga Grävlings jul. När man öppnar boken så är det det första man ser två knallröda sidor med vita prickar.

Boken handlar om vresige grävling som inte bryr sig ett dugg om att det är jul. Men alla de andra djuren är jätteglada att det snart är jul, och knackar på hos grävlingen för att fråga honom olika saker. Grävlingen blir så arg varje gång någon stör honom, och förstår inte varför de inte kan lämna honom i fred!

Har du blivit sådär riktigt rosenrasande någon gång? När man blir det brukar man säga att man ser rött, och det tror jag man skulle kunna säga att grävlingen gör när det knackar på hans dörr.

Boken har jättefina bilder, med många röda detaljer, för röd är ju verkligen julens färg!

/Lisa

3 december

De flesta nallebjörnar är bruna. Vilken färg Nalle Röd har avslöjar redan namnet.

I tant Sigrids nallebjörnsverkstad på landet görs många olika nallar. Eftersom hon inte tycker om när alla nallebjörnar ser likadana ut gör hon de lite olika. En dag blir Nalle Röd klar. Han är lite rödare än de andra. Därför kallar hon honom för just Nalle Röd.

Precis som alla andra nallar flyttar Nalle Röd från tant Sigrid. Alla nallebjörnar ska säljas och få ett nytt hem. Nalle Röd hamnar i en leksaksaffär tillsammans med nallar han inte känner. De börjar genast reta honom för hans annorlunda färg. Snart tror Nalle Röd på dem. Kanske finns det ingen som vill köpa honom och han går miste om ett nytt hem. Betyder det också att tant Sigrid ljög för honom?

Sagan om Nalle Röd är skriven och ritad av Zenita Källner och Anna-Karin Svensson. Det är en bok om hur det kan kännas att vara annorlunda och hur andra kan uppfatta det som konstigt. 

/Veronica

2 december

Förra veckan blev jag lite nostalgisk över Snödrottningen och den här veckan har jag blivit helt kär i en ny version av Snövit! Jag hade läst lite om denna nya bilderbok och alla pratade om de fantastiska bilderna av Benjamin Lacombe. Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig men den stora, stora bok som dök upp hos mig och Annika var ändå en överraskning.

Vilken underbar skapelse! Ni kan historien? En drottning som väntar barn råkar sticka sig i fingret och när de röda blodsdropparna faller ner på snön önskar hon sig en dotter med hy vit som snö, läppar röda som blod och hår svart som ebenholts. Dottern kommer och får namnet Snövit. Sen dör drottningen och kungen gifter om sig med en väldigt otrevlig typ. När Snövits styvmor genom sin magiska spegel får veta att Snövit är vackrast i landet, blir hon som galen och börjar konspirera för att döda henne.

Jag gillar, som ni säkert förstått, sagor. Jag läste högt ut Snövit för Annika och vi konstaterade att en av de roliga sakerna med sagor är att det finns så många versioner. Styvmodern i den här varianten drabbas av ett öde jag aldrig hade läst om tidigare. Historien är sig dock ganska lik och precis som många andra hade antytt är det bilderna som är den stora behållningen med den här Snövit. De är helt underbara!. Nästan de enda färgerna som används är svartvitt och rött och det är så vackert! Så vackert!

En saga att läsa själv, eller tillsammans, eller helt enkelt bara titta i.

Glad första advent på er alla!

/Karolina

1 december

Rött, rött, rött! Finns det en färg jag (och många med mig) förknippar med jul så är det rött. Röda kulor i granen, rödklädd tomte, röda gardiner..?

Jag funderade lite på varför just rött är julens färg. På nätet hittade jag den här förklaringen:

Julens röda färg är det säkert många som undrar över. Något entydigt svar finns inte att ge. Rött var en dyrbar färg att framställa och användes endast vid festliga tillfällen, dock inte enbart till jul. Julen i det gamla bondesamhället hade knappast några röda komponenter så julens röda färg är en företeelse från vår egen tid.

Rätt nytt med röd jul alltså. Nåväl, här på Bubblan i bibblan tänkte vi frossa loss rejält i rött! Hela första veckan i advent ska vi koncentrerar oss på vår tids julfärg nummer ett!

/Karolina

En bok med flikar

När jag var liten älskade jag böcker med fiffigheter som flikar och bilder man kunde vika upp. Det roligaste var nog när det gick att förflytta någonting på bilden genom att dra en "flärp" åt något håll. Jag minns Robinson Crusoe i min finaste bilderbok som på så sätt lyfte sin kikare till ögat och ner igen.

Här på biblioteket brukar vi känna oss tvungna att avstå sådana böcker eftersom de inte håller särskilt bra. Men ibland missar vi att boken som vi beställer har dessa finesser. Precis så var det med Vad tänker du på? av Laurent Moreau - och det var ju tur för det är en mycket trevlig bok.

På varje uppslag presenteras vi för en figur vars ansikte vi försiktigt kan vika upp och se vad han eller hon funderar på. Alla tänker på olika saker. Någon tänker på en sång och någon önskar sig en tårta. En känner sig ledsen och en annan är arg. Alla ansikten får en insida som överraskar. Boken känns extra passande just idag eftersom den påminner lite om det som startar imorgon - julkalendern. En sådan har ju 24 stycken luckor, eller flikar om man så vill, att öppna. Varje flik döljer en bild. Om man gör som det är tänkt, lirkar man upp en lucka per dag och sista luckan öppnar man på självaste julafton.

Vi här på bloggen vill som vanligt göra vår egen nedräkning mot jul och startar också vår kalender imorgon den första december. Häng med oss vetja!

/Annika

Snö

Det har börjat snöa här i Katrineholm. Så smått i alla fall. Beroende på vem man är, eller kanske hur gammal man är, är det ett Hurra! eller ett Nej! när snöflingorna börjar dala. Själv gillar jag snö. Inte den här slaskiga grå varianten vi har nu, utan när det är vitt och glittrigt och kallt. När det knarrar under sulorna och ryker ur munnen, den sortens snö (och vinter) gillar jag.

Oavsett, fick snön mig att tänka på sagan Snödrottningen av H. C. Andersen. Jag vet inte hur många som läser den här (rätt långa) sagan idag, men jag tyckte mycket om den som liten.

Framsidan på två av de versioner av Snödrottningen som biblioteket har.

Snödrottningen handlar om en spegel. En spegel som förvrider allt som speglas i den. Det goda krymper och försvinner, vackra landskap ser ut som kokt spenat genom spegeln. Trollet som uppfunnit den tycker den är vansinnigt rolig och bestämmer sig för att flyga upp med spegeln till Gud. Han blir dock så full i skratt av blotta tanken att han tappar den och spegeln går i miljoner bitar. Då blev det ännu värre eftersom spegelskärvorna fastnade i folks ögon, eller till och med hjärtan och satt där och förvred syn och känslor.

Kaj och Gerda är grannar och bästa vänner. De älskar varandra. En dag fastnar en spegelskärva i Kaj och hans hjärta blir som en isklump, så när Snödrottningen kommer och vill att han ska följa med henne gör han det. Alla tror att Kaj dött. Gerda med. Men solskenet, blommorna och floden håller inte med och till sist lyssnar Gerda på dem. Hon bestämmer sig för att hitta Kaj och ger sig ut på en både lång och farlig resa.

Snödrottningen är en RIKTIG saga. Om du inte stiftat bekantskap med den ännu tycker jag du ska läsa om is, snö och kyla nu när snön börjat falla.

/Karolina

Vargarna i väggen

Igår fick jag en mycket glad överraskning. Annika höll på och plockade med nya böcker och sa plötsligt: "Är det inte den här du gillar så mycket?" och höll upp en mycket bekant bok. Neil Gaiman och Dave McKeans bok The Wolves in the Walls är en av mina favoriter! Absoluta favoriter! Och nu har den kommit på svenska, Vargarna i väggen, något jag inte hade en aning om. Det var därför boken Annika höll upp var så bekant. Rätt framsida, men "fel" text.

Jag har visat The Wolves in the Walls på 100 bokprat och förklarar att bilderböcker sannerligen inte bara är för barn! Nej, nej! Denna mörka suggestiva bok, den är för de "stora". Alltså gläder det mig oerhört att den nu finns på svenska också.

Boken handlar om Lucy som börjar höra konstiga ljud i huset där hon bor. Hon förstår att det finns vargar i väggarna, men hennes familj vill inte lyssna på det örat för alla vet att "...den dagen vargarna kommer ut ur väggen, då är det klippt". Att ignorera vargarna hjälper förstås inte och bilderna förmedlar att det verkligen är klippt när vargana kommer.

Det här är som sagt inte en bok för små barn. Det är en ganska otäck bok. Kanske inte i berättelsen så mycket som i McKeans bilder. Vilka bilder sen! De är magiska!

Ur The Wolves in the Walls av N. Gaiman & D. McKean.

Jag hoppas nu att fler böcker av Gaiman och McKean kommer på svenska, för jag unnar alla att rysa och mysa över deras historier!

/Karolina

P.S. Gaiman har jag skrivit om förr, exempelvis här och här.

Grattis Nina!

Sveriges största bokpris, det prestigefulla Augustpriset, delades ut igårkväll. Det blev Nina Ulmaja med boken ABC och å allt om D som fick priset för årets barn- och ungdomsbok. Grattis Nina säger vi på Bubblan i bibblan. Så här löd juryns motivering:

En bokstavsbuffé fylld med spännande tillbehör, som överraskar med form och fantasi. Där allt är olika men ändå hör ihop. En bok som kan läsas på många olika sätt och där omslaget, bokstavligt talat, väcker läsarens känsla och nyfikenhet.

På biblioteket har vi förtås ABC och å allt om D, liksom alla de andra som nominerades till Augustpriset, MEN självklart är årets pristagare redan utlånade! Jag, som inte läst ABC och å allt om D har i alla fall nu ställt mig i reservationskö (måste ju bara läsa vinnaren) och det kan du också göra!

/Karolina

Barbros bästa

I våras tipsade vi om våra favoriter bland Barbro Lindgrens böcker. Det var i samband med att hon fyllde 75 år.

Nu har den kompletta boken kommit. I Barbros bästa finns alla hennes välkända figurer med, Benny, Loranga och den vilda Bebin. Men också de mindre kända som Julia och Stora syster. Mellan sagorna finns dikter. Ruskiga, sorgliga och vackra dikter.

Jag har läst någonstans att Barbro inte tänker skriva fler barnböcker, men i den här boken finns den helt nyskrivna Vi leker att vi är pippifåglar.

/Veronica

Till Paris med pappa Björn

Jag har hittat den perfekta läsningen för dagen: Björnens sång av Benjamin Chaud. En blygrå novemberdag finns det knappast något som piggar upp mer än en bilderbok i stort format fylld av färg, fart och fantasi. För även om det närmar sig vinter också i boken förflyttas man i en blink till en plats av betydligt mer kontinentalt snitt.

Pappa Björn snarkar redan i idet med lilla Björn på magen. Men ett irrande, surrande honungsbi väcker hans unge som skuttar iväg från idet i jakt på biet. Det blir ett fasligt sjå för pappa Björn att följa sin unge i spåren. Det bär iväg genom den djupa skogen, in till den stora staden och slutligen upp på operahusets stora scen.

En ömsint och skojig historia med de vackraste bilder man kan tänka sig. Varje uppslag är en dubbelsidig bild som myllrar av detaljer, så vi som läser får ett roligt bestyr att leta efter och så småningom upptäcka den bortsprungne björnungen vi med. På bokens baksida kan man läsa att det minsann inte är någon slump att "ett honungsbi har en viktig biroll" i historien - Benjamin C är uppvuxen med en pappa som är biodlare i de franska alperna. Och att det finns bikupor och bin som gör honung på Opéra Garniers tak, mitt i Paris, är tydligen helt och hållet sant.

Ser man på, nu ljusnar det bestämt utanför fönstren, solen tittar fram och jag känner mig pigg. Behöver ni pigga upp med pyssel så gör som Karolina säger: kom till kulturhuset på söndag!

/Annika

Ni kommer väl och pysslar?

På söndag är det INTE första advent, men vi på Kulturhuset Ängeln tänker börja så smått med pysslandet i alla fall. Ellen och Winny kommer att hålla i en "kreativa verkstad med alternativ adventsstämning". Och det låter väl spännande?!

Så på söndag är alla (som är 6 år eller mer) välkomna till bibblans Bubbla mellan kl 14.00-16.00.

/Karolina