Höstlov

Oj, oj, oj så mycket som hände här förra veckan! Vi hade verkligen försökt "mata" höstlovet maximalt. Hoppas ni tycket att vi lyckades?! Förutom Kulturen äger! och Digital ansiktsmålning (som vi ju redan skrivit om) hade vi konstverkstad i Bubblan.

Just nu är det en utställning med Hanna Beling i Konsthallen och först fick alla gå in och titta på hennes häftigt läskiga skulpturer, och sedan fick man själv skapa egna verk i lera.

Och i fredags var det dags för årets spökvandring! Populärt OCH läskigt.


Många väntade på spökerierna.

Redan i infodisken väntade läskiga typer.

Så kom en hel parad av svartklädda läskigheter.

De skummaste varelser väntade överallt!

Hu!

Hoppas nu att alla som varit lediga känner sig peppade och utvilade trots att novembermörkret sänker sig allt tätare.

/Karolina

Kolla in, kolla in!

TV var minsann och kikade på gårdagens spökvandring!! Missade du direktsändningen kan du titta här, SVT Sörmlands nyhetssänding 2/11 19.15. Känner du igen någon? Det gjorde jag!

Nedan finns dessutom ett litet smakprov från förra årets spökvandring.

Resa i tiden

Trist, tänker Emma och Jakob när de måste följa med sin mamma på sommarlovet till ett gammalt slott. Otäckt, hade de tänkt om de visste vad de skulle vara med om.

Emma och Jakob får snart reda på att en förbannelse vilar över Löfstad slott. Slottets förste ägare har stulit vackra ädelstenar, som han har gömt undan någonstans. Sedan dess råkar slottet och de som bor där ut för olyckor. Människorna som sedan, efter döden, vandrar omkring som oroliga spöken. Spökena själva kan inget göra. Det är endast levande varelser som kan hitta stenarna och häva förbannelsen. En dag när Emma och Jakob städar i biblioteket med Björn, guiden på slottet, ser de en tjej som vinkar åt dem att följa efter ner i trappan. Via trappan färdas de genom tiden och får på så sätt uppleva när ädelstenarna göms undan. Men för att kunna häva förbannelsen måste Emma och Jakob både kunna lösa en gåta och göra flera tidsresor.
 
Jag har redan hunnit läsa boken ”Slottets förbannelse” av Li Widmark som jag förra veckan skrev kort om. Bokens framsida håller verkligen vad den lovar. Den är mystisk och spännande.

/Veronica

Rum 213

Jag tycker att det nuförtiden skrivs bättre och bättre spökhistorier. Berättelser som verkligen innehåller tron på spöken. Själv blir jag mest irriterad när Blodet dropppar, blodet droppar slutar i att en passerande person ätit blodapelsin.

Inger Angerborns böcker framkallar inga rysningar hos mig, men är härligt mystiska. Det händer oväntade saker hela tiden. Karolina har tidigare skrivit om För alltid…
Angerborns senaste bok heter Rum 213, som jag läste nu i somras. En bok där allt annat än slumpen styr och allt hänger samman.

Allting verkar INTE hända av en slump i Elviras liv denna speciella sommar. För henne känns det mer än en slump att hon hittar en lapp om kollo strax innan sommaren. Samma sommar som hennes bästa kompis är bortrest hela sommarlovet och hon inte vet vad hon ska göra. Det verkar också vara mera av en slump att hon får sista platsen fast anmälningstiden har gått ut och det är 10 reserver före henne...
Allting verkar också hänga ihop. På vägen till kollot ser hon registreringsskylten Rum 213. Just Rum 213 som får hon dela med Bea och Meja som snabbt blir hennes kompisar. Ett rum där oförklarliga saker sker. Ett öppet fönster slår igen fast det inte blåser och saker försvinner. Elviras fina ring, som hon lovat mamma att inte tappa bort försvinner, därefter också Mejas kamera och Beas fina penna. Direkt börjar de anklaga varandra, men inser snart att det inte stämmer. Under spökhistoriekvällen på kollot berättar en av tjejerna om att det ska finnas en vitklädd flicka som spökar i rum 213. En natt vaknar Bea och ser henne… För att ta reda på vad som händer på nätterna bestämmer de sig för att vara vakna alla tre och se så det inte är ett vanligt kollobus.

/Veronica

Dag 27, Den mest överraskande vändningen, eller slutet i en bok

En rysligt bra rysare är Tystnadens hus av Magnus Nordin som kom ut 2008. Den börjar som en helt realistisk berättelse och handlar om Stella som rymmer från en sekt. Hon flyr tillsammans med en kille som också bor hos sekten. Ungdomarna tar sin tillflykt till en lägenhet som finns i en gammal rivningskåk. Meningen är att alla lägenheterna ska vara tomma men ganska snart börjar Stella höra mystiska ljud och plötsligt möter hon en liten flicka i trappuppgången.

Det övernaturliga och mysktiska smyger sig långsamt på och som läsare vet man inte riktigt om saker händer i Stellas fantasi eller om det verkligen händer på riktigt. Men en sak är säker; man får verkligen kalla kårar av den här berättelsen. Magnus Nordin skriver på ett oerhört fängslande sätt och har lyckats få till ett mycket överraskande slut på historien. Det är mystiskt, övernaturligt och riktigt rysligt! Läs den, rys och överraskas!! Tidigare blogginlägg om Magnus Nordin hittar du här.

/Anna-Karin

Läskigheter

Precis som Veronica skrev i måndags lockar höstrusk och mörka kvällar mig att läsa någonting läskigt. Jag botaniserade bland nyheterna och har precis läst en läskig bok, håller på att läsa en annan (läskig bok) och har en splitterny (läskig bok) som väntar bredvid sängen.

Sorgfjäril är en småskrämmande, men samtidigt sorglig spökhistoria. Alice som flyttat med sin familj till ett stort hus på landet hinner inte ens packa upp innan konstiga saker börjar hända. Saker försvinner, elektroniken i huset blir helknäpp och så är det den där märkliga fjärilen som dyker upp överallt...

Den gröna cirkeln är en speciell bok. Jag läser den nu och jag vet inte riktigt när historien utspelar sig, eller ens var! Händer det man läser? Eller är det en dröm? Men när de fyra huvudpersonerna ska sova över i ett hus där det finns döda kroppar, då bryr man sig inte. Då ryser man! Det ska bli intressant att se hur den slutar!

Besatt handlar om vekligare läskigheter, så låter det i alla fall när man läser OM den. Elly har varit kär i sin granne Carl jättelänge. När han så plötsligt blir ihop med en annan tjej blir Elly som besatt. Hon ska till varje pris sära på dem. Och om jag förstått saken rätt går hon alldeles för långt... Författaren, Anne Cassidy, brukar berätta rysliga historier. Det har vi skrivit om förr!

Det andra ord finns det mycket nytt för det som vill bli rädd!

/Karolina

Höstrysare

Hösten är här. Färgglada löv fyller trädkronorna och snart faller de mot marken, och lämnar grenverket bart. Ljuset kommer allt senare på morgonen och dagarna blir allt kortare.

Omgivningen och stämningen är upplagd för en rysare.

Lena Arro har skrivit boken Den sista strandgasten. En strandgast är en sjöman eller fiskare som drunknat och flutit upp på stranden. De spökar runt för de vill komma till kyrkogården och bli begravda på riktigt.

Mirjas mamma har ärvt ett gammalt hus vid havet. Under sommarlovet åker därför Mirja, Mirjas kompis
Marie och Mirjas mamma dit. Huset är gammalt och slitet. Det finns inget vatten indraget och ingen spis. Snart träffar de på Jonatan och hans farfar som bor i grannhuset. De varnar dem för att ringa i klockan som finns i Tullgården, man vet aldrig vem som vaknar då. Men knappt har Jonatans farfar sagt det förrän Mirjas mamma kallar på dem genom dänga i klockan! Snart får de också höra grannarnas spökhistorier. Om den skumme tullaren Edward och spökhistorien om strandgasten som hoppade på en bondes kärra en mörk natt.

Självklart spökar det. Det är i alla fall något osynligt som går ner för den knarriga trappan i huset och någon eller något som gungar i den gamla gungstolen och på stranden finns spår av något underligt. Är det ett skelett?

En natt drar Marie, Mirja och Jonatan ut på uggle- och spökspaning… Det blir framförallt en spökvandring!

/Veronica

Snälla spöken

Om man känner för att läsa om spöken, men ogillar att bli rädd är boken Min osynlige vän perfekt! Spökvärlden breder ut sig ovanpå den verklige världen som "smör på rostat bröd". De flesta av oss tror inte på spöken, så därför ser vi dem inte heller. Artur Grå är ovanligt osynlig (och oansenlig) till och med för att vara ett spöke. Inte förrän han träffar den mobbade killen Tom Golden upptäcker han sin plats i tillvaron. Artur Grå är perfekt som osynlig vän!

Det här är en så härlig bok. Mysig, lite mystisk och lagom hemsk. Dessutom blir man sugen på att få en alldeles egen osynlig vän. Hur bra skulle inte det vara?!

/Karolina

Äntligen!!

En av mina favvo favoriter, Neil Gaiman, har kommit ut med en ny bok för barn och ungdomar. Kyrkogårdsboken heter den och precis som hans tidigare bok, Coraline, verkar Kyrkogårdsboken vara fylld av märkliga varelser, farligheter och det övernaturliga.

Spännande, spännande! Jag har inte tid att blogga en rad till! Här ska läsas!

/Karolina

Eva Ibbotson

Nu ska jag berätta om en författare som heter Eva Ibbotson. Hon bor i England i en stad som heter Newcastle och hon äälskar spöken, häxor och monster. Precis min typ av författare alltså!

Nästan alla Eva Ibbotsons böcker är roliga. Hennes monster, häxor och spöken är oftast väldigt trevliga och inte alls så hemska som man skulle kunna tro.

Det sägs (fast jag vet inte om det är sant) att J. K. Rowling, Harry Potters ”mamma”, fick inspiration till sina böcker när hon läste Eva Ibbotson.

/Karolina