Sidor

torsdag 25 februari 2010

Spännande!


Jag har precis börjat läsa boken Vilddjuret vaknar. Det är den första delen i en serie som heter Agata Wäderby och hamnskiftarna. Inledningen på den här boken är perfekt! Någon (vi vet inte vem) har blivit ”avslöjad”. Hon är rädd och desperat och ringer ett telefonsamtal för att varna och försöka undkomma. Precis när hon ska fly förstår hon att ”de” redan har hittat henne och att allt är för sent.

Oj! Och då har jag bara läst två sidor! Mycket spännande med andra ord. Jag hoppas att hela boken är lika fängslande.

/Karolina

onsdag 24 februari 2010

Tummen



Det finns sagor och berättelser med väldigt konstiga huvudpersoner. Sagan om pannkakan till exempel. Eller den om vanten!

Något jag själv som liten tyckte var väldig märkligt (och samtidigt fiffigt) var sagorna om Tummen. En tumme liksom...

Det är Inger Sandberg som har skrivit böckerna om Tummen. Hennes man Lasse har gjort bilderna och tillsammans har de inte bara skrivit om Tummen utan även om lilla Anna och Långa farbrorn och Lilla spöket Laban. De har fått många fina priser för sina böcker och det tycker jag de förtjänar.

En annan rolig sak med makarna Sandbergs böcker är att alla parets tre barn finns med i olika böcker.

Berättelserna om Tummen är nu mer än 30 år gamla och böckerna om Lilla Anna är ännu äldre. Jag tycker det är rätt kul att jag och min systerson (det är han som är på bilden) har fått läsa samma böcker ”när vi var små”. Det måste ju även vara ett tecken på att boken är bra!

/Karolina

tisdag 23 februari 2010

Mysläsning på sportlovet!

Jag gillar böcker som är lite sådär lagom romantiska (det får inte bli för sötsliskigt). Ett exempel på det är Simon och Sophie av Emma Granholm, som jag blev alldeles bubblig av att läsa!

Boken handlar om Sophie, som är 15 år och skolans populäraste tjej, och Simon som går i samma klass och är världens tönt (iallafall enligt Sophie). Sophie är alltid taskig mot Simon, och Simon avskyr henne för det.

Sophies föräldrar är skilda, och hennes mamma har träffat en ny, yngre kille. Sophie bor hos sin mamma, men efter en händelse bestämmer hon sig för att flytta till sin pappa, som bor i huset bredvid Simons.
När det blir påsklov så åker alla Sophies kompisar bort, och hon är ensam i pappans hus utan något som helst att göra.
Då bestämmer hon sig för att gå över till Simon, och under lovet blir de något mer än bara vänner.
Men hur ska Sophie någonsin kunna berätta för någon att hon är kär i tönten Simon?

/Lisa

måndag 22 februari 2010

Bara massor utav sport!!


Sportlovsvecka och OS hela nätterna långa på TV. Mycket sport blir det! I år kan man verkligen utöva alla dessa vinteraktiviteter; åka pulka, utförsåkning, längdskidåkning, skridskor, snowboard, pimpla… för det har hela tiden kommit mer snö.
Nästa gång du kommer till bibblan ska du spana på ett av de svarta skyltställen precis vid ingången (se bilden). Där skyltar vi nämligen nu med OS och vintersportsböcker. Här kan du hitta böcker med nya snowboardtricks i, konståkningsböcker och böcker om ishockey. Men även böcker om allt i förra vinter-OS som var i Turin.

För övrigt är det bara att klämma i med HEJA SVERIGE!

/Veronica

fredag 19 februari 2010

Kattnamn

Förra fredagen hade vi ju namn som tema. Människonamn. Idag handlar det om kattnamn.

Den engelske diktaren och nobelpristagaren Thomas S. Eliot skrev 1939 en bok till sitt gudbarn. Det var De knepiga katternas bok, som1949 kom i svensk översättning av Britt G. Hallqvist. Nu finns en alldeles ny utgåva av den. Med härliga illustrationer av Axel Scheffler.

Som smakprov kommer här den första versen i boken. En riktig höjdare enligt mig.

/Annika



OM KATTNAMN
Att ge namn åt en katt, det är knepigt som katten.
Det finns inte många som duger till de´!
Man grubblar sig tokig av grubbel om natten.
ETT namn är för lite. En katt vill ha TRE! Först har vi det namnet som används därhemma,
det enkla, rejäla som Peter och Tom
och Viktor och Jonatan, Hugo och Emma -
förnuftiga namn, som envar tycker om. Och om man vill undvika banaliteter,
så kan man väl flottare namn hitta på
som Plato, Admetus, Elektra, Demeter -
förnämliga namn men rejäla ändå. Och sen ska man hitta nåt säreget åt'en,
nåt ovanligt kattnamn med resning och glans,
så katten kan känna sig stolt och belåten
och snurra mustaschen och svänga sin svans. Och sådana namn har jag några på lager
som Munkustrap, Quaxo och Korikopatt
och Bombalurina och Fille Podager.
Det är namn som blott bärs av en endaste katt. Till sist ska ni veta att misse och missa
har något som inte för människor är,
det namnet som ingen i världen kan gissa,
som katten om natten i hemlighet bär. Och ser ni en kisse som tyst mediterar
och grubblar, försjunken i länstolens famn
då vet vi medsamma på vad han funderar.
Han grundar och blundar - begrundar sitt namn,
sitt nattliga, kattliga, evigt ofattliga,
allra förtegnaste, egnaste namn.

torsdag 18 februari 2010

ÄNTLIGEN!









Nu börjar bibliotekets nya ungdomsrum äntligen bli färdigt!

The room är till för unga vuxna i åldern 15-25 år och består av läckra, spännande och bra böcker, ljudböcker, filmer och tidskrifter.

The room ska bli det ni gör det till!

Välkomna på invigningen och bli en av de första som får låna!

Torsdag 4 mars 18.00 på biblioteket!

































onsdag 17 februari 2010

Öppet sagorum

Varje tisdag (utom på sportlovet och påsklovet) så är det sagostund på biblioteket. Alla barn mellan 3-5 år är välkomna. Jag, Annika och Lisa turas om att läsa och berätta våra favoritsagor.

Igår var det min tur och jag berättade bland annat om boken Kan man..? Det är en ganska tokig bok där en tjej funderar på vad man kan och inte kan. Till exempel; Kan man bada med pirayor? Kan man fånga en ishockeypuck med munnen? Kan man peta näsan med en vass kniv? Svaret på alla frågorna är naturligtvis: Nej, det kan man inte!

Barnen som var på gårdagens sagostund tyckte, precis som jag, att allt tjejen hittar på är så otroligt tokigt att det aldrig blir riktigt otäckt. En av killarna var dock tvungen att komma med en kommentar när tjejen provar att peta näsan med en vass kniv. Han tyckte minsann att man bara ska peta näsan med fingrarna. Och jag håller nog med. Om man nu absolut vill peta näsan är det bäst att hålla sig till fingrarna. Kniv ska man i alla fall inte använda!

/Karolina

tisdag 16 februari 2010

Mer vampyrer

Jag, liksom många andra, har fortfarande inte tröttnat på vampyrer. Efter Stephenie Meyers succé så har det fullkomligt skett en explosion av nya böcker och tv-serier. Sedan finns det ju faktiskt vampyrböcker som kom innan böckerna om Bella och Edward, som fortfarande är riktigt bra.

En bokserie som jag var mycket förtjust i som tonåring var vampyrkrönikan av Anne Rice. Två av böckerna har filmatiserats, den mest kända är En vampyrs bekännelse med Tom Cruise och Brad Pitt i huvudrollerna. Tom Cruise spelade vampyren Lestat, som är betydligt mer rå än vår käre Edward. Själv var jag hänförd, och läste många böcker i serien. Så min fascination för vampyrer har funnits under många år, och den här vurmen för de blodsugande vännerna har jag väntat på länge.

Jag har precis läst två böcker i en ny vampyrserie. Den första heter Törst och handlar om 17-åriga Rose och Lissa som är bästa vänner. Lissa är vampyr, och Rose är hälften vampyr, hälften människa. Tillsammans har de varit på rymmen från sin vampyrskola under två år, och boken börjar med att de blir infångade och förda till skolan.
Jag ska inte avslöja så mycket mer om bokens handling, men jag vill verkligen rekomendera den eftersom den både innehåller spänning och en hel del romantik. Jag har även hunnit med att läsa bok nummer två, Fruset blod, som var minst lika bra.

Nu väntar jag ivrigt på del tre, som ska dyka upp någon gång i mars. För som sagt, det verkar som om jag inte kan tröttna på vampyrer...

/Lisa

















måndag 15 februari 2010

Åhhh- en tjock bok!

Ibland finner man en tjock tegelstensbok som man bara försvinner in i. Det gjorde jag senast med Flykten från Berganien av Eva Ibbotson. Samma Ibbotson som Karolina skrivit om här. Men åter till mitt boktips idag.

Året är 1939 och andra världskriget håller på att bryta ut. Tally bor med sin pappa som är doktor i London. Eftersom London riskeras att bombas av tyskarna vill Tallys pappa sända iväg henne till den engelska landsbygden, där det är mer säkert att bo. Han lyckas ordna så att hon får ett stipendium på en skola, Delderton. En skola som tror på frihet och individuell utveckling. Till skillnad från andra skolor i England slipper barnen där ha skoluniform och alla får varsitt lilla rum. Tally blir redan på tågresan dit kompis med Julia, vars mamma är en berömd skådespelerska som inte bryr sig om sin dotter. På sin höjd skickar hon en chokladask till Julia när hon fyller år. Julia däremot avgudar sin mamma och tar med sig Tally på bio för att se sin mamma. Det är på journalfilmen innan filmen som Tally för första gången får se vackra bilder från Berganinen. Landet som vägrar låta Hitlers trupper marschera genom landet. En dag får Deldertons rektor en fråga från ministeriet i London om skolan kan tänkas skicka en grupp elever till en folkdansfestival i Berganien. När Tally får höra om det , ser hon till att det blir av. Fastän skolan aldrig har haft folkdans på schemat. Det blir kanske inte världens bästa dans, blomsterdansen, men Tally är så uppfylld av få se det vackra landet i verkligheten att hon inte bryr sig om det. Just när dansfestivalen ska börja skjuts kungen av Berganien ihjäl av en mördare. Kvar blir hans son –prinsen Karil. Tally och hennes kompisar bestämmer sig för att rädda honom undan de onda personerna som vill ta makten över landet och tillåta att Hitler kommer in i landet.

Mycket av det som händer i boken har hänt på riktigt, andra värdskriget, Hitler, och engelska barn som flyttade ut på landet. Men historien om Tally och hennes kompisar samt landet Berganien är påhittat.

/Veronica

fredag 12 februari 2010

Namn igen

Häromdagen fixade jag ett nytt lånekort åt en tjej i övre tonåren. På hennes gamla stod det Linda eller något liknande fint och bra förnamn. Men på hennes kontobild på datorskärmen stod det Dännis. Jag frågade om det hade blivit något fel, men det hade det inte. Det som stod på skärmen stämde, hon hade nämligen valt att byta namn. Efter att i flera år kallats Dännis var det det namn som hon identifierade sig med. Därför fick hon förstås ett nytt lånekort av mig med det rätta namnet. På kul kollade jag sen upp namnet på sajten Karolina skrev om svenska namn . Och Dännis är ensam i Sverige om sitt namn! Häftigt tycker jag. En annan person här i Katrineholm som, precis som Dännis, valt att göra smeknamnet till sitt riktiga tilltalsnamn är Plutten. Han är också ensam om sitt förnamn.

Maria Gripes har skrivit tre underbara böcker om Hugo och Josefin. På första sidan i den första boken Josefin får vi reda på att Josefin egentligen inte heter Josefin. Inte Johandersson heller. Hon heter Anna Grå. Det är i och för sig ett ganska vackert namn tycker hon, men hon känner sig för liten för det. Och tills hon har växt i det behöver hon ett annat namn, ett fint och roligt namn, som man blir glad av att heta. Josefin Johandersson vill hon heta. Och sen finns inte Anna Grå mer.

Våra namn är viktiga för oss. Jag känner mig rätt nöjd med Annika. När jag var liten tyckte jag däremot att Annika var lite tråkigt. Mitt drömnamn var Angélique! Det klingade exotiskt.

Nu är jag glad att jag faktiskt heter Annika. Men det måste vara stavat precis så - med k - för att jag ska känna att det är jag. Om någon stavar det med c eller ck blir det inte mitt namn längre. Jag tror de flesta är lite känsliga när det gäller stavningen och uttalet av ens namn. Det är nog för att våra namn är så förknippade med det mest personliga. För visst är det väl så?

/Annika

torsdag 11 februari 2010

Sydafrika

Idag är det exakt tjugo år sedan Nelson Mandela frigavs efter 27 år i sydafrikanskt fängelse. Han satt fängslad alla dessa år för att han motsatte sig regimens apartheid-system som fråntog svarta människor deras mänskliga rättigheter. Även inifrån fängelset gav han människor utanför hopp om förändring. 1994 blev Nelson Mandela Sydafrikas förste svarte president. Och den förste att bli vald i ett demokratiskt val med rösträtt för hela befolkningen.

Om man vill läsa ett par ungdomsböcker som utspelar sig i Sydafrika under aparheid kan man läsa de två titlar som biblioteket har av Linzi Glass. Lisa bloggade om den senaste, Rubinröd, i november.

Den tidigare heter Sprickor och honungslim och handlar om tolvåriga Emily Iris som lever ett till synes idylliskt liv i en vit villaförort till Johannesburg. Under ytan är tillvaron allt annat än lycklig. Och i och med att en kringflyttande australisk familj får slå sig ner i trädgården förändras allt. Det är en stark berättelse om en orättvis värld och en ung människas styrka.

Författaren Linzi Glass växte upp i ett liberalt vitt hem under apartheidtiden. Som nästan vuxen flyttade hon till USA och hennes böcker är ett försök att förstå Sydafrikas två världar under apartheid.

Allt är på inget sätt slutfört vad det gäller jämlikhet mellan människor i dagens Sydafrika, men man har kommit en bit på väg i att skapa ett samhälle där alla människor tillskrivs lika värde. Det finns några viktiga tidpunkter när historien vänder, den 11 februari 1990 var en sådan!

/Annika

onsdag 10 februari 2010

TRE - framsidor och tips



Snygga framsidor tycker jag är viktigt, vilket jag skrivit om tidigare. Exempelvis här. Ofta är det ju framsidan som gör att man blir sugen på att läsa. Jag har tidigare skrivit om Kjetil Johnsens serie TRE (som har snygga framsidor). Jag och många med mig är naturligtvis spänd på att få veta vem av de fyra vännerna som blivit mördad! Jag är därför glad över att kunna berätta att del fem och sex anländer till biblioteket vilken dag som hellst.

En lustig grej med den här serien är hur framsidorna ser ut på olika språk. Nedan finns framsidan till del ett, Ett hål i själen, på svenska, norska (originalspråk) och danska. Visst är det svårt att tro att alla tre framsidorna egentligen är samma bok!

/Karolina

tisdag 9 februari 2010

Amigurumitajm!

På söndag kan du komma till Ängeln och prova att virka en amigurumi. Nils Grahn kommer att vara den som är med och hjälper till och vägleder. Vi passade på att intervjua Nils inför verkstan.

Nils, vad är egentligen en amigurumi?

Amigurumi är japanska virkade figurer med stort huvud och liten kropp. På bilderna kan ni se hur en amigurumi kan se ut (det är Nils fina amugurumis som är på bilderna).

Hur länge har du virkat amugurumis och hur kom det sig att du började?

Jag lånade bok om det i höstas. Sedan har jag virkat tidigare, t.ex. ett fodral till mobilen.

Av dem du har gjort, vilken är du mest nöjd med?

En liten svart uggla som jag har gett bort i present. Ugglan har jag gjort på fri hand (han har alltså inte utgått ifrån ett mönster när han gjorde den). En anka.

Vad fyller du amigurumierna med?

Bomull, det fungerar inte så bra med ris/bönor eftersom de kan svälla om de blir våta och så tappar de formen lättare.

Hur lång tid tar det för dig att göra en amigurumi?

Det beror på, om man virkar hela dagen kan man hinna med att göra en figur om man är snabb.

Är det svårt, tar det lång tid att lära sig?

Det underlättar med instruktioner som finns i böcker. Det kan vara lite svårt i början men man lär sig så småningom. Det finns även mönster på Internet, men då kostar det pengar.

Vad ska ni göra på virkningsverkstan 14 februari?

Förmodligen så kommer vi att göra guldfiskar, eftersom det är bra att börja med det. Vi ska även lära oss att göra ”stolpar”. (Vad det är får Nils själv förklara på verkstaden).

Jag hoppas även att alla kommer att hinna göra varsin figur.

Vad gör du just nu?

En katt, en större uggla och så försöker jag att göra en Totoro!

Vi tackar Nils så mycket för att han tog sig tid att svara på våra frågor. Sedan hoppas vi att många kommer och testar att göra en egen amigurumi på söndag!

/Lisa & Veronica

måndag 8 februari 2010

Vad heter Usamas glömske bror?

Jo, Var var det jag Laden!

Vintern 2004 stod det "Berätta din roligaste historia" på miljoner mjölkpaket. Uppmaningen fick stort genomslag och över 3000 mejl med roliga historier kom in. En man vid namn Ulf Palmenfelt (som har forskat kring hur vi har skämtat genom tiderna) valde ut 250 historier som hamnade i den här boken.

Har ni hört några av dem förr? Det hade inte jag.

Vilken sång kan ingen sjunga?
Kalsongen.

- Vad heter du?
- Nisse utan k.
- Nisse stavas väl inte med k?
- Nej, det var ju det jag sa.

_Vad blir det om man korsar en citron och en ofärdig fjäril?
-???
- Jo, en surpuppa!

Det var en kannibal som satt och väntade på sin mat. Då kom en riddare. Då sade kannibalen:
- Usch nej, inte burkmat en gång till!

/Karolina

fredag 5 februari 2010

Fula ord

Det är kul med ord, det har vi ju skrivit om förut. Nu har det kommit en rolig bok om svärord! Svärord är ju inte särskilt kul kan man med rätta tycka. Men om man berättar om dem och om deras historia på ett så bra sätt som Camilla Borgström och Martin Strömberg gör i sin bok, då blir det kul.

De beskriver i ord och bild varför vissa ord blev så laddade att det kändes farligt att uttala dem. Men eftersom vi har använt samma svärord i många hundra år har vi idag glömt den ursprungliga anledningen. Så vuxna som ju ofta är noga med att barn inte ska svära kan inte alltid svara på varför vissa ord anses som fula och otrevliga. Om ni läser den här boken kan ni ju berätta för dem…

Man får lära sig en hel del nytt. Visste ni till exempel att det har varit bestämt i lagen att man inte fick svära. Det var visserligen för över trehundra år sedan, men då kunde den som svor faktiskt dömas till böter eller till piskstraff. Man kunde till och med bli landsförvisad om man bröt mot förbudet upprepade gånger!

Nu är det väl inte hela världen om man råkar häva ur sig en och annan harang, ibland kan det ju behövas. Men man ska hushålla med svärord så att de inte mister sin styrka. Och kanske gör man ibland bäst i att stänga in sig i garderoben eller nåt innan man börjar...
Klokt nog förslår man också i boken att man ska tänka på vilka ord man själv skulle vilja bli kallad och så klart är det bara de man ska säga till andra!

/Annika

torsdag 4 februari 2010

Äntligen!!

En av mina favvo favoriter, Neil Gaiman, har kommit ut med en ny bok för barn och ungdomar. Kyrkogårdsboken heter den och precis som hans tidigare bok, Coraline, verkar Kyrkogårdsboken vara fylld av märkliga varelser, farligheter och det övernaturliga.

Spännande, spännande! Jag har inte tid att blogga en rad till! Här ska läsas!

/Karolina

onsdag 3 februari 2010

Grattis Hjördis, grattis Disa!

Min lillasyster ska snart få sitt andra barn, så just nu pågår det intensiva diskussioner om vad bäbisen ska heta. Det är ju faktiskt väldigt viktigt att tänka efter när man ska ge ett barn namn. Han eller hon ska trots allt ha namnet hela livet. När jag var liten tyckte jag att mitt mellannamn, Ingrid, var helt sjukt fult och jag ville definitivt inte heta det hela livet. Nu har jag ändrat mig och tycker om att heta Ingrid eftersom jag fick namnet efter både mormor OCH farmor.

Anna Ribbing som skrivit om konstiga ord har också skrivit en bok om namn. I den kan man inte bara läsa vad olika namn betyder, det finns också tips på namnlekar och hur man kan skriva sitt namn med runor.

Idag, onsdagen den 3 februari är det Hjördis och Disa som har namnsdag. På den väldigt roliga sajten Svenska namn kan man läsa det här: Hjördis är ett kvinnonamn med isländskt ursprung, sammansatt av hjörr "svärd" och dis "ödesgudinna". Dramatiskt namn! Och plötsligt förstår man varför Hjördis och Disa firas på samma dag. Grattis på er förresten!

Man kan också läsa att Alice och Lucas var det vanligaste namn man gav till nyfödda pojkar och flickor 2009.

/Karolina

tisdag 2 februari 2010

Simons katt som bok!

Som jag berättade i ett tidigare inlägg så har vi även seriealbum på biblioteket. Nu har det precis kommit ett som är fruktansvärt roligt! Simons katt heter den och är skriven av Simon Tofield. Tycker du att det låter bekant? På Youtube har man kunnat se korta tecknade små filmer med just Simons katt, som har blivit oerhört populära. Nu har alltså Simons katt kommit i bokform, och jag kan inte annat än att rekommendera den.

Simon Tofield har lyckats att förmedla kattens speciella karaktär väldigt pricksäkert, och vi som är vana vid att umgås med katter skrattar igenkännande. Simons katt är alltid full av bus och nya upptåg, och framförallt är han ständigt hungrig…

/Lisa

måndag 1 februari 2010

Hästbok

På beskrivningen av bloggen har vi skrivit att både bra böcker och dåliga böcker kommer tas upp. Ofta tar vi upp böcker vi gillar, det är helt enkelt lättare att skriva om sådana. Här kommer därför ett tips på en hästbok som Moa Strandberg på Strångsjö skola inte gillar.

Emily - äntligen av Gull Åkerblom
Boken handlar om Emily som får en häst. Kompisen Nanna blir skötare på Emilys häst Blitzen. Nana tror det är något fel på Blitzen, han börjar stegra, vägra och vara dum. Men Emily vill inte tro det men till slut så åker de till veterinären.

Boken får 5 av 10 för den var långtråkig.

/Upplagt av Veronica

PS. Om du blir nyfiken (du kommer kanske tycka annorlunda) är det bra att veta att finns 7 böcker till om Emily. Den första heter Emily - ensam.