Som ni kanske har sett så finns det en bokhylla på ungdomsavdelningen där "The room" böcker står. "The room" böcker är alla möjliga böcker, som passar målgruppen "unga vuxna". Dit kommer en hel del nya spännande böcker, och nu har det precis dykt upp lite nytt.
Nu kom äntligen del två i serievarianten av Om jag kunde drömma. Jag har läst den och gillar illustrationerna. Storyn gillar jag såklart också, den är ju ganska välbekant vid det här laget!
Sedan har Lady Gaga av Maureen Callahanet kommit, en perfekt bok för alla Lady Gagafans!
"The room" hyllan har även fått sitt alldeles egna exemplar av Jag är Zlatan Ibrahimovic.
Så det är det senaste på "The room" hyllan, och glöm inte att ni gärna får lämna egna förslag!
Aron har börjat i en ny skola. Där är alla elaka mot honom, retar honom för hans kläder, håret och glasögonen.
På sin födelsedag får han av en släkting en ful liten handdocka. Till den får han också en buktalarbok. När kalaset med alla släktingar är slut sätter han på sig handdockan och tar fram boken. Men trots alla tips i boken går inte alls, han får inte till buktalningen. Till sist återstår bara sista tipset i boken, att uttala trollformeln Ala-Kazing. Först händer ingenting sedan börjar dockan, inte Aron, prata helt av sig själv. Den säger inga snälla saker och Aron vill ta av sig dockan, men det går inte. Ska han vara tvungen att ha med den överallt, till och med till skolan. Hur ska det gå i klassrummet, kommer dockan säga elaka saker där också? Eller kanske den kan vara till hjälp mot de som mobbar honom…?
Boken "Den grymma handen" av Morten Dürr är verkligen en läskig historia. Men den är inte bara det. Boken tar också upp ett sådant allvarligt ämne som mobbning.
Olof och Lena Landströms många härliga bilderböcker om de två fåren Bu och Bä är givna favoriter om jag får välja. Kanske hör det ihop med att vi som läser oftast bjuds på nöjet att vara lite smartare än Bu och Bä - de fattar inte alltid hur saker och ting hänger ihop. Det brukar leda till roliga knorrar. Och så är ju bilderna fantastiska! I Bu och Bä får besök har de stort bestyr med en katt som de tror inte vågar klättra ner från det höga trädet.
Under hösten bjöd vi in förskolornas 4-åringar till en filmvisning av just Bu och Bä får besök. Efter att ha sett den åtta minuter långa filmen pratade vi en liten stund om ljuden i den. Vad var det som lät? Hördes det någon röst? Fanns det någon musik? När vi tittade på filmen en gång till spetsade alla öronen och vi upptäckte att det både knakade, knarrade, skramlade och gnisslade.
Efteråt fick alla grupperna med sig en snygg låda med bland annat dockorna och boken. Vi hoppades att de skulle känna sig inspirerade att jobba vidare och skapa något utifrån berättelsen.
Gissa om barnen hade gjort det! Jättemånga konstverk lämnades in och idag var det vernissage. Ungefär 100 besökare hade tagit sig till Kulturhuset för att se den fina utställningen:
Idag var det alltså vår tur att få besök. Tack alla ni som var med!
Jag är barnsligt förtjust i dansfilmer, ja dans i allmänhet egentligen, men särskilt dansfilmer. Därför blev jag så glad när jag fick syn på en sådan som jag inte hade sett häromdagen. Filmen heter StreetDance och handlar om en street dance-grupp som tvingas samarbeta med en ballettgrupp för att de ska få träningslokal för att träna inför en stor danstävling. Resultatet blir mycket bättre än någon av dansarna kunnat tro. Det är en film som det är lätt att bli inspirerad av, så låna hem, kolla och sedan kanske du blir sugen på att testa en danskurs, till exempel här!
I helgen var jag uppe i Stockholm och såg en föreställning som är just en ballett som gjorts om till street dance, Svansjön i modern tappning på Dansens hus. Det var en makalös föreställning som jag varmt kan rekommendera om man gillar dans, och gör man inte det innan så lär man göra det när man går därifrån!
Martin Widmark tar sig an vikingatiden i sin senaste serie Halvdan Viking.
Östbyn och Västbyn ligger precis bredvid varandra. Det finns till och med en liten bro mellan de båda byarna, men ingen använder den. Starka vakter står på varsin sida bevakar eftersom folket i de båda byarna är ovänner och inte alls litar på varandra.
I Västbyn trodde de på Jesus Kristus - och i Halvdans by, Östbyn, trodde de på Tor och Oden och en massa andra gudar.
Huvudpersonen i Hövdingens bägare, Halvdan, fick genom en olycka sin fot krossad och har sedan dess haltat svårt. Det gör dock inte så mycket eftersom han är en fantastisk skald, en sådan som hittar på finurliga rim och ramsor. När plötsligt hövdingen från Västbyn, Alarik (som vill kallas för kung), bjuder in Östbyns hövding, Ragnar Drakdödare, för fest och tävlingar får Halvdan följa med. Men Martin Widmark själv har utfärdat en varning i början av boken där han säger att vikingar sägs ha varit smutsiga, våldsamma och tjuvaktiga, och det får även Halvdan erfara. För de där tävlingarna... de är inte riktigt rättvisa.
I slutet av Hövdingens bägare får vi veta att Halvdans äventyr forsätter i tre böcker till! Härligt tycker jag eftersom de luriga och tjuvaktiga vikingarna, trots allt, var en angenäm bekantskap.
Förra veckan vann hoppryttaren Rolf-Göran Bengtsson Jerringpriset, jätteroligt tycker jag! Det som har varit lite tråkigt är att det är många som har skrivit dumma saker efteråt, som t.ex. att ridning inte är en sport och att det inte är något märkvärdigt att ha vunnit en hopptävling. Jag har ridit i hela mitt liv och blir såklart jätteledsen och arg när jag läser sånt. Men jag är glad att Rolf-Göran fick priset, han har verkligen kämpat under många år för att komma dit han är idag. För trots det en del skriver om ridning, att det bara är hästen som gör jobbet, så har de oerhört fel. Ridning är så mycket mer än att bara åka runt på en häst, och jag tycker synd om dem som inte förstår det.
En annan sak som gör mig arg är det jag läste i senaste Min häst (som nu finns här på biblioteket). Där stod det om att unga hästtjejer ofta får höra från vuxna att "sen när du blir äldre kommer du tröttna på hästar, då blir det killar som gäller". Jag har själv fått den kommentaren när jag var barn, och jag minns att det fick mig att se rött. Men de fick fel, för jag slutade aldrig med mina hästar! Så om du också fått en sådan kommentar, strunta i den och gör det du tycker är roligt!
Så kom den då äntligen även hit denna vinter till Katrineholm…SNÖN! Precis som Görel Kristina Näslund och Kristina Dagerman skriver i bilderboken Lilla Vinterboken:
En dag när man vaknar
är det alldeles vitt på marken.
Gräset är borta.
Sandlådan är borta.
Spaden syns inte heller.
Då vet man att det är vinter.
Boken visar vad vi kan göra med all snö (snökatter, snöänglar, snölykta) och påminner oss om att ge fåglarna extra mat på vintern. Har du tänkt på att snön kan låta på olika sätt? När det är kallt knarrar den och när snön smälter från taken låter den dropp, dropp.
Tiia går i fyran, i samma klass som Harri. Harri är såå störig, han gör och säger knäppa saker hela tiden. Så varje eftermiddag när Tiia kommer hem till pappa Olli bara måste hon berätta det senaste som han har sagt och gjort. Då säger pappa ”Jaha ja, dags för Dagens Harri”.
Tiia vet att hon och Harri är vänner innerst inne om de vill. Så även om de blir ordentligt osams nästan varje dag gillar de varandra. Särskilt på klassfester känns det faktiskt så.
Peggy är Tiias bästis. De har hittat på ett eget språk som gör att de kan säga väldigt opassande saker utan att någon behöver ta illa vid sig. Det är praktiskt. Det finns andra saker som också är praktiskt med en bästis som Peggy: Båda flickorna är allergiska, båda bor med varsin förälder. Båda har alltså en liten familj och små familjer kan hjälpa varandra – med julen till exempel. Tjejerna skulle tycka att det mest praktiska av allt vore om deras föräldrar kunde bli kära i varandra. Det sorgligaste i livet är att Tiias mamma är död. Hon dog i en motorcykelolycka. Men Tiia pratar ändå med sin mamma varje dag, hon känner att mamma finns där och lyssnar.
Susanna Alakoski har skrivit en bok om en tioårings vardag – om skola och familj, om vänner och ovänner, om sånt som är kul och sånt som är jobbigt. En humoristisk berättelse med stänk av sorg och en hel del allvar. En bok med hög mysfaktor, helt i min smak. Jag tror att många mellanstadiestora läsare kommer att hålla med mig. Den passar också utmärkt att läsa högt tillsammans - det finns massor i den att prata om.
Nu har jag läst ännu en bok av den fantastiska författaren Sarah Dessen. Ni minns kanske att jag skrev ett hyllningsinlägg när jag för inte alltför länge sedan läst min första Dessenbok. Lite tjatig tycker ni kanske att jag är, men om det är någon som fortfarande har missat denna författare så gör jag ännu ett försök att övertyga er!
Mcleans föräldrar har skilt sig och Mcleans mamma har gift om sig. Mclean vill inte alls bo med mammans nya familj utan väljer att istället följa med sin pappa som är en sorts restaurangfixare. Han flyttar runt från stad till stad och tar sig an restauranger som inte fungerar på ett bra sätt och försöker att rädda dem eller besluta att det är dags att stänga ner. Ofta bor Mclean och hennes pappa inte mer än några månader i varje stad och de hinner aldrig rota sig någonstans. De har minimerat sina saker till bara det allra nödvändigaste och Mclean återskapar sig själv som olika personer i varje ny skola. När hon kommer till en ny plats beslutar hon sig för vem hon vill vara på den nya platsen, hon byter namn, personlighet och stil varje gång.
Tills hon kommer till Lakeview. Av misstag presenterar hon sig som just Mclean. Efter det blir det svårare för henne att spela en roll, hur mycket hon än försöker. Mcleans liv i Lakeview blir inte alls som hon tänkt sig.
Jag blir så rörd av mycket i den här boken. Mcleans tankar kring hur hon ska undvika att bli för fäst vid någon eftersom hon vet att hon snart måste lämna dem, hennes förhållande till sina båda föräldrar och den kloka grannpojken Dave för att nämna några saker.
Boken finns än så länge bara på engelska, men eftersom fler i Sverige nu fått upp ögonen för Sarah Dessen tror jag inte det dröjer förrän den blir översatt. Kolla här vilka av Dessens böcker vi har på biblioteket!
Här berättar Sara Dessen själv om sin senaste bok:
I höstas tyckte jag ett tag att varenda blogg jag läste skrev om Smaragdernas bok av John Stephens. Redan då tyckte jag att det lät som en bok för mig. På ett ställe stod det att den var i samma "...anda som Narniaböckerna, Guldkompassen och Trollkarlen från Oz". Klart jag blev intresserad! Jag lånade till och med hem den, men hade så mycket annat för mig att jag återlämnade den oläst.
Men efter nyår, då lånade jag hem den igen och läste och läste tills den var slut!
Smaragdernas bok börjar väldigt dramatiskt. Mitt i natten väcks fyraårige Kate av sin gråtande mamma och vips är hon (tillsammans med småsyskonen Michael och Emma) förd till en bil där en våldsam flykt tar sin början. De är nämligen jagade! Och det som förföljer dem verkar inte alls vara mänskligt.
Sen, poff, är vi förda tio år fram i tiden och får åter träffa Kate, Michael och Emma. De har vuxit upp på en hel rad olika barnhem, det ena värre än det andra, och snart ska de flytta igen. De hamnar i den mystiska staden Cambridge Falls hos den ännu mer mystiske dr Pyms och där börjar ett otroligt äventyr för syskonen.
För alla er som gillar snabba ryck och action från sidan ett är Smaragdernas bok ett måste! Det är inte en död fläck och den innehåller både tidsresor, monster och en ytterst ondskefull häxa. En annat trevlig sak är att Smaragdernas bok bara är första delen av tre. Ytterligare två böcker kommer där vi förhoppningsvis får veta mer om Kate, Michael och Emmas väldigt mystiska bakgrund.
/Karolina
P.S. Jag slänger med en väldigt cool boktrailer för den engelska versionen.
Just nu består mitt liv väldigt mycket av Naruto. Så fort jag har en ledig stund ägnar jag mig åt mitt nya intresse.
För er som inte vet vad Naruto är så är det en manga (japansk tecknad serie) skapad av Masashi Kishimoto. Jag har lite problem med mangan eftersom man läser den "bakifrån". Jag får liksom inte något flyt i läsningen även fast jag tycker det verkar väldigt kul med manga.
Som tur är finns det ju anime också (japansk teckad film) och det är på det viset jag stiftat bekantskap med Naruto och hans vänner.
Animen/mangan handlar om Naruto Uzumaki som under hela sin barndom blivit utryst av alla i sin by. Tolv år innan serien tar sin början attackerades byn Konoha av en demonräv. Den fjärde hokagen (ledaren i byn)förseglade då räven i ett barn som var nyfött; Naruto. Hokagen ville att folket i byn skulle se Naruto som en hjälte, men det blev precis tvärtom. Alla förknippar Naruto med räven som förstörde så mycket och därför blir han utrfryst. Men när serien tar sin början blir han indelad i "lag 7" och därefter förändras det mesta i Narutos liv.
Naruto är en väldigt spännande, rolig, sorglig och fantastisk anime! Kan bara rekomendera till er som inte upptäckt den än! För er som redan är inne i mangans och animens värld, har ni något ni vill rekommendera?
Det kommer, som vanligt, hända massor av saker på Kulturhuset Ängeln under våren. Exakt vad som kommer hända kan du redan nu läsa om på webben. Om du är i huset senare i denna vecka kan du få programmet i pappersform.
Jag tänker redan nu tipsa om saker som du bara måste komma på. Under flera söndagar kommer det var berättarstunder, temat varierar alltifrån samiskt till starka hjältinnor. Några andra söndagar kommer det vara teater. För dem som är pysselsugna finns både sportlovsverkstad, påsklovsverkstad, luffarslöjdspyssel och digital pysselverkstad att gå på.
Vilka programpunkter kommer du besöka?
/Veronica
PS. Bilden är från Kan man...? med Obanateatern. 18 mars kl 14 kommer den spelas på Kulturhuset Ängeln.
Idag är det Tjugondedag jul och Knut har namnsdag. Tjugondag Knut rätt och slätt - dagen då julen ska dansas ut och betraktas som över och slut. Vi har ju den här veckan blickat tillbaka på året som gick. Det jag vill minnas ligger väldigt nära i tiden - nämligen ett julpyntat och sprillans nytt, fint barnbibliotek! Det var ju så att vi på några veckor i november december gick från byggkaos till supersnyggt ställe för barn och ungdomar. Bästa bibblan ever tyckte en vuxen besökare igår. Och det verkar som att alla håller med om att det har blivit jättemysigt, vilket vi förstås blir mycket glada åt att höra.
Mustafa har redan hittat sin favveplats! Kom hit och hitta din!
/Annika
PS Den officiella invigningen kommer att bli i februari.
Det hände mycket roligt under 2011. Något som jag tyckte var extra roligt var när den blå husvagnen med det fantastiskt passande namnet Bubblan besökte stadsparken. Det var så många barn som besökte oss för att leka, gå tipspromenad, köra miniskejtboard, måla lite eller bara hänga.
Min favoritbok från 2011 är Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Jag tror nästan att vi alla som skriver här på bloggen någon gång har skrivit om Cirkeln för den är ju så otroligt bra! Det är vi inte direkt ensamma om att tycka. Cirkeln är numera mer och mer en internationell sensation också. Det finns numera en internationell blogg där man kan läsa om alla länder där boken ges ut och alla språk som boken översätts till. Dessutom ska är en film på gång.
Så svårt det är att välja vad som var "Bäst 2011". Jag visste inte riktigt om jag skulle ta en bok, eller något som hänt i biblioteket..? Alltså tog jag både och!
Någonting som liksom inte går att hoppa över när jag tänker tillbaka på 2011 är Harry Potterfestivalen. Det var på alla sätt stort!
Något annat som kändes otroligt roligt att vara med på var bokreleasen av Rävjakten på somaliska. Vi som jobbade då höll oss mest i bakgrunden och lät översättaren Yassin Mahi berätta om sitt jobb, tillsammans med Gubben Pettson själv!
Boken Pojkarna av Jessica Schiefauer kom inte bara ut 2011, den fick dessutom Augustpriset med motiveringen:
Med vass och avslöjande flickblick infiltreras Pojklandet. En idéroman som strävar efter att upplösa språkets, växandets och verklighetens gränser. Om kroppen som slagfält och manligheten som drog.
Om jag fick bestämma skulle Pojkarna bli den absolut mest lästa (och diskuterade) boken från 2011.
En annan god nyhet från 2011 är att min absolut favve favorit Hungerspelen blir film 2012. I år alltså! Tur att det verkar bli bra och trevliga händelser även detta år!
TaTaa...här är de tio böcker som lånades ut flest gånger 2011!
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
Kan väl säga att jag inte är förvånad att ni gillar Katarina von Bredows böcker! Sedan tycker jag det är roligt att Beastly har lånats av många eftersom jag pratat om den så mycket.
Det är även roligt att ni gillar en bok som klassas som lyrik! Jag har inte läst Vad mina vänner inte vet, men det kanske är dags nu!
Är inte förvånad över att Hungerspelsböckerna är populära, ska verkligen bli spännande med filmen i vår.
Cirkeln var en av mina favoriter 2010, längtar efter del två! Jag kan tänka mig att den kommer med på 2012 års lista!
Nu öppnar vi vår älskade blogg igen efter ett långt, härligt jul-och nyårs-uppehåll. Den här veckan kommer alla vi bloggare blicka bakåt på 2011; vad gillade vi mest, vad var populärast med mera.
Jag har dragit mig till minnes alla roliga, spännande, sorgliga och häftiga bilderböcker som var nya förra året. Av alla dem jag läste har jag nu bestämt vilken jag gillar allra mest. Det är Prinsessor och drakar av Christina Björk och Eva Eriksson. Den innehåller inte bara 1 utan 7 sagor, 1 för varje dag i veckan. Därmed är det också 7 prinsessor och drakar vi får möta. Alla sagorna följer det klassiska temat att prinsessorna blir bortrövade av drakarna. Men sedan slutar alla likheter. Prinsessorna är modiga och vet minsann hur man blir av med oönskade drakar. Dessutom får vi läsa om prinsessor som i sina vackra kläder både surfar på Internet och har egna hemsidor, som ger en extra knorr åt historierna.
Här bloggar en rad olika barn och deras bibliotekarier om böcker! Bra böcker och dåliga böcker. Och lite, lite om bibliotek!
Vi som skriver bor i Katrineholm med omnejd och vårt Kulturhus heter Ängeln. På Ängelns barnavdelning finns det ett fint och bra rum som heter Bubblan. Alltså har vi kallat den här bloggen Bubblan i bibblan.
Att få kommentarer är roligt, men de ska förstås knyta an till blogginlägget. Om man vill diskutera eller fråga någonting annat får man gärna mejla oss på: bubblanibibblan (a) gmail.com
Vi förbehåller oss självklart rätten att ta bort olämpligt och irrelevant material.
Aron har börjat i en ny skola. Där är alla elaka mot honom, retar honom för hans kläder, håret och glasögonen. 
Olof och Lena Landströms många härliga bilderböcker om de två fåren Bu och Bä är givna favoriter om jag får välja. Kanske hör det ihop med att vi som läser oftast bjuds på nöjet att vara lite smartare än Bu och Bä - de fattar inte alltid hur saker och ting hänger ihop. Det brukar leda till roliga knorrar. Och så är ju bilderna fantastiska! I Bu och Bä får besök har de stort bestyr med en katt som de tror inte vågar klättra ner från det höga trädet.
Så kom den då äntligen även hit denna vinter till Katrineholm…SNÖN! Precis som Görel Kristina Näslund och Kristina Dagerman skriver i bilderboken Lilla Vinterboken:
Det kommer, som vanligt, hända massor av saker på Kulturhuset Ängeln under våren. Exakt vad som kommer hända kan du redan nu läsa om på webben. Om du är i huset senare i denna vecka kan du få programmet i pappersform. 
Jag har dragit mig till minnes alla roliga, spännande, sorgliga och häftiga bilderböcker som var nya förra året. Av alla dem jag läste har jag nu bestämt vilken jag gillar allra mest. Det är Prinsessor och drakar av Christina Björk och Eva Eriksson. Den innehåller inte bara 1 utan 7 sagor, 1 för varje dag i veckan. Därmed är det också 7 prinsessor och drakar vi får möta. Alla sagorna följer det klassiska temat att prinsessorna blir bortrövade av drakarna. Men sedan slutar alla likheter. Prinsessorna är modiga och vet minsann hur man blir av med oönskade drakar. Dessutom får vi läsa om prinsessor som i sina vackra kläder både surfar på Internet och har egna hemsidor, som ger en extra knorr åt historierna.
