Sonya Sones

För en tid sedan skrev jag lite om Sonya Sones två böcker Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet. Jag tycker väldigt mycket om de två böckerna! De är riktigt romantiska och har ett härligt poetiskt språk utan att det rimmar.

Det är inte bara jag som gillar de här böckerna och eftersom de blivit så enormt populära kom Sonya Sones på besök till Sverige för någon vecka sedan. Och vi här på Bubblan i bibblan fick chansen att ställa några frågor till henne. Hurra!

Så fort dina böcker fanns ”att se” slogs vi av de fantastiska framsidorna. Tillsammans blir de två böckerna någonting mer! Snyggt, fiffigt och intresseväckande. Frågan är förstås: Valde du framsidorna själv eller fick du hjälp? Och vad tycker du om det var någon helt annan som tog fram dem?

Jag önskar att jag kunde ta åt mig äran för de vackra framsidorna, men de är gjorda av Fredrika Siwe på Bonnier Carlsen som är mitt förlag. Den ena framsidan består av ett foto på en vacker flicka och den andra av fotot på en pojke och när du lägger de två bilderna bredvid varandra inser man att det egentligen är ett enda stort foto – och att pojken har sin arm runt flickan. Så fiffigt och sött! Den enda invändningen jag har mot framsidorna är att pojken på bilden är väldigt snygg medan killen i boken inte är särskilt attraktiv. Jag måste berätta någonting roligt – när jag visade framsidorna för min son, Jeremy, ryckte han bara på axlarna och sa; ”Tja, kanske det där är fult i Sverige...”

Skriver du på någonting just nu? Om ”Ja” är det samma typ av poetiska språk eller provar du någonting annat?

Ja, jag håller på att skriva en ungdomsbok – om en väldigt stor lögnare. Även den kommer att vara en poesibok. Varför? Därför jag vet inte hur man skriver vanliga böcker! Tanken på alla de där orden skrämmer mig... Men man vet aldrig, kanske jag någon dag känner mig riktigt modig och försöker.

På engelska heter Vad mina vänner inte vet What my mother doesn't know (Vad min mamma inte vet). Vad tycker du om att titeln blev annorlunda på svenska? Blev det bättre, sämre eller bara annorlunda?

Jag tycker det var helt rätt att ändra titeln för alla mina svenska läsare. Föräldrar här verkar nämligen inte snoka så mycket i sina tonåringars kärleksliv. I USA kontrollerar föräldrar sina barns liv mycket mer, medan tonåringar i Sverige verkar ganska fria. Så i Sverige skulle det antagligen inte vara nödvändigt för en tonårstjej att dölja särskilt mycket för sin mamma.

Tror du att en del kan bli avskräckta från dina böcker om man presenterar dem som poesiböcker? Eller tror du ungdomar blir extra lockade? Om du själv skulle rekommendera böckerna om Robin och Sophie vad skulle du säga då?

Jag tror att en del ungdomar kan ha blivit skrämda av poesi därför att deras lärare har tvingat dem att analysera dikter istället för att bara låta dem läsa poesi. Läsa bara för att det är vackert och njutbart. Jag har fått många mejl från tonåringar som i vanliga fall inte alls läser poesi men skriver att de verkligen gillar mina böcker. De som redan gillar poesi verkar älska mina böcker därför att de är så passionerade och innehåller så mycket känsla. De går dessutom väldigt fort att läsa. Böcker i poesiform är väldigt bra för alla elever som har skjutit upp att läsa en bok inför exempelvis en bokrecension som plötsligt måste vara klar imorgon. Mina böcker tar bra några timmar att läsa!

Om jag skulle rekommendera böckerna om Robin och Sophie skulle jag säga att den första boken handlar om en fjortonårig tjej som försöker komma på vad det är för skillnaden på kärlek och åtrå. Den andra boken handlar om en kille som alltid varit värsta förloraren på sin skola men som nu, äntligen, har en flickvän. Och hon är vacker. Och han har väldigt svårt att hålla sina händer borta från henne...

Kommer dina andra böcker att översättas till svenska? Och då är vi särskilt nyfikna på One of Those Hideous Books Where the Mother Dies (fantastisk titel!) och Stop Pretending.

Det hoppas jag verkligen! Ni får skriva ett brev till Bonnier Carlsen och be dem ge ut mina andra böcker?! :-)

Sist men inte minst, har du haft ett trevligt besök i Sverige? Var det första gången du var här? Tror du att du kommer att komma tillbaka?

Jag har haft det fantastiskt bra här i Sverige. Det var mitt första besök, men jag hoppas att det inte är mitt sista. Jag har besökt Lund och Stockholm och jag har sett allt där emellan eftersom jag åkte tåg mellan städerna Jag tog massor av foton under tågresan – det är så vackert landskap. Jag skulle vilja ta med mig hela familjen nästa gång jag kommer hit. Vilket jag hoppas blir mycket snart!

Tack för alla bra frågor!

xx
/Sonya

P.S. Fotot på mig är tagit av Tove Kullenberg (som jobbar på Bonnier Carlsen).

Mer om Sonya kan ni läsa på hennes hemsida och självklart har biblioteket hennes böcker.

/Karolina