Adjö, herr Muffin

Förra veckan var George, ett av mina marsvin, sjuk. Han hade jätteont i magen och ville inte äta. Två gånger fick han gå till veterinären och som tur är så mår han bättre nu.

Jag var jätteorolig att han inte skulle klara sig, för oj vad ledsen man blir när ett älskat husdjur går bort. Dessutom var jag orolig för marsvinet Fred, som skulle ha blivit alldeles ensam om George hade dött. Fred och George är nämligen bästa kompisar, och Fred hade blivit väldigt ledsen om han blivit ensam.

Jag har haft flera marsvin som numera är döda, och jag har blivit lika ledsen varje gång någon av dem dött. Det kan vara svårt att förstå sig på döden, men en hjälp kan vara att läsa om det.

Min favoritbok om döden är Adjö, herr Muffin av Ulf Nilsson. Herr Muffin är ett gammalt marsvin som tänker tillbaka på hur bra han har haft det under sitt liv. Jag har skrivit tidigare om den boken, men den är så bra att man kan skriva om den flera gånger. Dessutom har den fantastiskt fina bilder av Anna-Clara Tidholm, här i inlägget får ni två smakprov.

I slutet av boken dör herr Muffin, och på den sista sidan kan man läsa den här fina psalmen:

Marsvinspsalm nr 1:

*1. Det finns någon som tar dig i sin hand,
som bär dig stilla till mandelträdens land,
som ger dig mat på en maskrosäng,
som bäddar ner dig i sin svala säng.
Det är sant och det är visst
du ska bäddas ner till sist.

*2. Att få somna i frid, det passar
ett litet marsvin med trötta tassar.
Du får möta de små, lilla vän,
alla kommer till slut hem igen.
Det är sant och det är visst
alla kommer de hem till sist.

/Lisa