Döden är något som fascinerat människor i alla tider. Så länge det funnits människor har man funderat på vad som händer när man dör. Det har levt och dött ungefär 50 miljarder människor på den här planeten. Men ingen enda har förstås kunnat berätta vad som hänt efter döden. Den är på många sätt verkligen ett mysterium.
Jonathan Lindströms senaste faktabok heter passande nog Mysteriet döden och är ett exempel på att det till och med går att skildra döden med lite humor! Den handlar om vad man vet, vad man tror och vad man hoppas händer när livet är slut. Det är inte så mycket om sorg och känslor utan mer om det spännande och fantasieggande.
En helt annan sorts bok är En stjärna vid namn Ajax. Det är Ulf Starks och Stina Wirséns första gemensamma bok. Tillsammans har de skapat en poetisk berättelse som lika mycket handlar om livet som om döden. Det är sorgligt och vackert och fyllt av livsglädje och hopp.
”En dag när hunden Ajax var sju fick han en pojke som hette Johan. En som skrek! Tills han fick syn på hunden. Då log han!” Så inleds boken och sedan den dagen är Ajax och Johan vänner. De delar allt, som vänner gör. Många äventyr blir det. Åren går och en dag när Johan är sju vaknar inte Ajax mer. I Ulf Starks väv av verklighet och fantasi ger sig förstås den lilla pojken ut bland stjärnorna för att söka reda på sin vän. Det trösterika slutet på berättelsen blir att minnen består och ny vänskap uppstår.
Så är det. Så har det varit. Så kommer det att förbli.
Denna bloggvecka avslutas med några rader av
Mikael Wiehe:
Så segrar inte döden,
fast åren har sin gång.
Så stannar inte tiden,
den börjar bara om.
/ Annika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar