Trolltyg i tomteskogen

I åratal har jag och många med mig längtat och längtat efter att Trolltyg i tomteskogen ska komma ut på dvd. ÄNTLIGEN har det blivit verklighet och i december kommer den på dvd! Självklart har jag redan beställt ett exemplar.

För er som inte vet vad det här är för något kan jag berätta att det är en animierad film som gick i Sveriges television (runt jul) 1981, 1982, 1984, två gånger 1987 och senaste gången 1989. Efter det gick bolaget i konkurs, och eftersom man inte riktigt visste vem som hade rättigheterna till filmen så kunde man inte visa den något mer. Trots att den har varit en av Svt:s mest efterfrågade repriser.

Trolltyg i tomteskogen handlar om en tomtefamilj som förbereder ett bröllop mellan tomtarna Lisa och Tor. Deras fiender, trollen, gör allt för att förstöra för tomtarna. Trollen gillar inte tomtarna eftersom de räddar djuren som trollen fångar i sina fällor. Därför har trollen klurat ut en plan att de ska kidnappa Lisa på bröllopsdagen...

För er som inte sett kan jag bara rekommendera denna fantastiska klassiker. För er redan invigdna säger jag bara:

-Var är Fjant?
-Här mamma!

Ett litet smakprov:



/Lisa

Klant & Kompani

I våras berättade jag om boken Kartkatastrofen av Ingelin Angerborn. Böckerna om klubben Klant & Kompani hade redan då blivit populära och ständigt väntar många på nya böcker i serien. Senaste boken Kaninkatastrofen berättar Felicia Svensson på Strångsjö skola gärna om.

Boken handlar om Viktor, Vilma och Viking som har en klubb som heter Klant och Kompani. Dom har klubben i hemlighet för att ingen ska veta att de är så klantiga. En dag i skolan så frågar Meltem om någon i klassen vill vara kaninvakt i helgen. Det var 4 st som räckte upp handen. En av dem var Viking men som efter ett tag tog ner handen för att de inte kunde. Till slut vart det Viking, han råkade säga att han var kaninexpert. Men det var inte riktigt sant. När helgen kommer så kommer Meltem och hennes kanin som heter Snövit för att den hade så len och vit päls. När Viking ska sova ställer han buren jämte sängen sen somnade han in i sin dröm. När han vaknade och kollade ner i Snövits bur var hon borta. Vad ska Meltem tycka?

Boken får 10 av 10 för den var rolig.

/Upplagt av Veronica

Mysteriet döden

Den här veckan inleddes med Halloween-firande förra helgen. Barn utklädda till spöken och självlysande skelett ville skrämmas och busa. Imorgon är det Alla helgons dag som är en stilla och stämningsfull högtid till minne av de döda. Vårt sätt att förhålla oss till döden rymmer både och. Därför är det heller inte konstigt att de böcker om döden som vi tipsat om under veckan sinsemellan är olika. Från det hårresande kusliga till det sorgesamt tårfyllda.

Döden är något som fascinerat människor i alla tider. Så länge det funnits människor har man funderat på vad som händer när man dör. Det har levt och dött ungefär 50 miljarder människor på den här planeten. Men ingen enda har förstås kunnat berätta vad som hänt efter döden. Den är på många sätt verkligen ett mysterium.

Jonathan Lindströms senaste faktabok heter passande nog Mysteriet döden och är ett exempel på att det till och med går att skildra döden med lite humor! Den handlar om vad man vet, vad man tror och vad man hoppas händer när livet är slut. Det är inte så mycket om sorg och känslor utan mer om det spännande och fantasieggande.

En helt annan sorts bok är En stjärna vid namn Ajax. Det är Ulf Starks och Stina Wirséns första gemensamma bok. Tillsammans har de skapat en poetisk berättelse som lika mycket handlar om livet som om döden. Det är sorgligt och vackert och fyllt av livsglädje och hopp.

”En dag när hunden Ajax var sju fick han en pojke som hette Johan. En som skrek! Tills han fick syn på hunden. Då log han!” Så inleds boken och sedan den dagen är Ajax och Johan vänner. De delar allt, som vänner gör. Många äventyr blir det. Åren går och en dag när Johan är sju vaknar inte Ajax mer. I Ulf Starks väv av verklighet och fantasi ger sig förstås den lilla pojken ut bland stjärnorna för att söka reda på sin vän. Det trösterika slutet på berättelsen blir att minnen består och ny vänskap uppstår.

Så är det. Så har det varit. Så kommer det att förbli.

Denna bloggvecka avslutas med några rader av
Mikael Wiehe:
Så segrar inte döden,
fast åren har sin gång.
Så stannar inte tiden,
den börjar bara om.

/ Annika

Sorg

Att prata om döden är ofta jobbigt. När en kompis har förlorat någon de tyckte mycket om, till och med en familjemedlem kan det var svårt att veta vad man ska säga till personen. Man vill ju inte göra den mer ledsen. Samtidigt är det ju när sådant händer som man som allra mest behöver vänner som bryr sig och kan hitta på saker för att kanske muntra upp för en stund. Sorg kan ju vara så olika för olika människor och som kompis måste man försöka vara där med precis det som ens kompis behöver just då. Ibland kanske man bara kan sitta och spela monopol och andra gånger kan man följa med till kyrkogården med en bit tårta.

I boken Döden dö av Torsten Bengtsson händer precis det. Johns bästa kompis Björns pappa får cancer och dör. Dödsfallet är inte bara jobbigt för Björn. Hans pappa, Janne var tränare för fotbollslaget där John och alla hans kompisar spelar. Janne var en sådan pappa som alltid ställde upp med att laga cyklar och sånt som så få vuxna annars har tid med. John vet inte vad han ska säga till Björn. Han får en klump i magen och vill mest gråta han också. Men för Björn känns det bättre bara av att John kommer och hälsar på.

När man har läst den här boken tycker jag att man känner hur viktig vänskapen är för att klara sig igenom tillfällen när livet är som allra jobbigast. Det får man aldrig glömma!

/Linda

Levande döda

I den vanliga verkliga världen är ju döden någonting allvarligt. Ofta sorgligt och någonting som är svårt att begripa. Det finns faktaböcker om döden, som Veronica skrev i måndags och böcker om familjemedlemmar som går bort eller älskade husdjur som dör.

Jag tycker ofta det är jobbigt att läsa sådana böcker. Jag blir så ledsen och beklämd. Nu har ju Veronica och Lisa redan tagit upp sådana berättelser så därför tänker jag skriva om en helt annan typ av döden-böcker. Sådana böcker som utspelar sig "någonannanstans" och där döden snarare är spännande och läskig.

Mårten Sandéns tre böcker om Jannike Faltin tycker jag har fått alldeles för lite uppmärksamhet. De är såå bra! Jannike är sanslöst tuff och det händer spännande och oväntade saker hela tiden. Del tre har precis kommit och heter (lämpligt nog) De dödas imperium. Jannike får i den kämpa mot levande döda med hjälp av sitt skuggseende och en vampyr!

Gillar man zombier tror jag starkt på en annan ny bok, Fienden av Charlie Higson. Redan på framsidan kan man läsa:

De jagar dig. De sliter dig i stycken. De äter dig.

Säkert är det en text som får många att avstå hela boken, men jag, ja jag blev istället väldigt intresserad. Jag har bara börjar läsa men det som händer är att en epidemi dödar nästan alla vuxna. Nästan alla! De som är kvar har förändrats, liksom ruttnat innifrån, och fått en väldig smak för människokött. Alla "zombier" är nu på ständig jakt och barnen och ungdomarna som finns kvar får kämpa för sina liv.

Lite liknande är det i den engelska boken The forest of hands & teeth. Där har de friska människorna byggt murar runt små isolerade byar och är ständigt på vakt mot zombierna där ute. Naturligtvis blir det så att vår hjältinna måste ge sig ut i skogen mellan byarna.

Så vill man ha action, supertuffa tjejer och levande döda så finns det mycket nytt att "sätta tänderna i!" Ha, ha!

/Karolina

Adjö, herr Muffin

Förra veckan var George, ett av mina marsvin, sjuk. Han hade jätteont i magen och ville inte äta. Två gånger fick han gå till veterinären och som tur är så mår han bättre nu.

Jag var jätteorolig att han inte skulle klara sig, för oj vad ledsen man blir när ett älskat husdjur går bort. Dessutom var jag orolig för marsvinet Fred, som skulle ha blivit alldeles ensam om George hade dött. Fred och George är nämligen bästa kompisar, och Fred hade blivit väldigt ledsen om han blivit ensam.

Jag har haft flera marsvin som numera är döda, och jag har blivit lika ledsen varje gång någon av dem dött. Det kan vara svårt att förstå sig på döden, men en hjälp kan vara att läsa om det.

Min favoritbok om döden är Adjö, herr Muffin av Ulf Nilsson. Herr Muffin är ett gammalt marsvin som tänker tillbaka på hur bra han har haft det under sitt liv. Jag har skrivit tidigare om den boken, men den är så bra att man kan skriva om den flera gånger. Dessutom har den fantastiskt fina bilder av Anna-Clara Tidholm, här i inlägget får ni två smakprov.

I slutet av boken dör herr Muffin, och på den sista sidan kan man läsa den här fina psalmen:

Marsvinspsalm nr 1:

*1. Det finns någon som tar dig i sin hand,
som bär dig stilla till mandelträdens land,
som ger dig mat på en maskrosäng,
som bäddar ner dig i sin svala säng.
Det är sant och det är visst
du ska bäddas ner till sist.

*2. Att få somna i frid, det passar
ett litet marsvin med trötta tassar.
Du får möta de små, lilla vän,
alla kommer till slut hem igen.
Det är sant och det är visst
alla kommer de hem till sist.

/Lisa

Döden

Döden är temat i mycket som händer här på Kulturhuset Ängeln nu under hösten. Det kommer visa sig i de utställningar som är konsthallen och i en del program. Denna höstlovsvecka är det skelettverkstad på onsdag och torsdag. På fredag bara måste du komma hit. Då upprepas succén från förra året, spökvandringen. Kl 15 för barn från 5 år och kl 18.30, när huset är stängt, är det för er från 12 år (ta gärna med en vuxen).

Under en vecka nu är det både Halloween (igår) och Alla helgons dag (på lördag). Amerikanska Halloween då man ska skrämma folk om de inte ger en godis. Allahelgonahelgen är lugnare, det är en högtid för att minnas de döda. I novembermörkret lyses kyrkogårdarna upp av alla ljus som tänds vid gravarna till minne av de döda.

Därför väljer vi denna vecka att knyta an till detta genom att ta upp böcker som på något sätt anknyter till döden. Det kan vara skrämmande, allvarligt, roligt (ja, faktiskt) och sorgligt.

Pernilla Stalfelts faktabok Dödenboken tar upp döden på många olika sätt. Här får vi lära oss hur begravningar gick till förr i tiden och allt om nutidens urnor och kistor. Naturligtvis tas det också upp hur man kan dö, t ex av ålder, genom en olycka. Trots bokens allvarliga tema ler jag faktiskt när tittar genom boken. Hennes tokroliga bilder liknar ingen annans!

En person som dör i en trafikolycka är Mys storebror Robin i boken Min storbror Robin av Bitte Havstad. Livet förändras som genom ett sorgligt trollslag för My som alltid sett mycket upp till sin storebror. Hon får också mer att tänka på när hennes pappa dyker upp som tidigare varken haft mycket kontakt med My eller Robin. Inom närhåll finns också Robins nya flickvän, som knappt lärde känna honom…
Det här är en sorglig bok, men det finns en ljusning i slutet. För livet går trots allt vidare.

/Veronica