Andreas går sista året på gymnasiet i Luleå. Han är den som får anledning att brottas med frågor som: Vem kan man egentligen lita på och hur vet man att man känner en annan människa, på riktigt alltså?
Det mesta är struligt just nu. Förut kunde han tänka att har man problem med sin tjej kan man snacka med sina kompisar och har man problem med sina kompisar är det med sin tjej man snackar. Men om man har enorma problem med allihop, vart vänder man sig då?
Andreas är helt knäckt, han får anstränga sig att andas normalt och försöka tänka på ingenting. Inte på då, inte på nu och absolut inte på framtiden, utan på just precis ingenting. Så tufft känns det när de man tror sig känna sviker. Livet gör ont när de man litar på ljuger.
Den som oväntat blir vägen ut är Erik, kompisen från förr. Och det oväntade slutet kanske i stället blir en början…
För mig var det en bok att sträckläsa, precis som Johanna Lindbäcks tidigare: En liten chock, Min typ brorsa och Tänk om det där är jag.
/Annika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar