När jag lät dig gå

Läsa fortsättningen eller inte? Det var frågan för mig för ett tag sedan. Boken Om jag stannar, som Lisa skrivit om, tyckte jag om. Däremot var jag tveksam till att läsa fortsättningen, När jag lät dig gå, innan en tjej på Strångsjö skola övertygade mig.

I boken får vi åter träffa Mia och Adam. Det har gått 3 år sedan Mia förlorade hela sin familj i en trafikolycka. Själv blev hon så allvarligt skadad att det var osäkert om hon skulle överleva eller inte. Därav titeln på första boken, Om jag stannar. Sedan dess har Adam och Mia gjort slut. Under de åren som gått har de inte haft någon kontakt med varandra. Mia har slagit igenom som cellist. Adam har, som han önskat, blivit en berömd rockstjärna. Men han trivs inte i den rollen och proppar i sig piller, som han tror han behöver för att överleva. Han tar de också i tron att de ska lösa hans problem. Någon dag innan rockbandets  långa turné ska börja har han en kväll över i New York. Han tar sig en promenad och råkar gå förbi lokalen där Mia strax ska uppträda. Han kan inte låta bli att smita in obemärkt (tror han). Efter konserten säger vaktmästaren att Mia vill träffa honom i sin loge.

Jag ångrar definitivt inte att jag läste boken. Men under större delen av boken kunde jag inte med Adam. Han hade blivit en självupptagen pillerätare som vägrade ta tag i saker. Det är ett gott tecken samtidigt, för alla böcker väcker inte känslor och funderingar. Men den här gjorde det och jag är glad att jag till sist läste fortsättningen.

/Veronica