Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

Lite då och då har jag berättar om min syn på bokframsidor. Fast jag (så klart) tycker att innehållet i en bok är det viktigaste, så kan jag blir lite anti en bok (eller helt för en annan) bara genom att titta på framsidan. På många sätt är det dumt eftersom jag kan missa någonting jättebra bara för att framsidan inte faller mig i smaken.

MEN då och då kommer det böcker där framsida och innehåll passar perfekt ihop. Miss Peregrines hem för besynnerliga barn är en sådan bok. Jag blev helt åååh-ig bara jag såg den i en katalog. Jag tycket den såg JÄTTEINTRESSANT ut och titeln lät både spännande och mystisk.

Under min uppväxt var farfar Portman den mest fascinerande person jag kände. Han hade bott på barnhem, kämpat i krig, korsat hav med ångfartyg och ridit genom öknar, uppträtt på cirkus, visste allt om vapen och självförvar och hur man överlevde i vildmarken, och pratade minst tre språk förutom engelska.

Jacob tycker som sagt att farfar är den mest spännande personen i världen! Så fort Jacob ber honom berättar han om den mystiska ö han bodde på som barn. En tillflykt efter att ha rymt från de allra ruskigaste monstren. När Jacob blir lite äldre förklarar hans föräldrar att eftersom farfar är jude och bodde i Polen när andra världskriget bröt ut kanske de där monstren inte alls är levande lik med tentakler, utan nazister...

Jacob har hunnit bli 16 år när farfar Portman dör. "Dödad av vildhundar" är omdömet, men Jacob som var med den natten är säker på att han sett ett av monstren hans farafar berättade om när han var liten. Jacob känner att han inte kommer att kunna gå vidare i livet om han inte får reda på sanningen om sin farfar, och reser runt halva jorden för att hitta Miss Peregrine. Föreståndarinnan på barnhemmet som ska finnas på ön ur farfar Portmans "sagor".

Jag tycker det här var en alldeles underbart bra bok. Spännande och sorglig på en och samma gång. Dessutom är boken fylld av fotografier. Lite läskiga och underliga foton. Bilder på besynnerliga barn.

/Karolina

Hitlers dotter

Jackie French är en av Australiens mest kända författare. Trots att hon har både läs- och skrivsvårigheter har hon skrivit över 140 böcker. Den första skrev hon för att ha pengar till registreringen av sin bil. En av hennes mest kända böcker är Hitlers dotter. Den får mig att ställa flera frågor. För tänk om jag hade haft Adolf Hitler som pappa. Skulle det automatiskt göra mig till en ond person också?

Vid en busshållplats i Australien börjar Anna en dag för sina kompisar berätta historien om Hitlers dotter. Hon pratar om tjejen som hade mörka ögon, brunt hår och var halt. Precis motsatsen till hur människorna skulle se ut enligt Hitler. I hans samhälle skulle alla vara blonda, friska och blåögda. Under hela andra världskriget hålls hon undangömd, borta från koncentrationsläger och bomber.

Medan regnet öser ner dagar i sträck bli Annas kompisar allt mer fascinerade. Mark kan inte sluta tänka på historien. Hans frågor är många. Kan man älska en person som gör andra människor illa? Hur kan något vara rätt för en person, medans det är fel för alla andra? Varför gör människor onda saker fast de vet att det är fel? Mark ställer tusen frågor till sina kompisar och föräldrar, som först inte tar hans frågor på allvar.

Och är Annas berättelse påhittad? Den låter för bra för att vara sann…

Hitlers dotter är en bok som inte tar slut bara för att man läst sista sidan. Den lever kvar och är en bok jag gärna diskuterar med andra.

/Veronica

PS. Jackie French har självklart en egen hemsida. Spana in den här.

Hemlängtan

Under andra världskriget evakuerades många barn från London för att klara sig undan de häftiga bomattackerna. En del hamnade i andra delar av Storbritannien, men några skickades så långt bort som till USA.

Författaren Michelle Magorian tror jag är mest känd för sin bok Godnatt Mister Tom, men den jag skulle vilja hålla fram idag är Hemlängtan. De flesta av Magorians böcker utspelar sig i England under, eller precis efter, andra världskriget. Så också denna väldigt sorgliga historia.

Efter fem år som evakuerad i USA kommer 12 åriga Rusty tillbaka till England. Allt är förändrat. Hon har fått en bror som hon aldrig sett och hon känner inte igen sina föräldrar. Rusty blir väldigt chockad över det fattiga och söderbombade England som möter henne. Krocken bli än värre av att hon under åren i USA rotat sig och började prata som sin amerikanska familj. Hon lyckas inte dölja sin förvåning över alla kristidsfenomen och känner sig som en total främling både i sitt land och i sin familj.

Snart nog blir Rusty ivägskickad till en internatskola och mobbarna hittar henne på direkten. Hela tiden längtar hon hem, hem, hem. Men inte till sina föräldrar, utan till sin familj i USA.

Gripande är ett ord jag inte använder så ofta om böcker, men Hemlängtan tycker jag är gripande.

/Karolina

HUR MODIG ÄR DU? Testa dig själv på Temabloggen och tipsa dina vänner på Facebook!

Magdas berättelse

Magda Eggens är bosatt i Stockholm sedan mer än sextio år, men hon växte upp i en stad i norra Ungern. När Ungern gick med i andra världskriget på Tysklands sida var hon 18 år. Ett år senare fördes hela hennes familj till förintelselägret Auschwitz. En syster och Magda överlevde. Magda skriver att det var ansvaret för den yngre systern Eva som gav henne styrkan att överleva - hon kände sig helt enkelt tvungen. När Magda Eggens fick egna barn började mardrömmarna från kriget att förfölja henne igen och hon insåg att hon måste berätta om det fasansfulla. Det har blivit flera böcker om upplevelserna. Så här skriver hon  i slutet av den självbiografiska boken Jag måste berätta:

Jag ville visa dagens ungdomar vad som kan hända om rädsla, mobbning, hat och nazism breder ut sig i samhället. Det var för Sveriges unga jag skrev min första bok. Det var till dem jag ville tala. Jag förstod att det var min skyldighet att berätta om mitt liv och vad som kan hända då de demokratiska krafterna sätts ur spel och ondskan tar herraväldet. Alla de som dog kan inte ha dött förgäves. De får inte bli bortglömda. (…) Dagens unga är mina budbärare in i framtiden. De ska föra minnet av Förintelsen vidare till kommande generationer så att det aldrig mer kan upprepas.

/Annika

HUR MODIG ÄR DU? Testa dig själv på Temabloggen och tipsa dina vänner på Facebook!

Andra världskriget

På höstens första BOOKwormsträff pratade vi om våra sommarfavoriter. En av tjejerna berättade om Pojken i randig pyjamas, en bok som utspelar sig under andra världskriget. Huvudpersonen, Bruno, är bara nio år och förstår inte riktigt vad pappa jobbar med och inte heller begriper han varför människorna på andra sidan staketet alla har pyjamas på sig.

Själv läste jag boken för några år sedan och höll på att grina ihjäl mig. Böcker som handlar om andra världskriget går liksom rakt in i hjärtat. Allt har ju hänt, även om just Bruno är påhittad.

Med Pojken i randig pyjamas i tankarna letade jag reda på Belägring. Jag visste inte vad den handlade om, men framsidan signalerade bok-om-krig. Det visade sig att Belägring tar upp en annan del av andra världskriget.

1941 omringade den tyska armen Leningrad (staden heter numera Sankt Petersburg). Hitler trodde att det skulle bli lätt att inta staden men på något sätt lyckades Röda armén hålla emot och det var då belägringen började. I stort sett hela Leningrad var omringat, ingen mat kunde komma in och inga människor kunde fly ut. I 900 dagar var staden belägrad och under vintern 1941-1942 svalt tusentals människor ihjäl varje dag.

Belägring handlar om syskonen Ivan och Varyas kamp för att överleva i ett belägrat Leningrad.

En kvinna vid namn Kyra Petrovskaya Wayne var 19 år vintern 1941. Hon har skrivit en bok om sina upplevelser från kriget. En dag hittar hon en liten pojke, Sjurik, i ett söderbombat hus. Trots att hon knappt har mat för att klarar sig själv tar hon hand om honom.

Jag läste boken Kyra och Sjurik när jag var 13-14 år och efter att ha läst Belägring vill jag låna den igen. Vissa historier ska man nämligen läsa, hur hemska de än är. Eftersom de är sanna, allt det där hände och vi får aldrig glömma.

/Karolina