Only väg is upp

Idag är det en sorglig dag. Vår kollega Linda har fått ett nytt arbete och jobbar sin sista dag hos oss idag. Ibland tror jag att det är lättare att vara den som flyttar än att vara "den som blir kvar". För Linda blir allt nytt och spännande, medan vi andra ska hålla på som vanligt, fast utan Linda. Och det är inte spännande. Det är bara tråkigt!

Det finns nästan inga böcker om hur det är att stanna kvar på en plats, men det finns däremot många som handlar om hur det är att flytta. För det är förstås väldigt pirrigt att allt blir nytt, och denna dag tänkte jag försöka pigga upp genom att tipsa om en flytt-bok som är ganska rolig.

Emmy Abrahamson gjorde succé med sin debut Min pappa är snäll och min mamma är utlänning. Jag var bara en av många som verkligen gillade den. Sen hade jag förmånen att höra på Emmy under Bokmässan 2011, vilket bara gjorde att jag gillade henne (som person/författare) ännu mer. Alltså hade jag lånat hem Only väg is upp redan innan det avslöjades att den blivit nominerad till 2012 års Augustpris. Så det så!

Filippa Karlsson ska äntligen börja leva. London baby! Japp, så fort gymnasiet är slut åker Filippa till London med siktet inställt på The Royal Drama School. Inte bara ska hon komma in, hon ska dessutom bli cool, bo flott, träffa intressanta människor och inte minst bli ihop med den perfekta killen.

Verkligheten är dock inte så cool och härlig som Filippa föreställt sig. Hennes hyrda rum visar sig vara en luftmadrass på golvet. En dyr madrass! Att skaffa jobb visar sig vara väldigt svårt och lurendrejare verkar finnas både här och där.

Jag gillar verkligen Filippa! Hon är så glad och optimistisk. Om jag hade kommit till en främmande storstad och det visade sig att mitt boende var en madrass på golvet, ja då hade jag nog åkt hem igen. Men det gör förstås inte Filippa.

Only väg is upp är den första delen i en planerad triologi om Filippa Karlsson och hennes äventyr i London. Jag tänker absolut läsa de andra böckerna. Och så hoppas jag att Linda vill läsa om Filippa och tänka på oss "här hemma" i allt nytt och spännande!

/Karolina

Den lilla farbrorn

Barbro Lindgren, som vi firar hela veckan  lång, har skrivit en oerhörd fin bok om ensamhet och vänskap. Den heter Sagan om den lilla farbrorn. Vi får aldrig reda på vad farbrorn heter men snart vet vi  att alla är dumma mot honom och att han saknar vänner. Fast han är snäll, tycker alla att han ser dum ut. På nätterna gråter den lilla farbron eftersom han känner sig så ensam.

En vårdag klistrar han upp lappar med texten liten farbror söker en vän på träden. Sedan sätter han sig på trappen och väntar på en vän. Det går tio dagar och tio nätter. I alla fall nästan tio nätter, just under den tionde natten, känner den lilla farbrorn en kall nos som tillhör en hund. De blir de allra bästa vänner och gör snart allt tillsammans. Sommaren, hösten och vintern kommer och går och det blir vår igen. När de sitter på trappan en dag ser de en flicka som hoppar i vattenpölarna. Hon kommer snart fram till dem. Det är då det händer, hunden lägger sin kalla nos i flickans hand.  Den lilla farbrorn blir alldeles förskräckt och ledsen. Har han blivit ensam nu igen?

Det är trevligt med böcker som väcker känslor. Denna bok gör mig ledsen, glad, uppgiven och till sist lycklig. Det är dessutom en bok som överlevt flera årtionden, tre för att vara exakt. När boken först kom ut såg vi lilla farbrorn i svartvitt. Nu för bara några år sedan fick Eva Eriksson möjlighet att göra om bilderna. Denna gång i färg. Så mycket bättre om ni frågar mig.

/Veronica

Fyra dagar fyra nätter

Jag har läst, och tyckte om, Amy & Roger's Epic Detour som av någon outgrundlig anledning fått den svenska titeln Fyra dagar fyra nätter. "Men..." tänker du nu, "...den handlar väl om fyra dagar och fyra nätter?" Nej! I så fall hade titeln varit lite mer begriplig. Resan som Amy och Roger ger sig ut på skulle ha tagit fyra dagar, men nu gör de två ingenting enligt planen så de är på vift mycket längre än så.

Nåja, boken till skillnad från titeln är utmärkt.

Amy har nyligen förlorat sin pappa i en olycka och bara tre månader senare har mamma bestämt att familjen behöver "en nystart". Det innebär att Amys tvillingbror blir skickad till ett rehabiliteringshem (för sina drogproblem), deras hus i Kalifonien förses med en Till salu-skylt och den rätt trasiga familjens nya hem (bestämmer mamma) ska ligga i andra änden av USA.

Amy blir ensam kvar i Kalifonien medan mamma ordnar deras nya tillvaro i Connecticut. Efter en månad i det tomma tysta huset blir Amy mer eller mindre meddelad att hon måste komma med bilen. Amy som inte kört sedan olyckan blir hopföst med Roger (som hon inte sett sedan de var barn) och de två ska tillsammans ta sig genom USA på fyra dagar. Men, som jag skrev, kommer de två på helt andra planer och gör en helt annan resa. En episk omväg!

Fyra dagar fyra nätter är jättefin. Det finns en hel del som påminner om den underbara Sarah Dessens böcker (döda föräldrar, duktiga flickor, längtan att få vara den man är, spirande kärlek) men samtidigt är det... "lite mindre". Fast fortfarande väldigt bra!

Jag blev blank i ögonen lite då och då, och jag älskar när Amy till sist blir arg.

Boken är dessutom full av spellistor (som man naturligtvis kan leta reda på och lyssna till själv), vykort från platser Amy och Roger besöker, kvitton och annat som gör att boken känns "på riktigt". Det handlar också en hel del om själva landet USA, och en karta är inte helt fel att ha till hands under läsningen. FAST mest handlar det förstås om sorg och skuld... och kärlek och familj. Och om vikten av att gå vidare.

/Karolina

Honungsblomma, honungsblomma, honungsblomma

Redan när jag såg framsidan till Honungsblomma av portugisiska Alice Vieira kände jag bums att det skulle vara en fin och sorglig berättelse. Det kom till och med en tår när jag läste.

Honungsblomma handlar om Melinda som inte riktigt ses av de vuxna. Men hon har i alla fall farmor som berättar sagor om Melindas mamma. Melinda minns inte sin mamma. Och hennes pappa har inte riktigt tid att ta hand om Melinda eftersom han måste få "rätsida på sitt liv". Melinda grubblar över vad det betyder. 

Men farmor dör, och Melinda måste bo på många olika ställen. Hon får flytta in hos en dagmamma och ibland kommer pappa på besök.

Som tur är har hon hela tiden farmors sagor med sig och fantasin är en överlevande kraft för Melinda.

Berättelsen om Melinda är sagolik och har fina tecknade bilder. Tempot är lågt, och det kanske därför krävs att du är lite tålmodig när du läser Honungsblomma. Om du gillar vackert, drömskt språk bara måste du läsa denna bok.

Den passar också väldigt bra att läsa högt ur.

/Victoria