Barn passar inte som husdjur

En morgon när Lollo övade piruetter märkte hon plötsligt att hon var iakttagen. "Hallå? Vem där? Jag känner lukten av dig där bakom buskarna, så kom fram bara!"

Bakom busken sitter det någon som säger: "Pip!" Ett barn! Björnen Lollo blir överlycklig. Pipis som hon raskt döper barnet till är ju urgulligt och hon vill, vill, vill behålla det. Mamma björn förklarar: Barn passar inte som husdjur, men Lollo tänker bevisa motsatsen. Men är det möjligen så att det kan ligger någonting i mammas ord..?

I slutet av Barn passar inte som husdjur berättar författaren och illustratören, Peter Brown, en historia:

En gång när jag var liten hittade jag en groda i skogen och tog hem den för att ha som husdjur. Det gillade inte min mamma. "Skulle du tycka att det vore roligt om ett djur bestämde sig för att göra DIG till sitt husdjur?" frågade hon mig. "Absolut!" svarade jag.

Jag tror Peter Brown tänkte på den händelsen när han skrev den här boken.

/Karolina

Rekord i massor

Hur många av er har någon gång suttit och bläddrat i Guinness rekordbok? Eller Guinness world records som den numera heter även på "svenska". Jag kan aldrig låta bli att snabbkika när jag får en Guinness i händerna, och här om dagen satt jag och tittade i årets.

Det finns så mycket konstiga rekord! Och så många äckliga. Som den mest piercade mannen, Rolf Buchholz. Han har 453 stycken piercingar!! Varav 158 stycken runt läpparna. Fatta! Några sidor senare läser jag att den största köttbullen vägde över 500 kg. Och hur skulle du gilla att gå på City Montessori School i Lucknow (Indien)? Inför läsåret 2010-2011 hade skolan 39 437 elever! Det är fler elever på en och samma skola än alla som bor i Katrineholms kommun. STOR skola om man säger så!

Guinness world records är kanske inte en bok jag blir sugen att läsa från pärm till pärm, men att bläddra och läsa lite här och där, ja det är helt enkelt superkul!

/Karolina

Tyst tisdag

Vet du om att det finns Läxhjälp? Det gör det! På tisdagar mellan kl. 15-17 finns det vuxna i biblioteket som hjälper den som vill med sina läxor. Ett extra stöd för de som behöver helt enkelt. Det är Röda korset som håller i Läxhjälpen, men de håller till i biblioteket.

Läxhjälpen har funnits på bibblan under terminerna ett par år, men från och med nu kommer det kanske att märkas ännu mer. För att hjälpa till, och förhoppningsvis göra läxläsandet ännu lättare, inför barnavdelningen nu Tyst tisdag. Vi kommer att stänga av alla datorer och använda dataskrivborden som studieplatser. Vi kommer också att sätta upp affischer som berättar för alla besökare att just på tisdagar ska det vara tyst och stilla på barnavdelningen. För att ge den bästa studiero som möjligt är.

Så kom gärna på Tyst tisdag. Och ta med dig dina kluriga läxuppgifter och frågor.

/Karolina

Tips till alla Twilightfans

Lisa har precis tipsat mig om att boken Beautiful creatures har översats till svenska. Inte nog med det. Om ungefär en månad har filmen Beautiful creatures premiär, och den bygger förstås på boken.

Jag har varken läst den engelska eller svenska versionen, men trailern till filmen fick mig väldigt sugen på lite övernaturlig läsning. Den, trailern alltså, kan du titta på här.

/Karolina

För ett år sedan...

Jag hade nästa glömt den viktigaste händelsen från förra året. För drygt ett år sedan var barnavdelningen en enda stor byggarbetsplats! Vi byggde ju om! Det flyttades böcker, packades upp möbler och byggdes bokhyllor. Jag hade nästa glömt bort vilka bråda dagar vi hade i januari 2012. Hela avdelningen skulle ju blir klar och fin till KolossalOrdival, när själva invigningen skulle gå av stapeln.

Jag gillar hur det till slut blev på barnavdelningen. Färgglatt och lite snirkligt. Vad säger ni, blev den bra?

/Karolina

En höjdare 2012

Som vi berättat om ett antal gånger fyllde allas vår Alfons 40 år 2012. Värt att fira, tyckte vi och gjorde så i omgångar under hela det gångna året. En riktigt härlig Alfonsdag hade vi i Stadsparken under Katrineholmsveckan. För mig var det nog "höjdaren" 2012.

/Karolina

23 december

Dan före dopparedan! Det är det idag! Tänk, imorgon är det julafton! När jag var liten gick alltid samma program på TV dagen före julafton. Det var Tales of Beatrix Potter, en dansföreställning där alla dansare ser ut som djuren Beatrix Potter tecknade och skrev om. Jag fullkomligt bara älskade detta program! Mamma brukar berätta att jag redan som treåring satt helt trollbunden under denna en och en halv timme långa balettföreställning.

Jag kan säga att denna fascination aldrig har gått över. Jag tycker filmen/föreställningen Tales of Beatrix Potter är jätte, jättebra och för mig finns det nästan ingenting som ger sådan julkänsla som Jemima Puddle Ducks dramatiska flykt från räven (som vill äta upp henne!) eller grodan Jeremy Fishers galna dans i regnet.

Till min stora förtjusning äger biblioteket Tales of Beatrix Potter, och även om det bara är jag som fylls av julkänsla vill jag ändå rekommendera denna storslagna föreställning till precis alla er där ute!

/Karolina

19 december

Vi (= vi i västvärlden som firar jul) lägger ner väldigt mycket pengar på julklappar varje år. Och julmat. Egentligen alldeles för mycket kan jag tycka. Har man inte så mycket pengar kanske julen bara känns jobbig.

Fast egentligen är det ju så att alla som bor i Sverige har en underbar present året om. I form av bibliotek. Tänk ändå, till biblioteket i Katrineholm kan vem som helst komma och låna böcker och filmer och tidskrifter och spel och datorer och dagstidningar. Helt gratis. Vilken grej. Vilken present! Så biblioteket är ju som en julklapp. En året-runt julklapp!

/Karolina

16 december

Det är verkligen ingen nyhet för trogna bloggläsare att jag gillar "det overkliga" när det kommer till böcker. En alldeles särskild förkärlek har jag för dystopier. En trevlig bieffekt av Hungerspelens popularitet är att andra dystopier nu har mycket god chans att ges ut, och dessutom marknadsföras hårt. Divergent är en av dessa böcker.

I ett framtida Chicago lever Beatrice Pryor, 16 år gammal. Hon är född in i falangen De osjälviska, en av fem falanger (de andra är De ärliga, De tappra, De fridfulla och De lärda). Som 16-åring är det dags för Beatrice och hennes jämnåriga att genomgå ett test vars resultat är det ledande rådet till vilken falang man bör välja som sin egen. En falangbrytare (någon som väljer en annan falang än den man fötts in i) avskys av sin tidigare falang och oftast säger familjen upp all kontakt. Beatrice har aldrig känt sig som en av De osjälviska, men testet visar sig vara värre ändå. Hon är en divergent, någon som passar in överallt och därför är ytterst oberäknelig för makthavarna i toppen.

Divergent är en väldigt spännande bok! Vi som läsare vet om att Beatrice, eller Tris som hon väljer att kalla sig, är divergent men det är en hemlighet för alla andra. Hon väljer dessutom att bli falangbrytare och det är svårigheter (och spänning) i livet hos den nya falangen. Dessutom finns frågetecken kring vilka som är hennes sanna vänner, för att inte tala om Four. Four är killen som ska träna upp falangbrytarna och är han bara en tränare, eller finns det något mer?

Mitt heta tips för alla spänningstörstande typer där ute som inte vet VAD de ska läsa nu när Hungerspelstrilogin är slut; Divergent av Veronica Roth.

/Karolina

P.S. Dessutom är Divergent första delen av tre, så den som ger bort del 1 har julklapparna för två år framåt kirrad.

15 december

Julklappar, julklappar, julklappar! De kan skapa både glädje och stress, de där klapparna! Särskilt som det bara är en dryg vecka kvar till julafton.

I min familj fick alltid barnen (det vill säga jag och mina syskon) EN julklapp på julaftonsmorgonen. I julmorgonspaketen fanns det ett spel, en film, en serietidning eller en bok. Våra föräldrar tyckte nämligen det var väldigt fiffigt att ge oss någonting som "kunde hålla oss sysselsatta". Julafton kan ju bli en väldigt lååång väntan på julklappar annars. Rätt smart!

Spel, film, serier och böcker är ju alltid väldigt bra julklappstips och den här veckan ska vi dela med oss av våra bästa julklappsidéer. Och kanske minska på den där stressen för några?!

/Karolina

12 december

När jag var liten spenderade jag nästan alla lov i min familjs stuga. Den ligger i byn Västanbäck, fyra mil nordväst om Vilhelmina. Från Katrineholm är det 90 mil till Västanbäck! Långt! Fast när jag var en 8-9 år bodde vi i Sundsvall. Då är det "bara" 36 mil till Västanbäck. 36 mil är fortfarande en rejäl bilfärd och mamma och pappa förstod att jag och mina syskon måste få någon slags underhållning när vi satt i bilen. Resultatet blev kassettband. Ja, så gammal är jag. Allt som allt hade vi kanske tio olika band med sagor. En Sune-bok, några med små berättelser och musik och så flera av Astrid Lindgrens böcker. Bland annat Mio, min Mio.

Mio, min Mio var så spännande, och läskig, och bra! Allt på samma gång! Så den lyssnade vi på. Om och om igen. Speciellt ett stycke har för alltid etsat sig in i mitt minne. Mio och Jum-Jum har rest hela vägen från Landet i Fjärran till den hemska Landet Utanför. Genom list och hjälp lyckas de ta sig in i riddar Katos borg. Där inne tappar stackars Mio och Jum-Jum bort varandra...

– Jum-Jum, snälla Jum-Jum, hjälp mig, viskade jag. Jag såg honom inte, för det var ju så mörkt. Jag såg inte hans vänliga ansikte och hans ögon som var så lika Benkas. Men han viskade till mig.
– Ja, ja, ta min hand, så ska jag hjälpa dig, viskade den som jag trodde var Jum-Jum. Ta min hand, så ska jag hjälpa dig! Och jag tog hans hand. Men det var ingen hand. Det var en klo av järn.

Just orden: "Men det var ingen hand. Det var en klo av järn". Åhh! Rysansvärt bra tyckte jag då, och det tycker jag fortfarande. Så fast Mio, min Mio egentligen inte alls är en julbok får jag känslan av täckkläder och en trång bil med snö utanför fönstret varje gång jag ser bokens framsida.

Nedan kan ni lyssna till när Astrid Lindgren själv läser precis mitt favorit avsnitt ut Mio, min Mio.

/Karolina

8 december

Många av de traditioner jag har runt jul kommer från när jag var liten. Vi brukade alltid lyssna på en viss julskiva, vi hade alltid de där röda gardinerna, vi fick alltid ett paket så fort vi vaknade på julaftonsmorgonen. På så sätt blir jul, nu när jag är vuxen, en tid när jag tänker tillbaka och ganska ofta säger: "När jag var liten brukade vi alltid..."

Så hur är det egentligen på jul när man är liten? Och hur var jul när man var liten? Det ska vi på Bubblan i bibblan fundera över i veckan som kommer.

/Karolina

5 december

Jag har några ledtrådar åt dig. Vänd blad om du vill se dem. Var snäll och ställ tillbaka boken om du inte vill se dem.

Mellan de bekanta bokryggarna i favoritbokhandeln hittar Dash en röd anteckningsbok. Han öppnar den. Och sedan gör han precis vad den säger åt honom att göra.

Så står det på baksidan av boken Dash och Lilys utmaningsbok. Jag har inte läst den, men har fått en utmaning/uppmaning att göra det. Något som du också kan haka på. Så här stod det i ett mejl Bubblan i bibblan fick:

Hej!

Vi tänkte att det vore på sin plats med en bokcirkel för att komma i rätta jul- och vinterstämningen. Över jul läser vi Dash och Lilys utmaningsbok av Rachel Cohn och David Levithan. I facebook-gruppen "Bokcirkel - Dash och Lilys utmaningsbok" kan alla som vill gå med och sedan diskutera stort som smått. Kanske vill du själv vara med eller kanske vill du tipsa någon annan? Alla är välkomna! Gå med i gruppen, köp, låna eller muta en vän att läsa boken högt och sätt igång. Den enda, och viktigaste, regeln är: inga spoilers!

I anslutning till bokcirkeln har vi, inspirerade av Lily, gömt ett par bokpaket. De två första som med ledtrådarnas hjälp hittar dit får ett härligt vintrigt bokpaket på posten. För att alla ska kunna delta, oavsett bostadsort, gömmer vi våra ledtrådar på nätet. Mer information om detta kommer inom kort i facebook-gruppen.

Till den 13 december läser vi ut kapitel åtta, och är alltså ungefär halvvägs. Då kommer vi lägga upp lite funderingar och frågor vi gärna diskuterar med er, och den som vill är välkommen att när som helst göra det samma. Till den 28 december har vi läst ut boken, och då kan vi vältra oss i allt som har med våra två protagonister och julen i New York att göra. Rasa, rosa, hylla, hata. Allt blir roligare om vi gör det tillsammans.

Allt gott!

Jag har gått med i facebook-gruppen och ser fram mot att "surra". Hoppas vi möts där!

/Karolina

2 december

Förra veckan blev jag lite nostalgisk över Snödrottningen och den här veckan har jag blivit helt kär i en ny version av Snövit! Jag hade läst lite om denna nya bilderbok och alla pratade om de fantastiska bilderna av Benjamin Lacombe. Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig men den stora, stora bok som dök upp hos mig och Annika var ändå en överraskning.

Vilken underbar skapelse! Ni kan historien? En drottning som väntar barn råkar sticka sig i fingret och när de röda blodsdropparna faller ner på snön önskar hon sig en dotter med hy vit som snö, läppar röda som blod och hår svart som ebenholts. Dottern kommer och får namnet Snövit. Sen dör drottningen och kungen gifter om sig med en väldigt otrevlig typ. När Snövits styvmor genom sin magiska spegel får veta att Snövit är vackrast i landet, blir hon som galen och börjar konspirera för att döda henne.

Jag gillar, som ni säkert förstått, sagor. Jag läste högt ut Snövit för Annika och vi konstaterade att en av de roliga sakerna med sagor är att det finns så många versioner. Styvmodern i den här varianten drabbas av ett öde jag aldrig hade läst om tidigare. Historien är sig dock ganska lik och precis som många andra hade antytt är det bilderna som är den stora behållningen med den här Snövit. De är helt underbara!. Nästan de enda färgerna som används är svartvitt och rött och det är så vackert! Så vackert!

En saga att läsa själv, eller tillsammans, eller helt enkelt bara titta i.

Glad första advent på er alla!

/Karolina

1 december

Rött, rött, rött! Finns det en färg jag (och många med mig) förknippar med jul så är det rött. Röda kulor i granen, rödklädd tomte, röda gardiner..?

Jag funderade lite på varför just rött är julens färg. På nätet hittade jag den här förklaringen:

Julens röda färg är det säkert många som undrar över. Något entydigt svar finns inte att ge. Rött var en dyrbar färg att framställa och användes endast vid festliga tillfällen, dock inte enbart till jul. Julen i det gamla bondesamhället hade knappast några röda komponenter så julens röda färg är en företeelse från vår egen tid.

Rätt nytt med röd jul alltså. Nåväl, här på Bubblan i bibblan tänkte vi frossa loss rejält i rött! Hela första veckan i advent ska vi koncentrerar oss på vår tids julfärg nummer ett!

/Karolina

Snö

Det har börjat snöa här i Katrineholm. Så smått i alla fall. Beroende på vem man är, eller kanske hur gammal man är, är det ett Hurra! eller ett Nej! när snöflingorna börjar dala. Själv gillar jag snö. Inte den här slaskiga grå varianten vi har nu, utan när det är vitt och glittrigt och kallt. När det knarrar under sulorna och ryker ur munnen, den sortens snö (och vinter) gillar jag.

Oavsett, fick snön mig att tänka på sagan Snödrottningen av H. C. Andersen. Jag vet inte hur många som läser den här (rätt långa) sagan idag, men jag tyckte mycket om den som liten.

Framsidan på två av de versioner av Snödrottningen som biblioteket har.

Snödrottningen handlar om en spegel. En spegel som förvrider allt som speglas i den. Det goda krymper och försvinner, vackra landskap ser ut som kokt spenat genom spegeln. Trollet som uppfunnit den tycker den är vansinnigt rolig och bestämmer sig för att flyga upp med spegeln till Gud. Han blir dock så full i skratt av blotta tanken att han tappar den och spegeln går i miljoner bitar. Då blev det ännu värre eftersom spegelskärvorna fastnade i folks ögon, eller till och med hjärtan och satt där och förvred syn och känslor.

Kaj och Gerda är grannar och bästa vänner. De älskar varandra. En dag fastnar en spegelskärva i Kaj och hans hjärta blir som en isklump, så när Snödrottningen kommer och vill att han ska följa med henne gör han det. Alla tror att Kaj dött. Gerda med. Men solskenet, blommorna och floden håller inte med och till sist lyssnar Gerda på dem. Hon bestämmer sig för att hitta Kaj och ger sig ut på en både lång och farlig resa.

Snödrottningen är en RIKTIG saga. Om du inte stiftat bekantskap med den ännu tycker jag du ska läsa om is, snö och kyla nu när snön börjat falla.

/Karolina

Vargarna i väggen

Igår fick jag en mycket glad överraskning. Annika höll på och plockade med nya böcker och sa plötsligt: "Är det inte den här du gillar så mycket?" och höll upp en mycket bekant bok. Neil Gaiman och Dave McKeans bok The Wolves in the Walls är en av mina favoriter! Absoluta favoriter! Och nu har den kommit på svenska, Vargarna i väggen, något jag inte hade en aning om. Det var därför boken Annika höll upp var så bekant. Rätt framsida, men "fel" text.

Jag har visat The Wolves in the Walls på 100 bokprat och förklarar att bilderböcker sannerligen inte bara är för barn! Nej, nej! Denna mörka suggestiva bok, den är för de "stora". Alltså gläder det mig oerhört att den nu finns på svenska också.

Boken handlar om Lucy som börjar höra konstiga ljud i huset där hon bor. Hon förstår att det finns vargar i väggarna, men hennes familj vill inte lyssna på det örat för alla vet att "...den dagen vargarna kommer ut ur väggen, då är det klippt". Att ignorera vargarna hjälper förstås inte och bilderna förmedlar att det verkligen är klippt när vargana kommer.

Det här är som sagt inte en bok för små barn. Det är en ganska otäck bok. Kanske inte i berättelsen så mycket som i McKeans bilder. Vilka bilder sen! De är magiska!

Ur The Wolves in the Walls av N. Gaiman & D. McKean.

Jag hoppas nu att fler böcker av Gaiman och McKean kommer på svenska, för jag unnar alla att rysa och mysa över deras historier!

/Karolina

P.S. Gaiman har jag skrivit om förr, exempelvis här och här.

Grattis Nina!

Sveriges största bokpris, det prestigefulla Augustpriset, delades ut igårkväll. Det blev Nina Ulmaja med boken ABC och å allt om D som fick priset för årets barn- och ungdomsbok. Grattis Nina säger vi på Bubblan i bibblan. Så här löd juryns motivering:

En bokstavsbuffé fylld med spännande tillbehör, som överraskar med form och fantasi. Där allt är olika men ändå hör ihop. En bok som kan läsas på många olika sätt och där omslaget, bokstavligt talat, väcker läsarens känsla och nyfikenhet.

På biblioteket har vi förtås ABC och å allt om D, liksom alla de andra som nominerades till Augustpriset, MEN självklart är årets pristagare redan utlånade! Jag, som inte läst ABC och å allt om D har i alla fall nu ställt mig i reservationskö (måste ju bara läsa vinnaren) och det kan du också göra!

/Karolina

Läsdagbok

När jag var nio började jag skriva dagbok. Så gott som varje dag i mer än fem års tid skrev jag om skolan och familjen och allt jag tyckte var viktigt och intressant. Sen slutade jag. Synd! Det jag däremot började göra var att skriva ned det jag läst. Starten var en tävling i skolan där vi skulle läsa så många sidor som möjligt. Jag läste massor och hade alltså för en gång skull god chans att vinna en tävling. När den var slut (och nej, jag vann inte, Josefin L hade läst mer) fortsatte jag att skriva upp vad jag läst. Först stod bara författare, titel och antal sidor. Så småningom började jag skriva om det vara en faktabok eller en skönlitterärbok istället för antal sidor. Ytterligare en tid senare började jag skriva lite om varje bok för att minnas bättre.

Jag är superförtjust i mina boklistor. Tydligen fungerar mitt minne mycket bra ihop med vad jag läst. För när jag tittar på en av mina läst-listor och det står Hajen, då kommer jag precis ihåg hur jag satt i vår bruna soffa hemma och läste denna väldigt spännande bok samtidigt som jag om och om igen lyssnade på en viss skiva. Eller Kristin Lavransdotter, den läste jag i Bulgarien på en resa tillsammans med min syster, min mormor och min mormors syster. Blir lite varm och svettig bara jag ser titeln!

Nu för tiden finns den snajsigare saker att tillgå än ett kollegieblock. Man kan göra en blogg och skriva om vad man läser. Eller bara ha ett word-dokument som man fyller på allt eftersom. Dessutom finns det Läsdagböcker! Fina "riktiga" böcker där man skriver upp allt man läst.

Jag vill varmt rekommendera dig att börja skriva en Läsdagbok. Det är inte bara en god hjälp för minnet när du vill tipsa om den-där-bra-boken-jag-inte-minns-titeln-på, är du som jag kommer du av bara farten att minnas var du var och hur du hade det när du läste just den boken.

/Karolina

Kura gryning

Oftast är det Lisa som bloggar på tisdagar, men det kan hon inte göra idag. Hon har fått vinterkräksjukan. Stackars, stackars Lisa!! Två personer det inte är ett dugg synd om däremot är mig och Annika. Det är nämligen Nordisk biblioteksvecka den här veckan och då kurar man. Det vill säga runt om i hela Norden samlas folk på bibliotek och skolor, tänder ljus och berättar berättelser. Och det är såå mysigt!

Eftersom ni-vet-vem fyller 40 år i år bestämde vi oss för att årets Kura gryning måste bli en Alfons-kura. Jag och Annika har valt ut varsin favorit Alfons. Det blev Är du feg, Alfons Åberg? och Mera monster, Alfons! Redan för några veckor sedan skickade vi ut inbjudningar till förskoleklasserna för att komma till bibblans Bubbla och mysa. Idag kom de första klasserna! Och det var ju en prefekt gråmulen gryning idag!Det passade verkligen att tända levande ljus och kura i den bleka novembermorgonen tillsammans med Alfons.

Kura-veckan lyser verkligen upp november! På alla sätt!

/Karolina och Annika