Sidor

tisdag 30 november 2010

Snart 24 dagar kvar




December står om hörnet och vad ska man göra då? Jo, man ska pynta, äta pepparkakor och räkna ner dagarna till jul! Bara för att det är roligt gör vi om bloggen till en kalender nu i december. Så från och med imorgon öppnar vi luckor varje dag!

/Karolina

En plats de kallar Lyckan

När vi ger boktips på bloggen så är det ofta nya böcker vi skriver om. Men idag tänkte jag tipsa om en bok som gavs ut 2006, nämligen En plats de kallar Lyckan av Mårten Sandén. Den är en av mina absoluta favoritböcker, eftersom jag blev alldeles glad när jag läste den.

Boken handlar om Mia och John, som lever helt olika liv. Mia har precis slutat högstadiet och jobbar som diskare på en pizzeria. Lina ska föreställa Mias bästa kompis, men egentligen tycker Mia att Lina är allmänt korkad. För att inte tala om Linas äldre pojkvän och dennes kompis som är både slemmig och påträngande. När Mia känner att det blir för mycket går hon till ett litet lusthus, för där får hon vara ifred och kan koppla av.

John är en överklasskille som har haft allt man kan tänkas vilja ha. Han bor i den fina delen i staden och till hösten ska han börja på privatskolan Lundsberg. Förväntningarna är höga på John och planen är att han ska utbilda sig till läkare så småningom. Men Johns liv vänds helt uppochner när hans mamma lämnar pappan för en annan man. John tycker att hans mamma har svikit familjen och väljer därför att bo med sin pappa. Men pappan går inte längre till jobbet utan tillbringar dagarna med att dricka sprit och tycka synd om sig själv.

Under sommarlovet skulle John åka på en språkresa, men eftersom pappan inte har några pengar så måste han stanna hemma. Då bestämmer han sig för att bo i lusthuset för att ingen av hans kompisar ska få veta.

Mia och John möts i lusthuset, och trots att de är så olika dras de till varandra…

En plats de kallar Lyckan är en ”feel good” bok om kärlek, klassgränser och andras förväntningar. Har ni inte läst den än, gör det!

/Lisa

måndag 29 november 2010

Har du någonsin önskat dig en hund?

Isabelle Halvarsson har skrivit en spännande och viktig bok som handlar om hur en hund smugglas in i Sverige från ett annat land.

Mimmi ska fylla år och det som står överst på önskelistan är en egen hund. Men Mimmis mamma har strängt sagt ifrån om en hund. Gissa om Mimmi (och hennes mamma) blir förvånad när storebror Tomas dyker upp i farstun med en livs levande liten jack russelvalp i famnen! Mimmi tror att hon drömmer men hunden är verkligen till henne. Hon döper valpen till Puzzel. Tyvärr visar det sig att storebror Tomas har köpt valpen av smugglare. Den stackars, lilla hunden har haft en riktigt tuff resa från sitt hemland, där den dessutom togs ifrån sin mamma alldeles för tidigt. Valpen har inte vaccinerats heller.

Dagen efter Mimmis födelsedag berättar hennes mamma att valpen kan bära på farliga sjukdomar och att det inte är säkert att de kan behålla den. Den behöver tas med till veterinären för att undersökas. Mimmi känner sig oerhört ledsen och det blir en nervös väntan i veterinärens väntrum.
Hur det går för Puzzel och Mimmi? Det får du läsa i Puzzel den lilla smuggelhunden.

Och du... Det är helt OK att önska sig ett eget husdjur, vare sig det är en katt, hund, sköldpadda eller fågel. Men var noga med varifrån du köper ditt djur. Se till att djuret vuxit upp hos en erkänd uppfödare och att det har fått sina vaccinationer.

/Anna-Karin

fredag 26 november 2010

Tid för Tidholm

Förrförra fredagen skrev jag om boken där en älg och en tant lite otippat blir vänner. Den här fredagen handlar det om när en pojke och en flicka möts och börjar bekanta sig med varandra.

Vad händer egentligen när du möter En som du inte känner? Kan den obekanta bli en välbekant och kanske till och med en vän?


Det är det barnen här försöker ta reda på. Det blir en riktig upptäcksfärd. De leker och fantiserar. De är nyfikna men ändå lite blyga. De springer och springer och springer. Allt går i ett huj. Men det är ingen spikrak väg till vänskapen, det blir en omväg där de nästan tappar bort varandra. Men till slut står de där och vet att nu är den andra en som man känner.

Och vi har fått en ny bilderboksberättelse av de flerfaldigt prisbelönta Thomas och Anna-Clara Tidholm. Det är bara att tacka och ta emot. Titta, läsa och begrunda. Och ta till sitt hjärta.

/Annika

torsdag 25 november 2010

Sugen på banan?

Alma går i trean och bor med sin mamma och pappa. Hon är en helt vanlig tjej som gör helt vanliga grejer som att gå i skolan. En dag när hon är på väg hem från skolan möter hon en gubbe som säger åt henne att hon inte ska trampa på a-brunnar för då kommer hon att förvandlas till en apa. Bara för att reta honom hoppar Alma rakt på en a-brunn. Nästa morgon när Alma vaknar och tittar sig i spegeln är det inte hon själv som tittar tillbaka på henne utan en livs levande apa! Hur ska hon nu klara sig ur det här? Alma måste ju gå till skolan och vad ska hennes mamma och pappa säga? Det får du veta om du läser boken Mitt liv som apa av Mårten Melin.

Det här är en riktigt rolig bok som man blir glad av att läsa. Samtidigt kan jag inte hjälpa att bli lite orolig för Alma. Hur ska hon egentligen lyckas bli människa igen? För inte kan det väl va så att hon ska vara apa för alltid?

Jag tycker boken tog slut alldeles för fort, men som tur är kommer det en fortsättning redan i början på nästa år.

I Oxelösund har några barn i klass tre läst boken och skrivit brev till författaren, Mårten Melin och fått svar. Du kan läsa brevet här. I Mårtens svar till barnen får man också veta vad den nästa boken om Alma kommer att heta. Kika in om du vill veta. Det låter spännande!

/Linda

onsdag 24 november 2010

Jag finns

Bland det värsta jag vet är mobbning, och jag tycker att det är väldigt jobbigt att läsa böcker som handlar om personer som blir mobbade. Jag vill liksom bara hoppa in i boken och hjälpa den som blir utsatt! Men även om det är jobbigt att läsa om mobbning så är det ändå viktigt att ämnet tas upp, eftersom det faktiskt är så pass många som blir drabbade, både vuxna och barn.

Igår skrev Karolina om Augustpriset, och att det var Här ligger jag och blöder som fick priset till slut. En av böckerna som också var nominerade var Jag finns av Maja-Maria Henriksson, som just handlar om mobbning. Den fick inte priset, men det är ändå en väldigt bra och viktig bok.


Jag finns är en extra stark berättelse eftersom Maja-Maria skriver om sina egna upplevelser. Huvudpersonen heter Johanna och är 14 år, och hon har det verkligen inte lätt. Hennes mamma behandlar henne inte bra hemma, och i skolan blir hon mobbad och slagen av den jämnårige killen Vedin och hans kompisar. Lärarna väljer att inte se vad som pågår, så där får hon heller ingen hjälp. För att stå ut brukar Johanna gå in i sig själv och låtsas att hon inte finns.

Det är väldigt frustrerande att läsa den här boken, men känner man att man orkar läsa kan jag verkligen rekommendera den.

/Lisa

tisdag 23 november 2010

Här ligger jag och blöder

Ett av de stora priserna som delas ut varje år är Augustpriset. På deras hemsida kan man läsa: ”Det prestigefyllda Augustpriset delas i år ut för tjugoandra gången. Priser är en bronsstatyett av Mikael Fare samt 100000 kronor vardera.”

De här böckerna var nominerade i barn- och ungdomskategorin:


Annika har ju skrivit om Tänk om... och Lisa om Det händer nu. Det var dock ingen av dem som vann, utan det var den här! Grattis Jenny Jägerfäld!


Jag som ständigt tjatar om framsidor gillade naturligtvis Här ligger jag och blöder på direkten! Mycket snygg! Den är dessutom väldigt bra. Lisa Bjärbo som skrivit flera böcker (bland annat Det är så logiskt alla fattar utom du) har recenserat boken väldigt bra. Så bra att jag länkar dit istället för att skriva någonting sämre själv.

Nu ska jag gå och låna Syltmackor och oturslivet och Jag finns eftersom alla de andra augustnominerade böckerna varit väldigt, väldigt bra!

/Karolina

måndag 22 november 2010

Vita flingor

Gårdagskvällen tillbringade jag till stor del i bilen. Utanför bilfönstet kom växelvis regndroppar och vita strålande (i skenet av billyktorna) snöflingor emot mig. I morse täcktes landsskapet häromkring av ett mjukt snötäcke. I och med snön förändras förutsättningarna för våra vilda djur. De löser det på olika sätt. Vissa flyttar, andra sover sig igenom vintern och andra ändrar färg på pälsen. Djuren kan dessutom på ett helt annat sätt än vi människor veta när snön är på väg. Allt det här kan du läsa om i bilderboken Snö av Manya Stojic.

Jag måste nu också passa på att berätta om en av mina favoritbilderböcker. Boken heter En liten bit vinter av Paul Stewart och Chris Riddell. Igelkott och Kanin är vänner och varje höst känner Kanin en stor saknad när Igelkott går i ide. Men just den här vintern är det lättare, Kanin har lovat att spara en liten bit vinter åt sin vän. När snön är som djupast rullar Kanin en stor snöboll som han virar löv kring. Nu ska Igelkott äntligen få veta hur vintern känns! När våren kommer vaknar Igelkott och får titta på det som nu blivit en väldigt liten snöboll. Hur tycker då Igelkott vintern känns? Kall!

/Veronica

fredag 19 november 2010

Mjukt och mysigt

Nu har vi haft vår nya sköna hörna en vecka!

Sedan i mars har vi ju the Room för ungdomar och unga vuxna. Nu tyckte vi det var dags att även de yngre fick ett bekvämt och ombonat ställe på biblioteket.

Och fint blev det!

Vi har förstås tänkt att det ska vara en mys- och läshörna där man tar det lite lugnt. Så när man har skojat och stojat sig trött på lekplatsen utanför kulturhuset kommer man in och varvar ner med en bra bok i en läcker röd Fat-boy.

Det verkar redan ha blivit en favoritplats. Vi har till och med sett trötta föräldrar slumra till medan barnen läser högt för dem. Bäddat för mys alltså.

/Annika

torsdag 18 november 2010

Spelet

Många som spelar tv- och dataspel kan säkert hålla med om hur lätt det är att fastna i ett spel. Att man glömmer bort tid och rum och helt och hållet går in i spelets värld. Helt plötsligt är det något som gör att man vaknar, kanske mamma som ropar eller telefonen som ringer och då märker man att det har gått flera timmar fast det känns som att man precis började spela.

Men kanske är det ändå lite annorlunda för John än för oss andra. John gillar att spela World of Warcraft och är ofta uppe hela nätterna och spelar. En natt när han sitter och spelar ringer telefonen. Det är en man som ringer och säger till John att möta honom på lekplatsen. Trots att John inte har en aning om vad mannen pratar om går han för att möta honom och låtsas vara rätt person. Av mannen får John ett spel. Direkt när han börjar spela fastnar han i spelet trots att han egentligen tycker det är ganska obehagligt eftersom det går ut på att döda så många terrorister som möjligt. John spelar i flera timmar. När han tittar på klockan märker han att det redan är förmiddag.

Senare på dagen ringer mannen igen och vill ha tillbaka sitt spel. Men nu vet inte John riktigt vad han ska göra. Han har förstått att det är något mystiskt med spelet och han vet inte vem han kan lite på längre.

Boken heter Spelet och är skriven av KG Johansson.

Det är en mycket spännande bok och man har nästan lika svårt att lägga ifrån sig boken som John har att sluta spela sitt spel. Boken får en också att börja fundera på hur påverkad man egentligen blir av att spela dataspel. Visst kan de flesta av oss skilja på spelens värld och verkligheten, men kanske påverkas vi ändå, fast vi inte vet om det själva.

/Linda

onsdag 17 november 2010

Sonya Sones

För en tid sedan skrev jag lite om Sonya Sones två böcker Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet. Jag tycker väldigt mycket om de två böckerna! De är riktigt romantiska och har ett härligt poetiskt språk utan att det rimmar.

Det är inte bara jag som gillar de här böckerna och eftersom de blivit så enormt populära kom Sonya Sones på besök till Sverige för någon vecka sedan. Och vi här på Bubblan i bibblan fick chansen att ställa några frågor till henne. Hurra!

Så fort dina böcker fanns ”att se” slogs vi av de fantastiska framsidorna. Tillsammans blir de två böckerna någonting mer! Snyggt, fiffigt och intresseväckande. Frågan är förstås: Valde du framsidorna själv eller fick du hjälp? Och vad tycker du om det var någon helt annan som tog fram dem?

Jag önskar att jag kunde ta åt mig äran för de vackra framsidorna, men de är gjorda av Fredrika Siwe på Bonnier Carlsen som är mitt förlag. Den ena framsidan består av ett foto på en vacker flicka och den andra av fotot på en pojke och när du lägger de två bilderna bredvid varandra inser man att det egentligen är ett enda stort foto – och att pojken har sin arm runt flickan. Så fiffigt och sött! Den enda invändningen jag har mot framsidorna är att pojken på bilden är väldigt snygg medan killen i boken inte är särskilt attraktiv. Jag måste berätta någonting roligt – när jag visade framsidorna för min son, Jeremy, ryckte han bara på axlarna och sa; ”Tja, kanske det där är fult i Sverige...”



Skriver du på någonting just nu? Om ”Ja” är det samma typ av poetiska språk eller provar du någonting annat?

Ja, jag håller på att skriva en ungdomsbok – om en väldigt stor lögnare. Även den kommer att vara en poesibok. Varför? Därför jag vet inte hur man skriver vanliga böcker! Tanken på alla de där orden skrämmer mig... Men man vet aldrig, kanske jag någon dag känner mig riktigt modig och försöker.


På engelska heter Vad mina vänner inte vet What my mother doesn't know (Vad min mamma inte vet). Vad tycker du om att titeln blev annorlunda på svenska? Blev det bättre, sämre eller bara annorlunda?


Jag tycker det var helt rätt att ändra titeln för alla mina svenska läsare. Föräldrar här verkar nämligen inte snoka så mycket i sina tonåringars kärleksliv. I USA kontrollerar föräldrar sina barns liv mycket mer, medan tonåringar i Sverige verkar ganska fria. Så i Sverige skulle det antagligen inte vara nödvändigt för en tonårstjej att dölja särskilt mycket för sin mamma.

Tror du att en del kan bli avskräckta från dina böcker om man presenterar dem som poesiböcker? Eller tror du ungdomar blir extra lockade? Om du själv skulle rekommendera böckerna om Robin och Sophie vad skulle du säga då?

Jag tror att en del ungdomar kan ha blivit skrämda av poesi därför att deras lärare har tvingat dem att analysera dikter istället för att bara låta dem läsa poesi. Läsa bara för att det är vackert och njutbart. Jag har fått många mejl från tonåringar som i vanliga fall inte alls läser poesi men skriver att de verkligen gillar mina böcker. De som redan gillar poesi verkar älska mina böcker därför att de är så passionerade och innehåller så mycket känsla. De går dessutom väldigt fort att läsa. Böcker i poesiform är väldigt bra för alla elever som har skjutit upp att läsa en bok inför exempelvis en bokrecension som plötsligt måste vara klar imorgon. Mina böcker tar bra några timmar att läsa!

Om jag skulle rekommendera böckerna om Robin och Sophie skulle jag säga att den första boken handlar om en fjortonårig tjej som försöker komma på vad det är för skillnaden på kärlek och åtrå. Den andra boken handlar om en kille som alltid varit värsta förloraren på sin skola men som nu, äntligen, har en flickvän. Och hon är vacker. Och han har väldigt svårt att hålla sina händer borta från henne...

Kommer dina andra böcker att översättas till svenska? Och då är vi särskilt nyfikna på One of Those Hideous Books Where the Mother Dies (fantastisk titel!) och Stop Pretending.
Det hoppas jag verkligen! Ni får skriva ett brev till Bonnier Carlsen och be dem ge ut mina andra böcker?! :-)

Sist men inte minst, har du haft ett trevligt besök i Sverige? Var det första gången du var här? Tror du att du kommer att komma tillbaka?

Jag har haft det fantastiskt bra här i Sverige. Det var mitt första besök, men jag hoppas att det inte är mitt sista. Jag har besökt Lund och Stockholm och jag har sett allt där emellan eftersom jag åkte tåg mellan städerna Jag tog massor av foton under tågresan – det är så vackert landskap. Jag skulle vilja ta med mig hela familjen nästa gång jag kommer hit. Vilket jag hoppas blir mycket snart!
Tack för alla bra frågor!
xx
/Sonya

P.S. Fotot på mig är tagit av Tove Kullenberg (som jobbar på Bonnier Carlsen).

Mer om Sonya kan ni läsa på hennes hemsida och självklart har biblioteket hennes böcker.

/Karolina

tisdag 16 november 2010

Paket

Jag älskar paket, både att få och att ge. Jag tycker också att själva paketinslagningen är rolig, att man kan göra varje paket unikt med snören och olika färger på pappret.

Söndagen den 28 november kan du komma till biblioteket och slå in dina paket, och få tips och idéer hur paketen kan bli riktigt riktigt fina. Mellan klockan 14-16 är du välkommen, och det kommer med all säkerhet att finnas en och annan pepparkaka också!

/Lisa

måndag 15 november 2010

Drakviskare

Gosa med en drake? Det gör Dalia, som är huvudperson i boken Krigarprovet av Ida-Marie Rendtorff, ofta och gärna med sin drake. Tack vare att hon är född till drakviskare, kan hon komma riktigt nära en drake.

Dalia ska bli drakkrigare och skydda drottningen Kalina och hennes rike. Än så länge är hon bara novis, men idag är den STORA dagen.
Dagen då Dalia ska göra de 3 krigarproven på sin drake Flamar. Men Flamar är inte riktigt frisk, han ville inte äta något alls på morgonen. Dalia vill så gärna bli drakkrigare så hon bryr sig inte om tecknen på draksjuka. En sjukdom som drabbar alla de starka drakarna och så snabbt den upptäcks hos en drake isoleras från de andra friska drakarna. Till en början går det bra med proven, de första två klarar hon men inte det sista. Nästa dag är Flamar ännu sämre och flyttas bort från de friska drakarna. Den första natten där sitter Dalia vid sin drakes sida. Hon slumrar till men hon vaknar av att en person i slängkappa kommer in bland de sjuka drakarna och häller i dem något från en flaska. Dalia misstänker att det är någon som vill förgifta drakarna. När hon berättar om det vill ingen tro på henne. De säger att hon bara drömt. Nästa natt beger hon sig åter till sjukstugan, för hon måste ta reda på vem som förgiftar drakarna och varför!

Denna bok är första delen i en serie (Dalia, drakviskaren) där också andra delen, Magnetstenen, finns att låna.

Det som är extra roligt med den här serien tycker jag är att i Dalias värld är det kvinnor och tjejer som är krigare, slåss på sina drakar och är med om spännande äventyr. Männen bor längre bort och sköter allt annat.

/Veronica

fredag 12 november 2010

Så in i Norden

Höst- och vinterdagarna här i nordligaste Europa är väldigt korta. Förr i tiden, innan det fanns tv och datorer, var högläsning och historieberättande under mörka dagar en omtyckt tradition. Nu är det inte så vanligt längre. För fjorton år sedan bestämde man sig för att försöka ge den gamla berättartraditionen nytt liv i en Nordisk biblioteksvecka. Sedan dess har den firats varje november. Den har pågått för fullt just den här veckan med högläsning i gryning och skymning runt om på bibliotek i hela Norden. Här på kulturhuset har vi kurat gryning med förskoleklasser och det har också kurats på våra bibliotek utanför stan.

Precis lagom till den här veckan kom bilderboken Älvis och Elvy av Charlotta Björnulfson. Boken är utgiven på förlaget Fimafeng som har specialiserat sig på just böcker för barn och unga i Norden. Boken utkommer därför samtidigt på sju nordiska språk och på tyska.

Hela titeln på boken är Älvis och Elvy - ett år i två liv. Liven är en älgs och en tants. Älgen som kallas Älvis bor i skogen. Han är rädd för människor, livrädd faktiskt. Tanten bor i ett litet hus vid skogens slut. Hon i sin tur är rädd för älgar. Hon är rädd för ligister och åska också. Och björnar och blodiglar. En dag möts de. De stirrar på varandra och förmår inte röra sig ur fläcken. Minuterna går. Sedan upptäcker att de inte är rädda. De blir vänner och tillsammans hittar de på en massa saker som att bada i tjärnen, äta middag ihop och ta en svängom till Elvys älsklingsskivor – med Elvis förstås.

Det är en mysig historia om den smula ovanliga vänskapen mellan en älg och en tant. Men vi som kan vår Hellsing vet ju att I sagans skog kan nästan allting hända. Och nästan allting händer också där.

/ Annika

onsdag 10 november 2010

Mjau!

Manga är något som många läser. Min syster är nyligen hemkommen från Japan, mangans hemland och berättade för mig att alla verkligen läser manga där, folk i alla åldrar. Visst finns det kanske mer att välja på i Japan, men det är en hel del som letar sig ända till Sverige och blir översatt till svenska. Och mer lär det ju bli ju mer populärt det blir här hemma.

Det har ganska nyligen kommit en ny svensk mangaserie, Mjau! av Natalia Batista. Böckerna finns i fyra delar och handlar om katterna Ville och Vanilj och deras liv hemma hos matte. Ville är en gatukatt som matte adopterar och tar med sig hem till sin andra katt Vanilj. Katterna hittar på en väldig massa roliga, spännande och ibland lite läskiga upptåg och äventyr både med och utan matte.

När vi får se katterna själva har de människoform och när matte ser dem är de i kattform. När man läser böckerna så börjar man fundera på om det är så det är, att ens husdjur lever ett helt eget liv när vi inte ser på. Så är det i alla fall i Ville och Vaniljs värld!

Det finns väldigt få svenska mangatecknare, men Natalia Batista är en av dem. Hon bloggar också om sitt serieskapande här. Lite om Mjau! men mest om sin vuxenmanga. Dessutom finns det en jättesöt hemsida till bokserien.

På Valla bibliotek är det redan kö på böckerna och jag tror att de kan bli riktigt populära!
/Linda

tisdag 9 november 2010

Trolltyg i tomteskogen

I åratal har jag och många med mig längtat och längtat efter att Trolltyg i tomteskogen ska komma ut på dvd. ÄNTLIGEN har det blivit verklighet och i december kommer den på dvd! Självklart har jag redan beställt ett exemplar.

För er som inte vet vad det här är för något kan jag berätta att det är en animierad film som gick i Sveriges television (runt jul) 1981, 1982, 1984, två gånger 1987 och senaste gången 1989. Efter det gick bolaget i konkurs, och eftersom man inte riktigt visste vem som hade rättigheterna till filmen så kunde man inte visa den något mer. Trots att den har varit en av Svt:s mest efterfrågade repriser.

Trolltyg i tomteskogen handlar om en tomtefamilj som förbereder ett bröllop mellan tomtarna Lisa och Tor. Deras fiender, trollen, gör allt för att förstöra för tomtarna. Trollen gillar inte tomtarna eftersom de räddar djuren som trollen fångar i sina fällor. Därför har trollen klurat ut en plan att de ska kidnappa Lisa på bröllopsdagen...

För er som inte sett kan jag bara rekommendera denna fantastiska klassiker. För er redan invigdna säger jag bara:

-Var är Fjant?
-Här mamma!

Ett litet smakprov:



/Lisa

måndag 8 november 2010

Klant & Kompani

I våras berättade jag om boken Kartkatastrofen av Ingelin Angerborn. Böckerna om klubben Klant & Kompani hade redan då blivit populära och ständigt väntar många på nya böcker i serien. Senaste boken Kaninkatastrofen berättar Felicia Svensson på Strångsjö skola gärna om.

Boken handlar om Viktor, Vilma och Viking som har en klubb som heter Klant och Kompani. Dom har klubben i hemlighet för att ingen ska veta att de är så klantiga. En dag i skolan så frågar Meltem om någon i klassen vill vara kaninvakt i helgen. Det var 4 st som räckte upp handen. En av dem var Viking men som efter ett tag tog ner handen för att de inte kunde. Till slut vart det Viking, han råkade säga att han var kaninexpert. Men det var inte riktigt sant. När helgen kommer så kommer Meltem och hennes kanin som heter Snövit för att den hade så len och vit päls. När Viking ska sova ställer han buren jämte sängen sen somnade han in i sin dröm. När han vaknade och kollade ner i Snövits bur var hon borta. Vad ska Meltem tycka?

Boken får 10 av 10 för den var rolig.

/Upplagt av Veronica

fredag 5 november 2010

Mysteriet döden

Den här veckan inleddes med Halloween-firande förra helgen. Barn utklädda till spöken och självlysande skelett ville skrämmas och busa. Imorgon är det Alla helgons dag som är en stilla och stämningsfull högtid till minne av de döda. Vårt sätt att förhålla oss till döden rymmer både och. Därför är det heller inte konstigt att de böcker om döden som vi tipsat om under veckan sinsemellan är olika. Från det hårresande kusliga till det sorgesamt tårfyllda.

Döden är något som fascinerat människor i alla tider. Så länge det funnits människor har man funderat på vad som händer när man dör. Det har levt och dött ungefär 50 miljarder människor på den här planeten. Men ingen enda har förstås kunnat berätta vad som hänt efter döden. Den är på många sätt verkligen ett mysterium.


Jonathan Lindströms senaste faktabok heter passande nog Mysteriet döden och är ett exempel på att det till och med går att skildra döden med lite humor! Den handlar om vad man vet, vad man tror och vad man hoppas händer när livet är slut. Det är inte så mycket om sorg och känslor utan mer om det spännande och fantasieggande.

En helt annan sorts bok är En stjärna vid namn Ajax. Det är Ulf Starks och Stina Wirséns första gemensamma bok. Tillsammans har de skapat en poetisk berättelse som lika mycket handlar om livet som om döden. Det är sorgligt och vackert och fyllt av livsglädje och hopp.


”En dag när hunden Ajax var sju fick han en pojke som hette Johan. En som skrek! Tills han fick syn på hunden. Då log han!” Så inleds boken och sedan den dagen är Ajax och Johan vänner. De delar allt, som vänner gör. Många äventyr blir det. Åren går och en dag när Johan är sju vaknar inte Ajax mer. I Ulf Starks väv av verklighet och fantasi ger sig förstås den lilla pojken ut bland stjärnorna för att söka reda på sin vän. Det trösterika slutet på berättelsen blir att minnen består och ny vänskap uppstår.

Så är det. Så har det varit. Så kommer det att förbli.

Denna bloggvecka avslutas med några rader av
Mikael Wiehe:
Så segrar inte döden,
fast åren har sin gång.
Så stannar inte tiden,
den börjar bara om.

/ Annika

torsdag 4 november 2010

Sorg

Att prata om döden är ofta jobbigt. När en kompis har förlorat någon de tyckte mycket om, till och med en familjemedlem kan det var svårt att veta vad man ska säga till personen. Man vill ju inte göra den mer ledsen. Samtidigt är det ju när sådant händer som man som allra mest behöver vänner som bryr sig och kan hitta på saker för att kanske muntra upp för en stund. Sorg kan ju vara så olika för olika människor och som kompis måste man försöka vara där med precis det som ens kompis behöver just då. Ibland kanske man bara kan sitta och spela monopol och andra gånger kan man följa med till kyrkogården med en bit tårta.

I boken Döden dö av Torsten Bengtsson händer precis det. Johns bästa kompis Björns pappa får cancer och dör. Dödsfallet är inte bara jobbigt för Björn. Hans pappa, Janne var tränare för fotbollslaget där John och alla hans kompisar spelar. Janne var en sådan pappa som alltid ställde upp med att laga cyklar och sånt som så få vuxna annars har tid med. John vet inte vad han ska säga till Björn. Han får en klump i magen och vill mest gråta han också. Men för Björn känns det bättre bara av att John kommer och hälsar på.

När man har läst den här boken tycker jag att man känner hur viktig vänskapen är för att klara sig igenom tillfällen när livet är som allra jobbigast. Det får man aldrig glömma!

/Linda

onsdag 3 november 2010

Levande döda

I den vanliga verkliga världen är ju döden någonting allvarligt. Ofta sorgligt och någonting som är svårt att begripa. Det finns faktaböcker om döden, som Veronica skrev i måndags och böcker om familjemedlemmar som går bort eller älskade husdjur som dör.

Jag tycker ofta det är jobbigt att läsa sådana böcker. Jag blir så ledsen och beklämd. Nu har ju Veronica och Lisa redan tagit upp sådana berättelser så därför tänker jag skriva om en helt annan typ av döden-böcker. Sådana böcker som utspelar sig "någonannanstans" och där döden snarare är spännande och läskig.

Mårten Sandéns tre böcker om Jannike Faltin tycker jag har fått alldeles för lite uppmärksamhet. De är såå bra! Jannike är sanslöst tuff och det händer spännande och oväntade saker hela tiden. Del tre har precis kommit och heter (lämpligt nog) De dödas imperium. Jannike får i den kämpa mot levande döda med hjälp av sitt skuggseende och en vampyr!

Gillar man zombier tror jag starkt på en annan ny bok, Fienden av Charlie Higson. Redan på framsidan kan man läsa:

De jagar dig. De sliter dig i stycken. De äter dig.

Säkert är det en text som får många att avstå hela boken, men jag, ja jag blev istället väldigt intresserad. Jag har bara börjar läsa men det som händer är att en epidemi dödar nästan alla vuxna. Nästan alla! De som är kvar har förändrats, liksom ruttnat innifrån, och fått en väldig smak för människokött. Alla "zombier" är nu på ständig jakt och barnen och ungdomarna som finns kvar får kämpa för sina liv.

Lite liknande är det i den engelska boken The forest of hands & teeth. Där har de friska människorna byggt murar runt små isolerade byar och är ständigt på vakt mot zombierna där ute. Naturligtvis blir det så att vår hjältinna måste ge sig ut i skogen mellan byarna.


Så vill man ha action, supertuffa tjejer och levande döda så finns det mycket nytt att "sätta tänderna i!" Ha, ha!

/Karolina

tisdag 2 november 2010

Adjö, herr Muffin














Förra veckan var George, ett av mina marsvin, sjuk. Han hade jätteont i magen och ville inte äta. Två gånger fick han gå till veterinären och som tur är så mår han bättre nu.

Jag var jätteorolig att han inte skulle klara sig, för oj vad ledsen man blir när ett älskat husdjur går bort. Dessutom var jag orolig för marsvinet Fred, som skulle ha blivit alldeles ensam om George hade dött. Fred och George är nämligen bästa kompisar, och Fred hade blivit väldigt ledsen om han blivit ensam.

Jag har haft flera marsvin som numera är döda, och jag har blivit lika ledsen varje gång någon av dem dött. Det kan vara svårt att förstå sig på döden, men en hjälp kan vara att läsa om det.

Min favoritbok om döden är Adjö, herr Muffin av Ulf Nilsson. Herr Muffin är ett gammalt marsvin som tänker tillbaka på hur bra han har haft det under sitt liv. Jag har skrivit tidigare om den boken, men den är så bra att man kan skriva om den flera gånger. Dessutom har den fantastiskt fina bilder av Anna-Clara Tidholm, här i inlägget får ni två smakprov.

I slutet av boken dör herr Muffin, och på den sista sidan kan man läsa den här fina psalmen:

Marsvinspsalm nr 1:

*1. Det finns någon som tar dig i sin hand,
som bär dig stilla till mandelträdens land,
som ger dig mat på en maskrosäng,
som bäddar ner dig i sin svala säng.
Det är sant och det är visst
du ska bäddas ner till sist.

*2. Att få somna i frid, det passar
ett litet marsvin med trötta tassar.
Du får möta de små, lilla vän,
alla kommer till slut hem igen.
Det är sant och det är visst
alla kommer de hem till sist.

/Lisa

måndag 1 november 2010

Döden

Döden är temat i mycket som händer här på Kulturhuset Ängeln nu under hösten. Det kommer visa sig i de utställningar som är konsthallen och i en del program. Denna höstlovsvecka är det skelettverkstad på onsdag och torsdag. På fredag bara måste du komma hit. Då upprepas succén från förra året, spökvandringen. Kl 15 för barn från 5 år och kl 18.30, när huset är stängt, är det för er från 12 år (ta gärna med en vuxen).

Under en vecka nu är det både Halloween (igår) och Alla helgons dag (på lördag). Amerikanska Halloween då man ska skrämma folk om de inte ger en godis. Allahelgonahelgen är lugnare, det är en högtid för att minnas de döda. I novembermörkret lyses kyrkogårdarna upp av alla ljus som tänds vid gravarna till minne av de döda.

Därför väljer vi denna vecka att knyta an till detta genom att ta upp böcker som på något sätt anknyter till döden. Det kan vara skrämmande, allvarligt, roligt (ja, faktiskt) och sorgligt.



Pernilla Stalfelts faktabok Dödenboken tar upp döden på många olika sätt. Här får vi lära oss hur begravningar gick till förr i tiden och allt om nutidens urnor och kistor. Naturligtvis tas det också upp hur man kan dö, t ex av ålder, genom en olycka. Trots bokens allvarliga tema ler jag faktiskt när tittar genom boken. Hennes tokroliga bilder liknar ingen annans!

En person som dör i en trafikolycka är Mys storebror Robin i boken Min storbror Robin av Bitte Havstad. Livet förändras som genom ett sorgligt trollslag för My som alltid sett mycket upp till sin storebror. Hon får också mer att tänka på när hennes pappa dyker upp som tidigare varken haft mycket kontakt med My eller Robin. Inom närhåll finns också Robins nya flickvän, som knappt lärde känna honom…
Det här är en sorglig bok, men det finns en ljusning i slutet. För livet går trots allt vidare.

/Veronica