Mamma borta

Lilla Ugglan faller ur boet högt uppe i trädet och plötsligt är Mamma borta. Vilken mardröm! Men vilken tur att det finns hjälpsamma kamrater nere på marken som gör sitt allra bästa för att leta reda på mamma Uggla. Men hur ser mamma ut? Ja, hur beskriver man någon så självklar som sin egen mamma. Det blir en del förvecklingar innan de borttappade återförenas. Men kanske upprepar sig historien direkt. Vi vet inte säkert.


Den konstfulla bilderboken är skriven och illustrerad av irländske Chris Haughton. Han har fått ta emot många fina utmärkelser för den. Boken är utgiven på 14 språk. Det känns kul att ett av dem är svenska!

Apropå att tappa bort varandra: Ni får inte tappa bort Bubblanbloggen när vi nu byter adress. Du hittar oss från och med idag på www.bubblanibibblan.wordpress.com.


/Annika

Shoo mannen

En god vän gör något oförlåtligt. Han ångrar inget. Och en dag har du hans liv i dina händer...

Om det var så, vad skulle du göra? Läs den fristående uppföljaren till Shoo bre och Shoo len så får du chansen att dela våndan med bokens huvudperson. För vad ska Djano göra, 18åringen som ställs inför detta i Shoo mannen av Douglas Foley?

Liksom de tidigare böckerna utspelar sig även denna i en av Stockholms södra förorter. Det tufft, mycket känns svart och svårt. Det är grupptryck och gängkriminalitet, men också lojalitet och spirande kärlek. Och som alltid när Douglas Foley berättar - personens eget val i allt detta. Du måste se och ta ansvar för dina egna handlingar. Och det som blir följderna.

Läs den och du kommer att förstå varför jag nu ivrigt väntar på en fortsättning.


/Annika

"Dagens Saga"

Affischen som Hanna har gjort säger ju precis vad det handlar om:
Vi - oftast Karolina eller jag - håller en kort sagostund varje vardag fram till påsk. Vi letar i våra gömmor och hittar folksagor, fabler men också moderna historier med eller utan bilder. Det kan nog hända att vi sjunger en stump också. För det är så sant som det är sagt: I sagans skog kan allting hända - och nästan allting händer också där. 

Barn från skola och förskola har redan hittat hit och trevligt nog även några familjer. Den här veckan har de bjudits på vintriga berättelser där Nordanvinden blåst och snön legat djup, men Karolina har också bjudit på maskspagetti ihop med Herr och Fru Slusk och som sista saga ut för veckan läste jag idag en favorit, Leopold av Lars Klinting.

Vill man få sig en stunds högläsning till livs är man alltså mycket välkommen!
 
/Annika

En avslutning som inledning på 2013

Idag satte vi punkt för den här säsongens "Saga på Vägg". Filmen vi såg under hösten var Raska på Alfons Åberg. Förskolans 4-åringar kom då till en stunds minibio här på bibblan, hur trevligt som helst. Varje grupp fick efter filmstunden låna med sig en finfin låda med lite smått och gott, bland annat boken och en Alfons-docka. I lådan låg även en inbjudan till dagens avslutningsfest.

Det är ju som bekant så att Alfons och hans pappa tycker att det är mycket mycket tråkigt när julen ska städas ut - tomt och trist känns det. Tänk om det istället skulle kunna vara jul jämt?! Kloka farmor säger till dem att om det var julafton varje dag skulle det inte alls kännas spännande och kul. Bara vanligt.

Vi tänkte å vår sida att om vi dansar ut julen ordenligt tillsammans blir vi nog nöjda och glada och tycker att det räcker med jul för den här gången. Sagt och gjort. Vi fixade en hejdundrande julgransplundring!

Vi följde dansledarens uppmaning och dansade oss varma och skrattiga. Sen var den glada julen slut slut slut. För denna gång. Nu väntar nya roligheter. Väl mött under 2013!

/Annika

22 december

Jag skickar er en julhälsning med Elsa Beskows saga Topp, Tipp och Tott! Den gamla  berättelsen handlar om de tre smågranarna i storskogen som drömmer om att bli pyntade, glittrande julgranar. Men den stora mormorsgranen vill inte veta av sådana tankar, hon vet minsann hur det slutar för den som haft oturen att väljas ut.

Den här berättelsen läste min farmor för mig när jag var liten. Undra på att jag tycker att det är både vackert och lite sorgligt med julgranar. När jag ser de snötyngda granarna ute tänker jag att de pryder ju sin plats minst lika bra där, utan glitter och ljus. Men det är klart att doften och åsynen av ett pyntat julträd inomhus är något som jag ändå inte vill vara utan. Julegran och juleljus hör liksom till!

Vill man läsa sagan finns den med i den nya antolgin Vill du läsa? i Elsa Beskows Sagoskatt.

/Annika

21 december

Denna vackert rymdsvarta bok vill jag ge mig själv i julklapp!

Jag tänker att jag kanske måste tjuvöppna den och starta läsningen redan i morgon. Den börjar nämligen så här: "STRESSLETA JULKLAPPAR på kvällen den 22 december, vilket skämt." Det vore ju passande att just den kvällen sträcka ut sig i soffan och läsa om hur Turk motvilligt trängs i Stockholms city med kompisen Adrian. Och känna att man slipper det och i stället får njuta en god bok i lugn och ro.

De kända författarna Niklas Krog och Lina Forss har tillsammans skrivit Turk & Timotej: En Natt. Bokens baksidestext utlovar "en kärleksroman för alla som väntar på och längtar efter det magiska livsförändrande mötet." WOW,  jag anar stoft av Vintergatan och en glimt av Sjunde himlen. Jag spår en gnistrande julhistoria.

/Annika

14 december

På kvällen den tredje advent händer något som förändrar familjen Wagners julförberedelser i grunden: Med ett öronbedövande brak störtar taket i vardagsrummet in. Precis när familjen stämmer upp sången om ängeln i himlens höjd dråsar tegelsten, taktegel och en jättelik älg ner och krossar både bord och ljusstakar.
"Kan älgar flyga?" frågar sig den förbluffade mamma Wagner. Nej, svarar den pålästa systern. "De kan inte heller klättra i berg, dyka eller spela tennis. Och de kan heller inte prata." MEN. I samma ögonblick säger älgen "Det är inte sant lilla vän! Jag behärskar fem språk, och det flytande."

Så går det till när ödet sammanför älgen Mr Moose med familjen Wagner och sonen Bertil får berätta historien om hur Mr Moose räddar julen. Bertil får veta att Mr Moose inget hellre vill än att dra jultomtens släde. Som det är nu får han bara testköra den innan renarna ska ut på julklappsfärd med tomten. Bertil berätttar i sin tur om sin allra högsta önskan för Mr Moose som lovar att framföra den till Chefen. Med lite stoft från Vintergatan är nog allt möjligt. Det vet man när man är liten, då är flygande älgar och jultomten också självklarheter.

Samtidigt är detta en högst realistisk berättelse om att vara liten och längta efter de välkända sammanhang där en pappa finns med. Andreas Steinhöfel från Tyskland har skrivit en julig, kulig berättelse om allas vårt behov av gemenskap. Kanske blir det behovet särskilt tydlig så här i juletid.

/Annika

13 december

Lucia. Ja, idag skrider hon in. Hon eller han, för jag hoppas att man på skolor och förskolor låter alla som vill vara Lucia vara det. Vitklädd med ljus i hår. Annat var det när jag var liten. Hemma fick vi turas om, jag och syrran, men i skolan fick jag aldrig vara Lucia. Man skulle ha långt hår nämligen och det hade inte jag. Men jag gillade förstås den här dagen ändå. Vi bakade ofta våra julpepparkakor just på Lucia. Det minns jag var jätteroligt. Sedan doftade det jul på riktigt.

Vi fick alltid varsin bok i julklapp när jag var liten. Den jul jag fick Madicken fick min syster Bullerbyboken. Astrid Lindgren som är författare till båda var ungefär jämngammal med min farmor som gav oss böckerna. De skildrar en tid för länge sedan som säkert påminde min farmor om hennes egen barndom. Jag bodde i Stockholm när jag växte upp, i en alldeles modern förort långt från landsbygdens kor och grisar. Bullerbyn blev min absoluta ideal-idyll att längta till! Allt verkade så förunderligt trevligt och tryggt - och exotiskt. Jag ville ha det precis likadant. Jag tror faktiskt att jag än idag önskar mig en jul som den i Bullerbyn.

/Annika

7 december

Färgen röd är veckans röda tråd och Det röda trädet av Shaun Tan blir dagens bok. Den kanske inte ter sig så särskilt röd vid första anblicken. Men det är just det som är det fina - du tvingas spana efter det röda för att så småningom upptäcka det lilla lysande lövet i allt det mörka eller färglösa. Det är en bok om att vakna en morgon och allt i livet tynger. Det finns ingenting att se fram emot. Och värre blir det. Ingen förstår dig, bekymren hopar sig. Voj voj. Men utan att du ser det följer det lilla lövet dig troget under dagen, som en värmande strimma hopp. Det är något okuvligt och starkt med det röda lövet. Och till slut överraskas du av att hoppets varmröda träd har växt sig stort och slagit ut mitt framför ögonen på dig. Det växte nog till sig inom dig, fast du inget märkte.

Förhoppningsvis bär vi alltid med oss en liten glöd som vägrar ge sig. Så även när det mesta känns jobbigt finns den där innerst inne och får oss att våga tro på framtiden. Läs en vacker bok där mörker vänds i ljus!

/Annika

En bok med flikar

När jag var liten älskade jag böcker med fiffigheter som flikar och bilder man kunde vika upp. Det roligaste var nog när det gick att förflytta någonting på bilden genom att dra en "flärp" åt något håll. Jag minns Robinson Crusoe i min finaste bilderbok som på så sätt lyfte sin kikare till ögat och ner igen.

Här på biblioteket brukar vi känna oss tvungna att avstå sådana böcker eftersom de inte håller särskilt bra. Men ibland missar vi att boken som vi beställer har dessa finesser. Precis så var det med Vad tänker du på? av Laurent Moreau - och det var ju tur för det är en mycket trevlig bok.

På varje uppslag presenteras vi för en figur vars ansikte vi försiktigt kan vika upp och se vad han eller hon funderar på. Alla tänker på olika saker. Någon tänker på en sång och någon önskar sig en tårta. En känner sig ledsen och en annan är arg. Alla ansikten får en insida som överraskar. Boken känns extra passande just idag eftersom den påminner lite om det som startar imorgon - julkalendern. En sådan har ju 24 stycken luckor, eller flikar om man så vill, att öppna. Varje flik döljer en bild. Om man gör som det är tänkt, lirkar man upp en lucka per dag och sista luckan öppnar man på självaste julafton.

Vi här på bloggen vill som vanligt göra vår egen nedräkning mot jul och startar också vår kalender imorgon den första december. Häng med oss vetja!

/Annika

Till Paris med pappa Björn

Jag har hittat den perfekta läsningen för dagen: Björnens sång av Benjamin Chaud. En blygrå novemberdag finns det knappast något som piggar upp mer än en bilderbok i stort format fylld av färg, fart och fantasi. För även om det närmar sig vinter också i boken förflyttas man i en blink till en plats av betydligt mer kontinentalt snitt.

Pappa Björn snarkar redan i idet med lilla Björn på magen. Men ett irrande, surrande honungsbi väcker hans unge som skuttar iväg från idet i jakt på biet. Det blir ett fasligt sjå för pappa Björn att följa sin unge i spåren. Det bär iväg genom den djupa skogen, in till den stora staden och slutligen upp på operahusets stora scen.

En ömsint och skojig historia med de vackraste bilder man kan tänka sig. Varje uppslag är en dubbelsidig bild som myllrar av detaljer, så vi som läser får ett roligt bestyr att leta efter och så småningom upptäcka den bortsprungne björnungen vi med. På bokens baksida kan man läsa att det minsann inte är någon slump att "ett honungsbi har en viktig biroll" i historien - Benjamin C är uppvuxen med en pappa som är biodlare i de franska alperna. Och att det finns bikupor och bin som gör honung på Opéra Garniers tak, mitt i Paris, är tydligen helt och hållet sant.

Ser man på, nu ljusnar det bestämt utanför fönstren, solen tittar fram och jag känner mig pigg. Behöver ni pigga upp med pyssel så gör som Karolina säger: kom till kulturhuset på söndag!

/Annika

Den magiska kappan

Om du tycker om spännande och lite gåtfulla böcker kommer du att tycka om Katarina Genars nya bok, Den magiska kappan. När Livia fyller elva år får hon en röd kappa i present. Livia tycker att det är den finaste present hon någonsin fått och hon känner att det är något speciellt med den här kappan. Hon känner sig annorlunda i den. Kappan är köpt i en antikaffär och har alltså tillhört någon annan tidigare - frågan är vem? När bästisen Klara provar den sticks och kliar kappan, men aldrig när Livia har den på sig. Det är som om kappan väljer vem som ska få bära den. Damen i affären säger att gamla ting har en själ. Om det stämmer kanske kappan vill säga henne något? Är det kappan som den styr hennes steg till kyrkogårdens avlägsna hörn?

Det händer att Katarina Genar blir jämförd med en annan känd författare - Maria Gripe. Den som läst Maria Gripes bok Agnes Cecilia - en sällsam historia förstår nog jämförelsen. Katarina Genar har med sin bok om Livia och Elin skapat en vacker berättelse där det förflutna flätas ihop med nuet och stämningen som uppstår är helt klart magisk.

/Annika

Kura gryning

Oftast är det Lisa som bloggar på tisdagar, men det kan hon inte göra idag. Hon har fått vinterkräksjukan. Stackars, stackars Lisa!! Två personer det inte är ett dugg synd om däremot är mig och Annika. Det är nämligen Nordisk biblioteksvecka den här veckan och då kurar man. Det vill säga runt om i hela Norden samlas folk på bibliotek och skolor, tänder ljus och berättar berättelser. Och det är såå mysigt!

Eftersom ni-vet-vem fyller 40 år i år bestämde vi oss för att årets Kura gryning måste bli en Alfons-kura. Jag och Annika har valt ut varsin favorit Alfons. Det blev Är du feg, Alfons Åberg? och Mera monster, Alfons! Redan för några veckor sedan skickade vi ut inbjudningar till förskoleklasserna för att komma till bibblans Bubbla och mysa. Idag kom de första klasserna! Och det var ju en prefekt gråmulen gryning idag!Det passade verkligen att tända levande ljus och kura i den bleka novembermorgonen tillsammans med Alfons.

Kura-veckan lyser verkligen upp november! På alla sätt!

/Karolina och Annika

Kura med Mårten Gås

I morgon firas Mårten Gås, då är det Mårtensafton nämligen. Från början är det en högtid till minne av helgonet Martinius och en fest som inledning på en gammal kristen fasteperiod. Nu tror jag man mest tänker på Gåsamiddag med Svartsoppa - särskilt om man bor i Skåne.

Nordisk biblioteksvecka infaller nästa vecka och man kurar gryning och skymning på många bibliotek och skolor. Man vill ägna mörka novemberdagar till att läsa högt tillsammans precis som man gjorde gamla tider. Vad passar då bättre än att inleda detta redan på söndag tänkte vi och ordnar därför en Kura-dag.  Två berättarstunder med Liselott Karlsson-Selén blir det. Klockan 14.00 för barn upp till 6 år och 15.00 för barn från 7 år. Temat för berättelserna är förstås Mårten Gås. Så kom till bibblans Bubbla och kura!

Om du inte redan har läst historien om Sveriges mest berömda gås, Akka, kan du med fördel låna hem Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige av Selma Lagerlöf, vackert illustrerad av Lars Klinting. Min favve.

/Annika

Själar, spöken och döden

Karolina skrev om de nominerade till August-priset förra veckan. Kitty Crowther belönades med ett annat mycket fint pris för ett par år sedan - ALMA-priset. Nu har biblioteket fått en ny bok av henne. En lite sorgsen bok, kan man nog tycka. En bok som passar en dag när man själv känner sig lite sorgsen tycker jag. Lilla döden hälsar på heter den. Kitty Crowther har berättat att hennes son talade om döden redan som treåring. Han ville se döden så därför skrev och målade hon en bok om hur Lilla döden blir vän med ett barn. Barnet i boken är inte rädd för döden utan de leker och upptäcker saker ihop - Lilla döden känner sig riktigt levande faktiskt.

Kitty Crowther vill att man ska kunna skratta eller le åt det mörka i stället för att skrämmas av det. Och hon får mig att le. Det är nämligen både finstämt och med humor som hon skildrar döden.

I dagarna firar vi ju både Allhelgona och Halloween - två olika sätt att fira minnet av de döda. Det första är en gammal högtid när man tänder ljus vid nära och käras gravar och i stillhet minns dem. Det senare är en modern festlighet som mer går ut på spökerier och läskigheter och på så sätt kanske betvinga rädslan för andeväsen och döden.

På Kulturhuset Ängeln har vi valt att hålla Halloween i eftermiddag och till kvällen. Välkommen på spökvandring om du törs!

/Annika

Yakup tokstollen

Mitt i prick skulle man kunna säga om den här bilderboken av Ulf Stark och Sara Lundberg! Vackra, spännade bilder och en varm, upplyftande berättelse gör den nämligen till en fullträff.

Yakup tokstollen kallas han hemma i byn, pojken som ramlar och snubblar, tappar bort både saker och sig själv. Alla tycker att han är klumpig och fumlig. Därför är de helt emot att Yakup skulle vara med i pilkastningstävlingen som ordnas i byn, de tror att det skulle vara farligt för alla inblandade. Såklart att det gör Yakup ledsen, att delta i piltävlingen är precis vad han drömmer om. Som tur är visar det sig att det inte alls är frågan klumpighet utan något som faktiskt kan fixas. Och det ganska lätt dessutom.


/Annika

Valarnas sång

Hoppet är det sista som överger människan brukar man säga. Så är det för Ella vars mamma ligger i koma sedan lille Samson föddes. Ella hoppas, hoppas och tror att mamma kommer att vakna. Det måste hon ju bara göra. Som det är nu tvingas Ella bo ensam med sin styvpapppa Jack som hon tycker är så himla jobbig och hopplös. Och nyfödde lillebror skulle så väl behöva sin mamma också, Jack och Ella räcker liksom inte till.
I skolan är det inte heller så roligt, bästisen Sally har börjat vara oroväckande mycket med klasskompisen Dory.
Men tack vare Joseph känns det ändå okej. Han och hon hjälps åt med ett projekt om valar. Ella älskar valar, hon kan massor om dem. Av Josephs mamma får Ella en skiva med inspelad valsång. Valar sägs nämligen sjunga för att locka till sig vänner och kärestor. Nu hoppas Ella att skivan ska få mamma att lystra och återvända från sin djupa medvetslöshet.
Hur det går? Läs Valarnas sång så får du svaret på sista sidan.

Jaqueline Wilson är en av Storbrittaniens allra populäraste barn- och ungdomsförfattare. Hela 20 miljoner böcker har hon sålt i sitt hemland.

/Annika

Vår förbannade rätt

Vår förbannade rätt är ingen ny bok, den kom 2004, men den är minst lika aktuell nu som när Maja Frankel skrev den. Den handlar om ungdomars rättigheter och vad det gäller sånt har det dessvärre inte blivit så värst mycket bättre sedan boken skrevs. Runt om i världen finns stora brister när det gäller att lyssna på barn trots att FN:s konvention om barnets rättigheter säger att barn och unga ska få säga sin mening i saker som berör dem - och vuxna ska lyssna. För en vecka sedan lyssnade jag på Maja Frankel när hon påminde biblioteksfolk om Barnkonventionen. Hon jämförde samhället med en prinsesstårta för att beskriva hur saker och ting fungerar. Hon menar att det är viktigt att barn inte bara blir rosen på tårtan utan faktiskt på riktigt är med och gör den från grunden och får en lika stor bit av inflytande. Men alltför ofta är det ju tyvärr så att unga bara blir dekorationen, de som överlämnar blommor eller sjunger och dansar på viktiga möten - i stället för attt involveras på riktigt.

Maja bestämde sig direkt efter gymnasiet att hon ville göra sin röst hörd och möjliggöra för andra ungdomar att göra detsamma. Alltså ringde hon upp svenska Unicef och fick chans att skriva den här boken. Hon och fotografen Tora Mårtens träffade tjugo unga människor i olika länder som berättade om sina liv och erfarenheter. Det är en samling gripande porträtt.Tjejen på bokens framsida är Rachel från USA. Hon kallar sig resenär. Hon säger: "Okej, jag har ingenstans att bo och jag har inget jobb, men mina erfarenheter och min världsvana kan ingen ta ifrån mig. Och på det sättet är jag betydligt rikare än många andra. Samtidigt. Det suger verkligen att behöva sitta på gatan och tigga ihop pengar till mat - men vad har jag för val?"

Jaa, vad har Rachel för val. Alldeles för ofta saknas skyddsnät runt utsatta barn. Men man får inte sluta tro att saker kan förändras. Och att man själv kan göra skillnad genom att engagera sig. Som Maja gjorde.


/Annika

Överlevaren Isaq

Den här veckan är det dyslexiveckan och har man dyslexi finns det ju många bra talböcker att låna. Men ibland vill man läsa pappersböcker trots att man har ett läshinder. Det finns bokförlag som specialiserat sig på en lättläst utgivning, till exempel Argasso, Nypon förlag, och Hegas.

Överlevaren Isaq är skriven av Boel Werner och utgiven av ytterligare ett sådant förlag, LL-förlaget.  Det är en otäck och spännande bok om att tvingas fly undan kriget i sitt hemland.

16årige Isaq står ensam. Pappa är död, mamma och syskonen borta. Hans farbror säger till honom att fly med hjälp av de pengar hans pappa gömt undan utifall det värsta tänkbara skulle ske. Nu har det skett och Isaq blir tillsagd att ta sig till Europa, det är hans enda hans chans. Isaq måste överleva. Han gör det också och kommer så småningom till Sverige. Här borde det bli bra tänker Isaq, men livet blir inte som han har tänkt. Det är inte så lätt att gå vidare och starta ett nytt liv i ett mörkt och kallt land alldeles nära nordpolen. Men till sist möter han en människa som förstår. Och livet ljusnar.

/Annika

Herdepojkens dröm

Niki Daly är författaren och bildkonstnären som med sina böcker ger oss möjlighet att lära känna Sydafrika. Bibblan har flera av dem. Hans nya bok Herdepojkens dröm är både vacker och spännande.

Jag tror att Niki Daly vill inspirera barn att tro på sig själva och få dem att känna att allt är möjligt. Man kan bli kung eller profet även när man börjar sitt liv med att vakta familjens djur i en avlägsen liten by - precis som Bibelns kung David och profeten Muhammed. Även Sydafrikas före detta president, den oerhört respekterade och avhållne Nelson Mandela, var herdepojke när han var liten.

Bokens herde heter Malusi. Tillsammans med sin kompis Lungisa vaktar han sin farfars får och getter hemma i bergen. Lungisas största dröm är att få spela fotboll i landslaget medan Malusi drömmer om att bli president. Den här dagen hinner pojkarna som vanligt leka lite medan de ser efter hjorden, men de måste hela tiden hålla ögon och öron på helspänn för i Afrikas vildmark är farorna aldrig långt borta. Den här gången lyckas en hungrig babian ta sig in bland djuren. Ska Malusi lyckas rädda sina värdefulla djur?

Tanken att den som tar väl hand om sin hjord också blir en bra ledare känns riktig. Läs boken så får du se om du känner igen den gamle mannen som uppmuntrande säger det till Malusi.    

/Annika