Intervju med Emma Andersson

För någon vecka sedan skrev jag om boken Där drömmar blir till. Till vår stora glädje här på bloggen har författaren, Emma Andersson, gått med på att svara på några frågor.

Foto: Elin Andersson (Emmas syster)

Hej Emma! Kul att du ville ställa upp på en liten ”intervju”! Det första jag måste fråga (fast jag misstänker att du har svarat på den här frågan 100 gånger) är: Hur känns det att ha gett ut en egen bok? Berätta om hur det var att få det brevet/telefonsamtalet/mejlet!

Nu när boken är tryckt och färdig känns det väldigt, väldigt overkligt. Jag har drömt om att bli författare sedan jag var liten och jag har alltid hoppats på att drömmen skulle slå in, men man tänker ju ändå att det är så svårt och att det tar tid. Nu finns en berättelse som jag har skrivit mellan hårda pärmar, tryckta på riktiga boksidor. Det känns märkligt, men samtidigt väldigt stort.

Telefonsamtalet som förändrade allting, minns jag nog mest som ett enda stort glädjerus. Det var en helt vanlig måndag och jag skulle precis äta lunch. Sedan ringer det och jag svarar. Jag minns hur jag fick höra att de hade läst mitt manus och att de tyckte att det var så pass bra att de ville publicera det. Allt jag kunde säga var bara "tack, tack!" och "tack så mycket!". Jag tror att jag var i någon sorts chocktillstånd, fast ett positivt sådant.

När jag hade lagt på förvandlades mitt ansikte till ett enda stort fånigt leende som gick från öra och öra och som inte till något pris gick att sudda bort. Jag flammade upp i hela ansiktet och gick sedan runt helt illröd resten av dagen. Jag ringde mina föräldrar, mina syskon, mina vänner. Fast det var ändå tur att förlaget hade skickat ett mejl också, för annars hade jag nog börjat undra om det verkligen hade hänt!
Det var en av de bästa och märkligaste dagarna i mitt liv.

Jag är väldigt insnöad på framsidor och tycker att framsidan till Där drömmar blir till är väldigt, väldigt fin. Är det du som bestämt omslaget? Eller var det någon annan som bestämde, och vad tycker i så fall du om bokens framsida?

Jag är också väldigt insnöad på framsidor och tycker att de är väldigt viktiga, då jag själv är ganska "ytlig" när det gäller böcker (om jag inte har hört talas om en särskild bok sedan tidigare). Så när det var dags att bestämma omslag var jag väldigt nyfiken på vad jag skulle få för förslag. Mitt enda önskemål var att det helst skulle vara ett foto. Sedan när jag fick se det förslag som Lisa Zachrisson kom med blev jag helt förtjust! Jag tycker att omslaget är väldigt vackert och att det fångar bokens handling perfekt.

Jag har läst att ditt fullständiga namn är Emma Marie Andersson. En väldigt viktig person i Där drömmar blir till heter Marie, och jag undrar förstås om du tänkte på ditt eget namn när du valde hennes? Och; är namnen i en bok viktiga?

Egentligen tänkte jag nog inte så mycket på det när jag valde att Marie skulle heta Marie. Huvudpersonen Olivia heter ju också Marie, i andranamn som jag, och det var nog det jag tänkte på först. Att jag ville att det skulle finnas någon sorts länk mellan mig och Olivia, eftersom hon är huvudpersonen i min första bok. Sedan ville jag på något sätt befästa närheten mellan Olivia och hennes gammelmormor. Och då blev det så att Olivia fick heta Marie för att det även var namnet på hennes gammelmormor.

Annars är namnen nog inte det viktigaste för mig. Visst vill jag att huvudpersonerna ska ha namn som betyder något för mig, det ska ju kännas rätt, men när det gäller de andra karaktärerna har jag ändrat flera gånger. Har man skrivit på samma berättelse i några år så ändras saker hela tiden.

Jag har också läst att du gillar biblioteket som finns med i filmen Skönheter och Odjuret, och gärna skulle ha någonting liknande själv. Vilken slags böcker skulle du ha i det biblioteket? Är du ”allätare” eller väljer du någon viss genre över andra?

Jag skulle ha alla möjliga genrer i det biblioteket, snyggt uppställda i bokstavsordning. Man kan nog säga att jag är "allätare", då jag läser det mesta. Vad jag väljer att läsa vid ett särskilt tillfälle beror oftast på vilket humör jag är på eller vad jag känner för. Fast jag har nog alltid haft en särskild förkärlek för sagor, och därmed senare fantasy och böcker med övernaturliga inslag. Jag älskar när allting inte är som det verkar!

Vilken är då verklighetens favoritbibliotek? Ligger det nära dig?

Verklighetens favoritbibliotek... Det vet jag inte riktigt. Jag besöker biblioteket hemma i Eslöv en del, men det är inte så stort. Jag tror faktiskt inte att jag har hittat mitt favoritbibliotek än.

Sist men inte minst, skriver du på någonting just nu? Och om ”Ja” kan du säga någonting om det projektet?

Ja, jag har faktiskt börjat skriva på en uppföljare till Där drömmar blir till. Men vi får se hur det blir...

Spännande! Vi här på Bubblan i bibblan säger "Tack så mycket" till Emma och kommer framöver att hålla utkik efter fortsättningen på Där drömmar blir till.

/Karolina

Sonya Sones

För en tid sedan skrev jag lite om Sonya Sones två böcker Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet. Jag tycker väldigt mycket om de två böckerna! De är riktigt romantiska och har ett härligt poetiskt språk utan att det rimmar.

Det är inte bara jag som gillar de här böckerna och eftersom de blivit så enormt populära kom Sonya Sones på besök till Sverige för någon vecka sedan. Och vi här på Bubblan i bibblan fick chansen att ställa några frågor till henne. Hurra!

Så fort dina böcker fanns ”att se” slogs vi av de fantastiska framsidorna. Tillsammans blir de två böckerna någonting mer! Snyggt, fiffigt och intresseväckande. Frågan är förstås: Valde du framsidorna själv eller fick du hjälp? Och vad tycker du om det var någon helt annan som tog fram dem?

Jag önskar att jag kunde ta åt mig äran för de vackra framsidorna, men de är gjorda av Fredrika Siwe på Bonnier Carlsen som är mitt förlag. Den ena framsidan består av ett foto på en vacker flicka och den andra av fotot på en pojke och när du lägger de två bilderna bredvid varandra inser man att det egentligen är ett enda stort foto – och att pojken har sin arm runt flickan. Så fiffigt och sött! Den enda invändningen jag har mot framsidorna är att pojken på bilden är väldigt snygg medan killen i boken inte är särskilt attraktiv. Jag måste berätta någonting roligt – när jag visade framsidorna för min son, Jeremy, ryckte han bara på axlarna och sa; ”Tja, kanske det där är fult i Sverige...”

Skriver du på någonting just nu? Om ”Ja” är det samma typ av poetiska språk eller provar du någonting annat?

Ja, jag håller på att skriva en ungdomsbok – om en väldigt stor lögnare. Även den kommer att vara en poesibok. Varför? Därför jag vet inte hur man skriver vanliga böcker! Tanken på alla de där orden skrämmer mig... Men man vet aldrig, kanske jag någon dag känner mig riktigt modig och försöker.

På engelska heter Vad mina vänner inte vet What my mother doesn't know (Vad min mamma inte vet). Vad tycker du om att titeln blev annorlunda på svenska? Blev det bättre, sämre eller bara annorlunda?

Jag tycker det var helt rätt att ändra titeln för alla mina svenska läsare. Föräldrar här verkar nämligen inte snoka så mycket i sina tonåringars kärleksliv. I USA kontrollerar föräldrar sina barns liv mycket mer, medan tonåringar i Sverige verkar ganska fria. Så i Sverige skulle det antagligen inte vara nödvändigt för en tonårstjej att dölja särskilt mycket för sin mamma.

Tror du att en del kan bli avskräckta från dina böcker om man presenterar dem som poesiböcker? Eller tror du ungdomar blir extra lockade? Om du själv skulle rekommendera böckerna om Robin och Sophie vad skulle du säga då?

Jag tror att en del ungdomar kan ha blivit skrämda av poesi därför att deras lärare har tvingat dem att analysera dikter istället för att bara låta dem läsa poesi. Läsa bara för att det är vackert och njutbart. Jag har fått många mejl från tonåringar som i vanliga fall inte alls läser poesi men skriver att de verkligen gillar mina böcker. De som redan gillar poesi verkar älska mina böcker därför att de är så passionerade och innehåller så mycket känsla. De går dessutom väldigt fort att läsa. Böcker i poesiform är väldigt bra för alla elever som har skjutit upp att läsa en bok inför exempelvis en bokrecension som plötsligt måste vara klar imorgon. Mina böcker tar bra några timmar att läsa!

Om jag skulle rekommendera böckerna om Robin och Sophie skulle jag säga att den första boken handlar om en fjortonårig tjej som försöker komma på vad det är för skillnaden på kärlek och åtrå. Den andra boken handlar om en kille som alltid varit värsta förloraren på sin skola men som nu, äntligen, har en flickvän. Och hon är vacker. Och han har väldigt svårt att hålla sina händer borta från henne...

Kommer dina andra böcker att översättas till svenska? Och då är vi särskilt nyfikna på One of Those Hideous Books Where the Mother Dies (fantastisk titel!) och Stop Pretending.

Det hoppas jag verkligen! Ni får skriva ett brev till Bonnier Carlsen och be dem ge ut mina andra böcker?! :-)

Sist men inte minst, har du haft ett trevligt besök i Sverige? Var det första gången du var här? Tror du att du kommer att komma tillbaka?

Jag har haft det fantastiskt bra här i Sverige. Det var mitt första besök, men jag hoppas att det inte är mitt sista. Jag har besökt Lund och Stockholm och jag har sett allt där emellan eftersom jag åkte tåg mellan städerna Jag tog massor av foton under tågresan – det är så vackert landskap. Jag skulle vilja ta med mig hela familjen nästa gång jag kommer hit. Vilket jag hoppas blir mycket snart!

Tack för alla bra frågor!

xx
/Sonya

P.S. Fotot på mig är tagit av Tove Kullenberg (som jobbar på Bonnier Carlsen).

Mer om Sonya kan ni läsa på hennes hemsida och självklart har biblioteket hennes böcker.

/Karolina

Katarina von Bredow

Som jag skrev för ett tag sedan var Katarina von Bredow den mest populära författaren i årets upplaga av Sommarboken. Vi på Bubblan i bibblan skrev och berättade det för Katarina, och passade dessutom på att fråga några frågor!

Hej Katarina! Hur känns det att vara den populäraste författaren i Katrineholms Sommarboken?

Det är otroligt kul och smickrande! Vad vore en författare utan sina läsare? Tack vare att ni tycker om att läsa mina böcker, så får jag ju lov att fortsätta skriva dem - och det är det roligaste jag vet.

Felicia 13 år skrev bland annat: ”Hon skriver med sådan känsla Katarina von Bredow, så man njuter varje sekund. När jag läst en bit har jag kvar känslan de har i böckerna långt efter jag läst. Det känns nästan som det hänt mig”. Då måste jag ju fråga; Hur lyckas du skriva med sådan känsla och sådan inlevelse om personer i tonåren? Det var ju några år sedan du själv var där...
Den frågan får jag ganska ofta, faktiskt. Och den är alltid lika svår att svara på. Visst är det så att jag försöker ha lite koll på nutidens tonåringar och tonårsproblem, jag minns också ganska bra hur det kändes att faktiskt vara i tonåren. Självklart måste jag också göra lite research och ta reda på vad som är rätt just nu, vilken musik man lyssnar på, vilka kläder man köper och vad man dricker på vilken sorts fest osv. Men den riktigt stora hemligheten med mitt skrivande är att jag egentligen utgår ifrån mig själv - nu, som vuxen! Att jag försöker vara riktigt ärlig när det gäller känslor, relationer, förälskelser och sådant. Skillnaden mellan att vara vuxen och att vara tonåring är inte så stor som man kanske tror ibland. Som vuxen har man skaffat sig lite erfarenheter, har fler möjliga flodfåror att fösa in känslorna i, men man kan fortfarande blir så där vanvettigt förälskad, ledsen, sårad och arg, man gör fortfarande bort sig, man undrar fortfarande över andra människors beteende, man trasslar fortfarande med relationer till familjen osv. Mitt skrivande måste hela tiden bottna i en ärlighet. Jag tänker ALDRIG att "nej, så här kan jag inte skriva för det skulle en 16-åring nog inte förstå", istället skriver jag som det är (eller som som det är för mig) och sedan litar jag på att jag ska kunna beskriva det så att läsaren förstår.

Många undrar om det finns filmer baserad på någon av dina böcker. Mig veterligen finns inte det, men om någon av dina böcker skulle filmatiseras, vilken skulle du vilja att det blev och varför? Om du nu vill att någon ska bli film! Det kanske du inte vill och om så undrar jag förstås varför?

Det finns ingen film baserad på mina böcker, men visst skulle jag tycka det vore roligt om någon ville göra en. Ett antal projekt har funnits, det har skrivits filmmanus och gjorts planer, men aldrig verkligen blivit någonting. Vilken av böckerna jag helst ser som film vet jag inte - det ska ju vara den bok som känns mest inspirerande för den som ska göra filmen.

Din första bok, Syskonkärlek, kom 1991. Då var du 24 år (om jag har räknat rätt), men när började du att skriva?
Jag började skriva när jag lärde mig bokstäverna. Det har alltid varit min favoritsysselsättning. Första versionen av "Syskonkärlek" hette "Till Ludvig" och den skrev jag när jag gick i nian. Fast då var det ju absolut inte meningen att någon skulle läsa den! Om någon av mina klasskamrater hade hittat de där skrivböckerna jag skrev i på den tiden och tjuvläst berättelsen, så hade jag nog inte vågat gå till skolan mer ... :-)

Många av dina böcker handlar om kärlek. Är du en väldigt romantisk person? Behöver man vara det för att skriva bra om känslor?
Jag är nog inte så väldigt romantisk, och jag tror inte heller det är bra att vara alltför romantiskt lagd om man ska skriva om kärlek. I alla fall inte om man vill att det ska bli starkt och realistiskt. Men det är klart, man måste ju kunna uppskatta och känna den där lilla "vardagsromantiken" - veta vad det kan betyda att bara råka snudda vid någons hand eller möta en blick.

Sist men inte minst, håller du på att skriva på en bok just nu? Och om ”Ja” när kommer den?

Jag försöker, men det går sakta. Har lite svårt att hitta den rätta koncentrationen för tillfället. Men jag hoppas att jag ska kunna hitta in i berättelsen så att jag kan få den färdig för utgivning nästa höst (2011). (Det betyder att den måste vara färdigskriven om tre-fyra månader).

Vi på Bubblan i bibblan håller tummarna för att det kommer en ny bok 2011! Vill man läsa OM Katarina kan man titta på hennes väldigt bra hemsida och vill man läsa AV Katarina kan man komma in till biblioteket.
/Karolina