Snö

Det har börjat snöa här i Katrineholm. Så smått i alla fall. Beroende på vem man är, eller kanske hur gammal man är, är det ett Hurra! eller ett Nej! när snöflingorna börjar dala. Själv gillar jag snö. Inte den här slaskiga grå varianten vi har nu, utan när det är vitt och glittrigt och kallt. När det knarrar under sulorna och ryker ur munnen, den sortens snö (och vinter) gillar jag.

Oavsett, fick snön mig att tänka på sagan Snödrottningen av H. C. Andersen. Jag vet inte hur många som läser den här (rätt långa) sagan idag, men jag tyckte mycket om den som liten.

Framsidan på två av de versioner av Snödrottningen som biblioteket har.

Snödrottningen handlar om en spegel. En spegel som förvrider allt som speglas i den. Det goda krymper och försvinner, vackra landskap ser ut som kokt spenat genom spegeln. Trollet som uppfunnit den tycker den är vansinnigt rolig och bestämmer sig för att flyga upp med spegeln till Gud. Han blir dock så full i skratt av blotta tanken att han tappar den och spegeln går i miljoner bitar. Då blev det ännu värre eftersom spegelskärvorna fastnade i folks ögon, eller till och med hjärtan och satt där och förvred syn och känslor.

Kaj och Gerda är grannar och bästa vänner. De älskar varandra. En dag fastnar en spegelskärva i Kaj och hans hjärta blir som en isklump, så när Snödrottningen kommer och vill att han ska följa med henne gör han det. Alla tror att Kaj dött. Gerda med. Men solskenet, blommorna och floden håller inte med och till sist lyssnar Gerda på dem. Hon bestämmer sig för att hitta Kaj och ger sig ut på en både lång och farlig resa.

Snödrottningen är en RIKTIG saga. Om du inte stiftat bekantskap med den ännu tycker jag du ska läsa om is, snö och kyla nu när snön börjat falla.

/Karolina

4 december

På vintern läser jag gärna mina FYRA favoritsagor av den danske sagokungen H C Andersen. Och precis som för Annika gör sagoläsning mig nostalgisk och alldeles lycklig. Förutom att äta för många pepparkakor denna söndag känns det helt rätt att kura upp i soffan och läsa (eller lyssna) på sagor medan de två tända ljusen glimmar i adventsmörkret.

The Little Match Girl av Anne Anderson 
via Wikimedia Commons

I Den lilla sjöjungfrun blir en sjöjungfru djupt förälskad i en prins på land. I utbyte mot att få människoben måste sjöjungfrun ge upp sin fina sångröst... I Den ståndaktige tennsoldaten är det istället en enbent tennsoldat som blir kär i en pappers-balettdansös (som han tror är hans enbenta själsfrände) och hamnar på mycket farliga äventyr. Både tennsoldaten och pappers-balettdansösen blir väldigt verkliga i Andersens saga. Också snögubben i sagan Snögubben känns väldigt livfull. Det här är en riktigt vintrig historia. Men som alla som någon gång gjort en snöfigur vet så smälter också en snögubbe bort.

Den saga som jag har läst allra flest gånger och verkligen inte vill vara utan på julen är Flickan med svavelstickorna. Det är en saga som gjord för gråt och en bra påminnelse om att alla människor inte har det så bra här i världen.

Det gemensamma för mina favoritsagor är att de är ganska sorgliga. Sen finns det olika versioner av dessa sagor och det finns ju varianter som har lyckliga slut istället.

Men sagor hör minsann julen till!

/Victoria