Barbros bästa

I våras tipsade vi om våra favoriter bland Barbro Lindgrens böcker. Det var i samband med att hon fyllde 75 år.

Nu har den kompletta boken kommit. I Barbros bästa finns alla hennes välkända figurer med, Benny, Loranga och den vilda Bebin. Men också de mindre kända som Julia och Stora syster. Mellan sagorna finns dikter. Ruskiga, sorgliga och vackra dikter.

Jag har läst någonstans att Barbro inte tänker skriva fler barnböcker, men i den här boken finns den helt nyskrivna Vi leker att vi är pippifåglar.

/Veronica

Grattis, Gunilla Bergström!



Foto: Björn Gustafsson / Forflex


Inte nog med att Alfons Åberg fyller 40 i år, som Annika skrivit om tidigare. Författaren bakom alla Alfons böcker, Gunilla Bergström firar i idag sin 70-årsdag.

Här på Ängeln förbereds det för fullt inför Alfonsdagen, som kommer vara den 6 augusti under Katrineholms-veckan. Det köps (inte bara böcker), det pysslas, det läses, det lånas in ...

/Veronica

En sån där vidrig bok där mamman dör

För drygt ett år sedan var författaren Sonya Sones i Sverige. Vi på Bubblan i bibblan fick chansen att intervjua henne då vilket var väldigt kul. Vi frågade bland annat om inte fler av hennes böcker skulle ges ut på svenska. Då kunde Sonya inte svara med säkerhet, men glädjande nog har En sån där vidrig bok där mamman dör precis kommit ut.

När vi först träffar Ruby sitter hon i ett flygplan på väg till Los Angeles. Ruby tänker dock inte på stränder, palmer och solen som väntar utan på allt hon lämnar. Sin bästa vän i världen, sin underbara pojkvän och sin mamma. Mamma som "ligger i en kall låda av trä under två meter jord och just håller på att börja ruttna". Och varför ska hon till Los Angeles? Jo, där finns hennes pappa. Det stora filmstjärnan som skilde sig från Rubys mamma och stack innan Ruby ens var född.

Jag älskar att läsa

Men mitt liv får verkligen inte bli
en sån där vidrig bok
där mamman dör
och tjejen måste flytta
till sin försumlige pappa
och han visar sig vara
en alkoholiserad heroinist
som misshandlar henne brutalt
och utnyttjar henne sexuellt
så hon blir
en bulimisk yxmördare.

Jag älskar att läsa,
men jag står inte ut med såna böcker.

Och jag vägrar blankt
att låta mitt liv bli ett sånt där liv
som jag inte ens
vill läsa om.

Precis som Sonya Sones andra böcker räknas En sån där vidrig bok där mamman dör som poesi. Jag tycker det är underbart att läsa hennes språk som är kortfattat men fullt av känsla. Jag tror att många tänker sig att poesi bara är rimmade små verser som handlar om kärlek. Sonyas böcker är utmärkta exempel på att det inte alls behöver vara så. Berättelsen om Ruby handlar förvisso om kärlek, men också om sorg och ilska. Och om att allt inte alls behöver vara som man tror.

Läs, läs, läs En sån där vidrig bok där mamman dör! Den är jättebra!

/Karolina

Barbro Lindgren 75 år

Om precis en vecka, söndagen den 18 mars, fyller författaren Barbro Lindgren 75 år. Det vill vi på Bubblan i bibblan fira hela vecka lång. Barbro har nämligen skrivit så väldigt många bra böcker att en vecka knappast räcker när vi vill rekommendera de bästa. Så en enda lång rad av favoriter, signerade Barbro Lindgren, bjuder vi på framöver. Och naturligtvis ett rungande Grattis!!

/Karolina

Invigt och klart!

Nu är det officiellt. Det nya barnbiblioteket i Katrineholm är invigt!

Cecilia Björk var invigningstalare och när hon tillsammans med publiken brast ut i ett fyrfaldigt:

Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

...regnade det glittrig konfetti över alla. Festligt värre.

Glitter, glitter...

...överallt!

Till och med på Kusin Vitamins vitamin-piller
som vi bjöd på dagen till ära.

Sen kom nästan det bästa av allt. Laura Trenter väntade längre in i biblioteket. Alla som ville fick sätta sig i vårt nya vattenfall och höra henne berätta om hur det är att vara författare. Fråga frågor fick man förstås också.

Det blev en glittrig och trevlig invigning, som vi hoppas att alla ni som var här tyckte om.

Kulturchefen PO Millberg hittade ett mysigt hörn på barnavdelningen.

Sen får man blommor när det är invigning. Både vackert och trevligt!

/Karolina och Annika

P.S. Här kan man läsa om allt vi gjort under KolossalOrdival.

Khemiri

På fredag kommer Jonas Hassen Khemiri till Tallåsaulan, och jag kan säga att ni som ska dit har något väldigt trevligt att se fram emot! Jag har lyssnat på Jonas och det var verkligen superintressant och lärorikt!

Runt 400 niondeklassare och gymnasieelver kommer att komma, och just det evenmanget på KolossalOrdival är bara för de som är inbjudna. Men som tur är händer det andra spännande saker här i huset också! Här har ni hela programmet.

Jonas Hassen Khemiri har skrivit flera böcker, och nu måste jag då erkänna att jag inte läst någon av dem. Men jag tror de är jättebra, så de står helt klart på min måsteläsalista!

Men jag har sett filmen Ett öga rött, som bygger på Khemiris bok med samma titel. Det var ett tag sedan den gick på bio, men för er som inte sett rekommenderar jag den varmt!

Filmen (och boken) handlar om Halim, som inte riktigt förstår sig på sin pappa. Pappa Otman försöker nämligen att anpassa sig till det svenska samhället så mycket som möjligt, och Halim tycker att det är helt fel. Istället borde pappa ägna sig åt "kampen mot svennarna" och vara mer stolt över sitt ursprung. Frågan är om Halim och hans pappa någonsin kommer att förstå varandra...

/Lisa

Nesbø och Nicolaysen

Förra veckan var jag i Norge. Jag har varit på semester i Norge så gott som varje sommar i hela mitt liv, men jag tröttnar aldrig. Jag tycker om naturen (det är väldigt vackert i Norge) men också språket (de låter så glada när de pratar) för att inte tala om all god fisk man kan äta.

Som tur är behöver man egentligen inte åka till Norge för att få en liten "smakbit". Flera norska författare är väldigt populära i Sverige. Exempelvis Jo Nesbø är omtyckt av både barn och vuxna. Det är han som skrivit de väldigt tokiga och roliga böckerna om doktor Proktor, Lise och Bulle. Nedan blir han intervjuad om sina böcker av Hedvig 13 år.

Se fler filmer hos Boktrailer.se!

Huvudpersonen i Marit Nicolaysens böcker, Sven (eller Svein som han heter på norska), råkar också ut för en hel del tokigheter. Han och råttan Halvorsen strular till det på så olika platser som kloaker och sjukhus. Böckerna om Sven och råttan har till och med filmats. Nedan får ni ytterligare en chans att öva norska!

Så bra! Det går att få en liten bit av Norge med sig hem till soffan!

Dag 18, En bok du blev besviken på

På många sätt är det "farligt" att säga att man blivit besviken på en bok. Som regel handlar ju det om att man har haft väldigt höga förväntningar på den. Helt enkelt börjat läsa med inställningen att det kommer att bli fantastiskt. Lite "farligt" att göra så.

Det finns en amerikansk kvinna vid namn Joyce Carol Oates. Hon är väldigt känd, har skrivit väldigt många böcker och när det drar ihop sig till utdelningen av Nobelpriset i litteratur finns det alltid många som tycker (och hoppas) att hon ska vinna.

På 2000-talet började Oates skriva böcker för ungdomar (annars skriver hon för vuxna) och det var inte förrän då som jag började läsa henne. Jag tyckte boken Vilda gröna ögon var väldigt, väldigt bra och jag tyckte att Stor i käften var helt fantastisk. När sedan boken Snygg kom var jag såå peppad. Jag hade längtat och sett fram mot att äntligen få läsa en ny Oates, och jag blev besviken.

Så här några år senare tänker jag att jag borde läsa om Snygg. Jag tror nämligen att det också är en väldigt bra bok. Det var bara jag som hade helt fel föreställning och förväntningar på den.

/Karolina

Intervju med Emma Andersson

För någon vecka sedan skrev jag om boken Där drömmar blir till. Till vår stora glädje här på bloggen har författaren, Emma Andersson, gått med på att svara på några frågor.

Foto: Elin Andersson (Emmas syster)

Hej Emma! Kul att du ville ställa upp på en liten ”intervju”! Det första jag måste fråga (fast jag misstänker att du har svarat på den här frågan 100 gånger) är: Hur känns det att ha gett ut en egen bok? Berätta om hur det var att få det brevet/telefonsamtalet/mejlet!

Nu när boken är tryckt och färdig känns det väldigt, väldigt overkligt. Jag har drömt om att bli författare sedan jag var liten och jag har alltid hoppats på att drömmen skulle slå in, men man tänker ju ändå att det är så svårt och att det tar tid. Nu finns en berättelse som jag har skrivit mellan hårda pärmar, tryckta på riktiga boksidor. Det känns märkligt, men samtidigt väldigt stort.

Telefonsamtalet som förändrade allting, minns jag nog mest som ett enda stort glädjerus. Det var en helt vanlig måndag och jag skulle precis äta lunch. Sedan ringer det och jag svarar. Jag minns hur jag fick höra att de hade läst mitt manus och att de tyckte att det var så pass bra att de ville publicera det. Allt jag kunde säga var bara "tack, tack!" och "tack så mycket!". Jag tror att jag var i någon sorts chocktillstånd, fast ett positivt sådant.

När jag hade lagt på förvandlades mitt ansikte till ett enda stort fånigt leende som gick från öra och öra och som inte till något pris gick att sudda bort. Jag flammade upp i hela ansiktet och gick sedan runt helt illröd resten av dagen. Jag ringde mina föräldrar, mina syskon, mina vänner. Fast det var ändå tur att förlaget hade skickat ett mejl också, för annars hade jag nog börjat undra om det verkligen hade hänt!
Det var en av de bästa och märkligaste dagarna i mitt liv.

Jag är väldigt insnöad på framsidor och tycker att framsidan till Där drömmar blir till är väldigt, väldigt fin. Är det du som bestämt omslaget? Eller var det någon annan som bestämde, och vad tycker i så fall du om bokens framsida?

Jag är också väldigt insnöad på framsidor och tycker att de är väldigt viktiga, då jag själv är ganska "ytlig" när det gäller böcker (om jag inte har hört talas om en särskild bok sedan tidigare). Så när det var dags att bestämma omslag var jag väldigt nyfiken på vad jag skulle få för förslag. Mitt enda önskemål var att det helst skulle vara ett foto. Sedan när jag fick se det förslag som Lisa Zachrisson kom med blev jag helt förtjust! Jag tycker att omslaget är väldigt vackert och att det fångar bokens handling perfekt.

Jag har läst att ditt fullständiga namn är Emma Marie Andersson. En väldigt viktig person i Där drömmar blir till heter Marie, och jag undrar förstås om du tänkte på ditt eget namn när du valde hennes? Och; är namnen i en bok viktiga?

Egentligen tänkte jag nog inte så mycket på det när jag valde att Marie skulle heta Marie. Huvudpersonen Olivia heter ju också Marie, i andranamn som jag, och det var nog det jag tänkte på först. Att jag ville att det skulle finnas någon sorts länk mellan mig och Olivia, eftersom hon är huvudpersonen i min första bok. Sedan ville jag på något sätt befästa närheten mellan Olivia och hennes gammelmormor. Och då blev det så att Olivia fick heta Marie för att det även var namnet på hennes gammelmormor.

Annars är namnen nog inte det viktigaste för mig. Visst vill jag att huvudpersonerna ska ha namn som betyder något för mig, det ska ju kännas rätt, men när det gäller de andra karaktärerna har jag ändrat flera gånger. Har man skrivit på samma berättelse i några år så ändras saker hela tiden.

Jag har också läst att du gillar biblioteket som finns med i filmen Skönheter och Odjuret, och gärna skulle ha någonting liknande själv. Vilken slags böcker skulle du ha i det biblioteket? Är du ”allätare” eller väljer du någon viss genre över andra?

Jag skulle ha alla möjliga genrer i det biblioteket, snyggt uppställda i bokstavsordning. Man kan nog säga att jag är "allätare", då jag läser det mesta. Vad jag väljer att läsa vid ett särskilt tillfälle beror oftast på vilket humör jag är på eller vad jag känner för. Fast jag har nog alltid haft en särskild förkärlek för sagor, och därmed senare fantasy och böcker med övernaturliga inslag. Jag älskar när allting inte är som det verkar!

Vilken är då verklighetens favoritbibliotek? Ligger det nära dig?

Verklighetens favoritbibliotek... Det vet jag inte riktigt. Jag besöker biblioteket hemma i Eslöv en del, men det är inte så stort. Jag tror faktiskt inte att jag har hittat mitt favoritbibliotek än.

Sist men inte minst, skriver du på någonting just nu? Och om ”Ja” kan du säga någonting om det projektet?

Ja, jag har faktiskt börjat skriva på en uppföljare till Där drömmar blir till. Men vi får se hur det blir...

Spännande! Vi här på Bubblan i bibblan säger "Tack så mycket" till Emma och kommer framöver att hålla utkik efter fortsättningen på Där drömmar blir till.

/Karolina

Pojken som aldrig blir stor

"Alla barn, utom ett, blir stora." Så lyder den allra första meningen i boken om Peter Pan.

Peter Pan är egentligen 109 år i år, eller han dök i alla fall upp för första gången i en pjäs av J. M. Barrie 1902. En pjäs som så småningom blev två böcker. Böcker som handlar om pojken som aldrig växer upp, som bor i landet Ingenstans med de borttappade pojkarna. Tillsammans med syskonen Darling flyger han omkring, och allihop hamnar de i trubbel med Peters ärkefiende Kapten Krok.

Förra veckan skrev jag om boken Där drömmar blir till. Det visade sig att författaren Emma Andersson har en blogg och på den listar hon upp musik hon gärna lyssnar till när hon skriver. Det visade sig att Flying, ett stycke av James Newton Howard från filmen Peter Pan fanns med på hennes lista.

När jag lyssnade på den här musiken kom jag ihåg när jag för första gången såg den här filmen. Jag var vuxen, för den kom 2003, och många skulle säkert säga att jag var för gammal för Peter Pan. Men icke! Jag tyckte den var helt vansinnigt bra! Och musiken sen. Det är lätt att förstå att en författare känner sig inspirerad!

I klippet ovan var det ju mer stämningsfulla bilder från filmen, så här kommer trailern också:

/Karolina

Drömskt och spännande

Idag tänkte jag dels puffa för en debutant, och dels en mycket produktiv och erfaren författare.

Där drömmar blir till är skriven av Emma Andersson. Redan som åttaåring började hon fundera på en berättelse om en flicka som kan resa mellan olika världar genom ett halsband. Emma var bara nitton år då hon skickade in manuset till Där drömmar blir till och fick den utgiven. Wow!

Jag hoppas att det här är den första av många böcker som Emma skriver, för jag tyckte verkligen om boken. Det är en berättelse där drömmar finns, de har ett helt eget rike, och där några få (utvalda) kan färdas mellan vår verklighet och den andra. Berättelsen var så där magisk som titeln antyder.

En författare som däremot gett ut många, många böcker är Martin Widmark. Han har skrivit:

20 böcker om LasseMajas detektivbyrå
9 böcker om monsterjägaren Nelly Rapp

7 böcker om supertuffa Rakel

5 böcker om David och Larissa
en bok som heter Kabinettets hemlighet

5 olika bilderböcker
FÖRUTOM att han skrivit böcker som man använder i skolan.

Det är ju inte klokt!

Och nu, nu har Martin börjat jobba med en illustratör som heter Henrik Tamm och de ska tillsammans ge ut en serie som heter Tyko Flores Äventyr. Så här spännande ser det ut...



/Karolina

Lucka 22

Och tänk att här har vi massor med bra bloggar!!

Det klart att vi som skriver här tycker att Bubblan i bibblan är en ovanligt bra blogg! Men det finns minsann fler bra bloggar "där ute". Vi har tipsat om några av dem tidigare, men de förtjänar alla att nämnas igen. Om du vill komma till bloggen ifråga är det bara att klicka på bilden.

Först ut är:

 
Bokfreak har funnits sedan 2007. De uppdaterar flitigt och jag kommer ofta på mig själv med att tänka: "Undrar vad de där freaken kan ha skrivit om idag..." Det är ett bra betyg på en blogg tycker jag.


Bokunge är en rätt ny, men väldigt ambitiös blogg. De tre tjejerna som driver den koncentrerar sig på böcker för små barn, vilket inte särskilt många andra gör. Tur då att de har stenkoll!


Elmer är istället för de lite äldre. Det handlar om kulturen för unga i och omkring Visby. Jag gillar deras blogg för att de hittar på så mycket roliga saker. Ställer ut häftiga tavlor och ordnar en hel del konserter. En blogg att bli inspirerad av.


BookLover drivs av ett gäng skolbibliotekarier som helt enkelt läser så mycket bra böcker att de måste få dela med sig!


Författaren Mårten Melin har också en blogg. Bilden på den fnissiga Mårten har Staffan Melin (en släkting kan man kanske gissa) tagit. Bland annat bilder, alternativa framsidor till hans böcker och hur det är att vara författare kan man läsa på Mårtens blogg.

Även författaren Martin Widmark har en blogg, och det är tur det! Hur skulle man annars kunna hålla reda på alla böcker och figurer han skriver/skapar. Har finns allt (nästan) man kan vilja veta om LasseMajas "pappa".

/Karolina

Sonya Sones

För en tid sedan skrev jag lite om Sonya Sones två böcker Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet. Jag tycker väldigt mycket om de två böckerna! De är riktigt romantiska och har ett härligt poetiskt språk utan att det rimmar.

Det är inte bara jag som gillar de här böckerna och eftersom de blivit så enormt populära kom Sonya Sones på besök till Sverige för någon vecka sedan. Och vi här på Bubblan i bibblan fick chansen att ställa några frågor till henne. Hurra!

Så fort dina böcker fanns ”att se” slogs vi av de fantastiska framsidorna. Tillsammans blir de två böckerna någonting mer! Snyggt, fiffigt och intresseväckande. Frågan är förstås: Valde du framsidorna själv eller fick du hjälp? Och vad tycker du om det var någon helt annan som tog fram dem?

Jag önskar att jag kunde ta åt mig äran för de vackra framsidorna, men de är gjorda av Fredrika Siwe på Bonnier Carlsen som är mitt förlag. Den ena framsidan består av ett foto på en vacker flicka och den andra av fotot på en pojke och när du lägger de två bilderna bredvid varandra inser man att det egentligen är ett enda stort foto – och att pojken har sin arm runt flickan. Så fiffigt och sött! Den enda invändningen jag har mot framsidorna är att pojken på bilden är väldigt snygg medan killen i boken inte är särskilt attraktiv. Jag måste berätta någonting roligt – när jag visade framsidorna för min son, Jeremy, ryckte han bara på axlarna och sa; ”Tja, kanske det där är fult i Sverige...”

Skriver du på någonting just nu? Om ”Ja” är det samma typ av poetiska språk eller provar du någonting annat?

Ja, jag håller på att skriva en ungdomsbok – om en väldigt stor lögnare. Även den kommer att vara en poesibok. Varför? Därför jag vet inte hur man skriver vanliga böcker! Tanken på alla de där orden skrämmer mig... Men man vet aldrig, kanske jag någon dag känner mig riktigt modig och försöker.

På engelska heter Vad mina vänner inte vet What my mother doesn't know (Vad min mamma inte vet). Vad tycker du om att titeln blev annorlunda på svenska? Blev det bättre, sämre eller bara annorlunda?

Jag tycker det var helt rätt att ändra titeln för alla mina svenska läsare. Föräldrar här verkar nämligen inte snoka så mycket i sina tonåringars kärleksliv. I USA kontrollerar föräldrar sina barns liv mycket mer, medan tonåringar i Sverige verkar ganska fria. Så i Sverige skulle det antagligen inte vara nödvändigt för en tonårstjej att dölja särskilt mycket för sin mamma.

Tror du att en del kan bli avskräckta från dina böcker om man presenterar dem som poesiböcker? Eller tror du ungdomar blir extra lockade? Om du själv skulle rekommendera böckerna om Robin och Sophie vad skulle du säga då?

Jag tror att en del ungdomar kan ha blivit skrämda av poesi därför att deras lärare har tvingat dem att analysera dikter istället för att bara låta dem läsa poesi. Läsa bara för att det är vackert och njutbart. Jag har fått många mejl från tonåringar som i vanliga fall inte alls läser poesi men skriver att de verkligen gillar mina böcker. De som redan gillar poesi verkar älska mina böcker därför att de är så passionerade och innehåller så mycket känsla. De går dessutom väldigt fort att läsa. Böcker i poesiform är väldigt bra för alla elever som har skjutit upp att läsa en bok inför exempelvis en bokrecension som plötsligt måste vara klar imorgon. Mina böcker tar bra några timmar att läsa!

Om jag skulle rekommendera böckerna om Robin och Sophie skulle jag säga att den första boken handlar om en fjortonårig tjej som försöker komma på vad det är för skillnaden på kärlek och åtrå. Den andra boken handlar om en kille som alltid varit värsta förloraren på sin skola men som nu, äntligen, har en flickvän. Och hon är vacker. Och han har väldigt svårt att hålla sina händer borta från henne...

Kommer dina andra böcker att översättas till svenska? Och då är vi särskilt nyfikna på One of Those Hideous Books Where the Mother Dies (fantastisk titel!) och Stop Pretending.

Det hoppas jag verkligen! Ni får skriva ett brev till Bonnier Carlsen och be dem ge ut mina andra böcker?! :-)

Sist men inte minst, har du haft ett trevligt besök i Sverige? Var det första gången du var här? Tror du att du kommer att komma tillbaka?

Jag har haft det fantastiskt bra här i Sverige. Det var mitt första besök, men jag hoppas att det inte är mitt sista. Jag har besökt Lund och Stockholm och jag har sett allt där emellan eftersom jag åkte tåg mellan städerna Jag tog massor av foton under tågresan – det är så vackert landskap. Jag skulle vilja ta med mig hela familjen nästa gång jag kommer hit. Vilket jag hoppas blir mycket snart!

Tack för alla bra frågor!

xx
/Sonya

P.S. Fotot på mig är tagit av Tove Kullenberg (som jobbar på Bonnier Carlsen).

Mer om Sonya kan ni läsa på hennes hemsida och självklart har biblioteket hennes böcker.

/Karolina

Katarina von Bredow

Som jag skrev för ett tag sedan var Katarina von Bredow den mest populära författaren i årets upplaga av Sommarboken. Vi på Bubblan i bibblan skrev och berättade det för Katarina, och passade dessutom på att fråga några frågor!

Hej Katarina! Hur känns det att vara den populäraste författaren i Katrineholms Sommarboken?

Det är otroligt kul och smickrande! Vad vore en författare utan sina läsare? Tack vare att ni tycker om att läsa mina böcker, så får jag ju lov att fortsätta skriva dem - och det är det roligaste jag vet.

Felicia 13 år skrev bland annat: ”Hon skriver med sådan känsla Katarina von Bredow, så man njuter varje sekund. När jag läst en bit har jag kvar känslan de har i böckerna långt efter jag läst. Det känns nästan som det hänt mig”. Då måste jag ju fråga; Hur lyckas du skriva med sådan känsla och sådan inlevelse om personer i tonåren? Det var ju några år sedan du själv var där...
Den frågan får jag ganska ofta, faktiskt. Och den är alltid lika svår att svara på. Visst är det så att jag försöker ha lite koll på nutidens tonåringar och tonårsproblem, jag minns också ganska bra hur det kändes att faktiskt vara i tonåren. Självklart måste jag också göra lite research och ta reda på vad som är rätt just nu, vilken musik man lyssnar på, vilka kläder man köper och vad man dricker på vilken sorts fest osv. Men den riktigt stora hemligheten med mitt skrivande är att jag egentligen utgår ifrån mig själv - nu, som vuxen! Att jag försöker vara riktigt ärlig när det gäller känslor, relationer, förälskelser och sådant. Skillnaden mellan att vara vuxen och att vara tonåring är inte så stor som man kanske tror ibland. Som vuxen har man skaffat sig lite erfarenheter, har fler möjliga flodfåror att fösa in känslorna i, men man kan fortfarande blir så där vanvettigt förälskad, ledsen, sårad och arg, man gör fortfarande bort sig, man undrar fortfarande över andra människors beteende, man trasslar fortfarande med relationer till familjen osv. Mitt skrivande måste hela tiden bottna i en ärlighet. Jag tänker ALDRIG att "nej, så här kan jag inte skriva för det skulle en 16-åring nog inte förstå", istället skriver jag som det är (eller som som det är för mig) och sedan litar jag på att jag ska kunna beskriva det så att läsaren förstår.

Många undrar om det finns filmer baserad på någon av dina böcker. Mig veterligen finns inte det, men om någon av dina böcker skulle filmatiseras, vilken skulle du vilja att det blev och varför? Om du nu vill att någon ska bli film! Det kanske du inte vill och om så undrar jag förstås varför?

Det finns ingen film baserad på mina böcker, men visst skulle jag tycka det vore roligt om någon ville göra en. Ett antal projekt har funnits, det har skrivits filmmanus och gjorts planer, men aldrig verkligen blivit någonting. Vilken av böckerna jag helst ser som film vet jag inte - det ska ju vara den bok som känns mest inspirerande för den som ska göra filmen.

Din första bok, Syskonkärlek, kom 1991. Då var du 24 år (om jag har räknat rätt), men när började du att skriva?
Jag började skriva när jag lärde mig bokstäverna. Det har alltid varit min favoritsysselsättning. Första versionen av "Syskonkärlek" hette "Till Ludvig" och den skrev jag när jag gick i nian. Fast då var det ju absolut inte meningen att någon skulle läsa den! Om någon av mina klasskamrater hade hittat de där skrivböckerna jag skrev i på den tiden och tjuvläst berättelsen, så hade jag nog inte vågat gå till skolan mer ... :-)

Många av dina böcker handlar om kärlek. Är du en väldigt romantisk person? Behöver man vara det för att skriva bra om känslor?
Jag är nog inte så väldigt romantisk, och jag tror inte heller det är bra att vara alltför romantiskt lagd om man ska skriva om kärlek. I alla fall inte om man vill att det ska bli starkt och realistiskt. Men det är klart, man måste ju kunna uppskatta och känna den där lilla "vardagsromantiken" - veta vad det kan betyda att bara råka snudda vid någons hand eller möta en blick.

Sist men inte minst, håller du på att skriva på en bok just nu? Och om ”Ja” när kommer den?

Jag försöker, men det går sakta. Har lite svårt att hitta den rätta koncentrationen för tillfället. Men jag hoppas att jag ska kunna hitta in i berättelsen så att jag kan få den färdig för utgivning nästa höst (2011). (Det betyder att den måste vara färdigskriven om tre-fyra månader).

Vi på Bubblan i bibblan håller tummarna för att det kommer en ny bok 2011! Vill man läsa OM Katarina kan man titta på hennes väldigt bra hemsida och vill man läsa AV Katarina kan man komma in till biblioteket.
/Karolina

Boktips!

Som Karolina nyligen skrev så har Johanna Thydells nya bok Ursäkta att man vill bli lite älskad precis kommit till biblioteket. Nu har jag läst den och min första reaktion när jag började läsa var: äntligen! Boken handlar om Nora som är 17 år och som är en ganska vanlig tonåring.

Mitt äntligen berodde just på det, att boken handlade om en vanlig tonåring, och inte en tonåring som har mängder med probelm. Många undomsböcker handlar om jobbiga saker av något slag, t.ex. alkoholiserade, psykiskt sjuka, sjuka eller på något annat sätt frånvarande föräldrar. Missförstå mig inte, jag tycker det är jättebra att de böckerna finns och att de är viktiga.

Men ibland kan det vara skönt att läsa om dem som har lite mer "vanliga" problem. För Nora har det bra, men helt problemfritt är det däremot inte. Just att Nora är så vanlig är hennes problem, hon borde inte må dåligt, men det gör hon till viss del ändå.

Nora har ett uruselt självförtroende, och det hela blir inte bättre av att hon är bästa kompis med världens snyggaste och coolaste Lisa. Lisa som har mängder med killar efter sig och Lisa som alltid är den som får uppmärksamhet. Nora försöker desperat få någon att tycka om henne, att älska henne, men istället blir det tvärtom...

Johanna Thydell har skrivit en bok som är underhållande och med många igenkännande bitar. Nu var det ett tag sedan jag var tonåring men jag fnissar igenkännande genom hela boken. Jag tror att det Nora tänker har nog de flesta tänkt någon gång, hon representerar på något sätt alla tonåringar.

Johanna Thydell har skrivit flera böcker, och om man vill läsa mer om henne kan man klicka här och på sidan kan du även läsa om hennes författarskola.

/Lisa

PS. Den fina bilden på Johanna var med i Svenska dagbladet 10/6 2006.