Only väg is upp

Idag är det en sorglig dag. Vår kollega Linda har fått ett nytt arbete och jobbar sin sista dag hos oss idag. Ibland tror jag att det är lättare att vara den som flyttar än att vara "den som blir kvar". För Linda blir allt nytt och spännande, medan vi andra ska hålla på som vanligt, fast utan Linda. Och det är inte spännande. Det är bara tråkigt!

Det finns nästan inga böcker om hur det är att stanna kvar på en plats, men det finns däremot många som handlar om hur det är att flytta. För det är förstås väldigt pirrigt att allt blir nytt, och denna dag tänkte jag försöka pigga upp genom att tipsa om en flytt-bok som är ganska rolig.

Emmy Abrahamson gjorde succé med sin debut Min pappa är snäll och min mamma är utlänning. Jag var bara en av många som verkligen gillade den. Sen hade jag förmånen att höra på Emmy under Bokmässan 2011, vilket bara gjorde att jag gillade henne (som person/författare) ännu mer. Alltså hade jag lånat hem Only väg is upp redan innan det avslöjades att den blivit nominerad till 2012 års Augustpris. Så det så!

Filippa Karlsson ska äntligen börja leva. London baby! Japp, så fort gymnasiet är slut åker Filippa till London med siktet inställt på The Royal Drama School. Inte bara ska hon komma in, hon ska dessutom bli cool, bo flott, träffa intressanta människor och inte minst bli ihop med den perfekta killen.

Verkligheten är dock inte så cool och härlig som Filippa föreställt sig. Hennes hyrda rum visar sig vara en luftmadrass på golvet. En dyr madrass! Att skaffa jobb visar sig vara väldigt svårt och lurendrejare verkar finnas både här och där.

Jag gillar verkligen Filippa! Hon är så glad och optimistisk. Om jag hade kommit till en främmande storstad och det visade sig att mitt boende var en madrass på golvet, ja då hade jag nog åkt hem igen. Men det gör förstås inte Filippa.

Only väg is upp är den första delen i en planerad triologi om Filippa Karlsson och hennes äventyr i London. Jag tänker absolut läsa de andra böckerna. Och så hoppas jag att Linda vill läsa om Filippa och tänka på oss "här hemma" i allt nytt och spännande!

/Karolina

Tonårsliv

Det var svårt att veta vad jag skulle skriva om på ämnet Australien. Först av allt tänkte jag berätta om John Marsdens serie om ett krigsdrabbat Australien vilken inleds med I morgon när kriget kom. Fast så kom jag på att jag redan skrivit om den serien flera gånger. Här till exempel.

Hm... en av mina (många) favorit författare då? Randa Abdel-Fattah är från Australien och i sin fantastiska bok Ser mitt huvud tjockt ut i den här? beskriver hon 16-åriga Amal som är en en australiensk-palestinsk muslimsk tjej! Vilket förstås inte är särskilt lätt, men jag har ju redan skrivit om den med! MEN jag har inte skrivit om hennes andra väldigt bra bok Tio saker jag hatar med mig själv.

Jamilahs föräldrar är från Libanon, någonting som hennes bruna ögon och mörka hår "avslöjar". Själv är hon Australiensisk medborgare och har aldrig bott någon annanstans. Med hjälp av blå kontaktlinser och blekningsmedel är Jamilah blonda "vanliga" Jamie i skolan. Det är ingen som vet någonting om hennes ursprung, men är det verkligen så hon vill leva?

Ungdomarna med anglosaxisk bakgrund kallas för "skippar". Alla från Mellanöstern eller Medelhavsområdet kallas invandrare eller svartskallar. De från Samoaöarna eller Nya Zeeland är DFB (Direkt Från Båten). Det finns asiater också, men där gör man inte någon skillnad mellan kinser, japaner, malaysier eller någon av de fyra miljarder människor som råkar komma från den största kontinenten på jorden.

Att växa upp och komma på vem man är är förstås inte lätt någonstans på jorden. Det jag gillar med Randa Abdel-Fattahs sätt att skriva är att många, många kan känna igen sig i Jamilah/Jamie. Tonårsliv innehåller samma element i Australien som Sverige. Och att vara från ett land men stämplas som icke tillhörande är svårt oavsett.

/Karolina

Khemiri

På fredag kommer Jonas Hassen Khemiri till Tallåsaulan, och jag kan säga att ni som ska dit har något väldigt trevligt att se fram emot! Jag har lyssnat på Jonas och det var verkligen superintressant och lärorikt!

Runt 400 niondeklassare och gymnasieelver kommer att komma, och just det evenmanget på KolossalOrdival är bara för de som är inbjudna. Men som tur är händer det andra spännande saker här i huset också! Här har ni hela programmet.

Jonas Hassen Khemiri har skrivit flera böcker, och nu måste jag då erkänna att jag inte läst någon av dem. Men jag tror de är jättebra, så de står helt klart på min måsteläsalista!

Men jag har sett filmen Ett öga rött, som bygger på Khemiris bok med samma titel. Det var ett tag sedan den gick på bio, men för er som inte sett rekommenderar jag den varmt!

Filmen (och boken) handlar om Halim, som inte riktigt förstår sig på sin pappa. Pappa Otman försöker nämligen att anpassa sig till det svenska samhället så mycket som möjligt, och Halim tycker att det är helt fel. Istället borde pappa ägna sig åt "kampen mot svennarna" och vara mer stolt över sitt ursprung. Frågan är om Halim och hans pappa någonsin kommer att förstå varandra...

/Lisa