Läsdagbok

När jag var nio började jag skriva dagbok. Så gott som varje dag i mer än fem års tid skrev jag om skolan och familjen och allt jag tyckte var viktigt och intressant. Sen slutade jag. Synd! Det jag däremot började göra var att skriva ned det jag läst. Starten var en tävling i skolan där vi skulle läsa så många sidor som möjligt. Jag läste massor och hade alltså för en gång skull god chans att vinna en tävling. När den var slut (och nej, jag vann inte, Josefin L hade läst mer) fortsatte jag att skriva upp vad jag läst. Först stod bara författare, titel och antal sidor. Så småningom började jag skriva om det vara en faktabok eller en skönlitterärbok istället för antal sidor. Ytterligare en tid senare började jag skriva lite om varje bok för att minnas bättre.

Jag är superförtjust i mina boklistor. Tydligen fungerar mitt minne mycket bra ihop med vad jag läst. För när jag tittar på en av mina läst-listor och det står Hajen, då kommer jag precis ihåg hur jag satt i vår bruna soffa hemma och läste denna väldigt spännande bok samtidigt som jag om och om igen lyssnade på en viss skiva. Eller Kristin Lavransdotter, den läste jag i Bulgarien på en resa tillsammans med min syster, min mormor och min mormors syster. Blir lite varm och svettig bara jag ser titeln!

Nu för tiden finns den snajsigare saker att tillgå än ett kollegieblock. Man kan göra en blogg och skriva om vad man läser. Eller bara ha ett word-dokument som man fyller på allt eftersom. Dessutom finns det Läsdagböcker! Fina "riktiga" böcker där man skriver upp allt man läst.

Jag vill varmt rekommendera dig att börja skriva en Läsdagbok. Det är inte bara en god hjälp för minnet när du vill tipsa om den-där-bra-boken-jag-inte-minns-titeln-på, är du som jag kommer du av bara farten att minnas var du var och hur du hade det när du läste just den boken.

/Karolina