Sidor

onsdag 14 oktober 2009

Glöda och brinna

Jag lovade er ju att berätta vad jag tyckte om fortsättningen på Hungerspelen, Fatta eld, så här kommer det!

Jag tyckte Hungerspelen var en FANTASTISK bok. Den var tänkvärd, spännande, läskig, rörande och till och med lite romantisk. Författaren, Suzanne Collins, gjorde det där jag tycker är så superviktigt när man skriver fantasy, science fiction eller skräck. Hon fick mig att tro på den värld där Katniss lever. Alla små detaljer Collins tar med gör att det känns verkligt och trovärdigt. Med andra ord hade jag ENORMA förväntningar på Fatta eld. Jag trodde mig dessutom ha räknat ut ungefär hur det skulle gå. Jag var säker på att Fatta eld skulle handla om hur gräsligt Katniss och Peeta skulle må när de skulle skicka två andra ungdomar in i en ny omgång av hungerspelen. Boken handlar dock inte om detta. Det händer någonting helt annat som jag var fullkomligt oförberedd på.

När det nu inte blev som jag trodde så blev jag först: ”Åhhh, men neeeej...” men när jag hade pratat om Fatta eld med min syster (som också älskar Hungerspelen) så insåg jag att gnälla på Fatta eld är ungefär som att gnälla på att Mona Lisa verkar vara lite tunnhårig. Med andra ord; det är så pass perfekt att man bara tjafsar om detaljer. Fatta eld är bra! Den är till och med jättebra! Den tog bara en vändning som jag inte var beredd på.

Så nu får jag göra det jag gör allt som oftast; Vänta! Fatta eld slutar nämligen när det är som allra mest spännande. Suck och pust! Det är sådana här gånger jag tänker att jag aldrig mer ska läsa en serie!

:-)

/Karolina


P.S. Döm inte ut böckerna på grund av deras fula framsidor. Ljuvligt bra trots anskrämliga utsidor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar