Dystopier

Som jag redan berättat vid ett flertal tillfällen gillar jag böcker som handlar om ”någon annanstans”. Detta annanstans kan vara en helt annan värld, ett rymdskepp eller förr i tiden. Det spelar ingen roll, bara det inte är här!

En typ av böcker som jag gillar extra mycket är de som kallas för dystopier. Enligt ordlistan betyder dystopi ”negativ framtidsvision” och kommer av två grekiska ord som betyder ”dålig plats”. Mmm... intressant!

Några av mina favoritdystopier är:

Oönskad, handlar om en ganska snar framtid där vetenskapen har kommit på ett sätt att förhindra åldrande. Eftersom jorden inte håller för hur många som helst så är det förbjudet att skaffa barn. De barn som ändå föds tas från sina föräldrar och uppfostras till slavar.



De vandrande städerna, är första boken i en serie som utspelar sig i en framtid där 60 minuterskriget i vår tid (2000-talet) fördärvade jorden. Alla städer har numera maskiner som kan flytta dem, eftersom marken helt plötsligt kan försvinna.




Den utvalde, handlar om ett samhälle där precis allt kontrolleras. Alla familjer ska bestå av en mamma, en pappa och två barn (en tjej och en kille). Allt ska vara likadant, alla är precis lika nöjda och som läsare inser man att människorna egentligen inte tillåts känna varken glädje, saknad eller sorg. Annorlunda blir det för huvudpersonen Jonas som undan för undan får lära sig om hur världen en gång såg ut.



Hungerspelen, en favve favorit som handlar om före detta Nordamerika i en framtid där 2000-talets miljöförstöring har omformat kartan och fått dåliga människor att ta makten.






Exodus, utspelar sig i en framtid där alla polarisar smält och haven hela tiden höjs. Det finns allt mindre ställen att bo på och efter varje ny storm har havet tagit ytterligare en bit av den ön där huvudpersonen Mara lever.



Ful, en serie som utspelar sig en bit in i framtiden. För att alla ska vara nöjda och man inte ska hitta på någonting att bråka om genomgår alla på sin 16-årsdag en skönhetsoperation. Frågan är dock om man faktiskt får välja att fortsätta som sig själv?




Varför läser man då dystopier? Det låter ju väldigt deprimerande med alla dessa svarta framtidsvisioner! Jo, man läser dem eftersom de nästan alltid vill säga någonting till oss som lever idag. I flera av exemplen ovan kritiseras exempelvis vår tids miljöförstöring. På Wikipedia står det så här (vilket jag tyckte var klokt och mitt i prick): ”Genom att överdriva negativa fenomen och framkalla skräckvisioner av vad vårt levnadssätt kan ha för konsekvenser får man folk att reagera”.

Så vill man skaka om sig själv lite, då ska man läsa dystopier!

/Karolina