Tusen gånger starkare

Imorgon kommer Ung kultur och fritid att visa filmen Tusen gånger starkare. En fantastisk film som bygger på en fantastisk bok där mod och överlevnad på många sätt står i centrum.

Vi på Bubblan i bibblan har skrivit om både boken och filmen vid ett flertal tillfällen, och vill nu bara säga; Gå och se den!

Filmen kommer visas onsdagen den 7 september (imorgon alltså) kl 18.30 på fritidsgården i AVA-huset (ligger på Trädgårdsgatan 1). Fritidsgården har en åldersgräns på 13 år och den gäller förstås även imorgon. Det som kommer att bli extra kul är att en av skådespelarna i filmen, Joakim Lang 18 år från Katrineholm, kommer närvara och ha diskussionsstund efteråt. Det kommer säkerligen bli en väldigt spännande diskussion med fokus på både mod, utanförskap och innanförskap samt hur det är att spela in en film "på riktigt".

/Karolina

HUR MODIG ÄR DU? Testa dig själv på Temabloggen och tipsa dina vänner på Facebook!

Kensukes rike

Robinson Crusoe är "orginalet" när det gäller överlevnadsberättelser, men precis som Veronica och Anna-Karin skrivit finns det massor av liknande böcker som kommit efter den. En sådan "Robinson Crusoe-berättelse" är Kensukes rike av Michael Morpurgo.

Boken handlar om den snart 12-årige Michael, som är med sina föräldrar på en spännande resa med båt runt jorden. Under en storm i Stilla havet ramlar Michael och hans hund Stella Artois överbord, och hamnar på en öde ö. Michael är förtvivlad och vet inte hur han ska bära sig åt för att någonsin få se sina föräldrar igen.

Livet på ön är inte lätt, det är svårt att få tag i mat och myggen håller på och äter upp honom på nätterna.

Som tur är är det någon som ställer fram både vatten och mat till Michael och Stella. Men när Michael äntligen träffar den som hjälpt honom blir det inte ett vänskapligt möte. Kensuke som han heter, har varit på ön sedan andra världskriget, och han vill inte ha kontakt med andra människor. Men omständigheterna för dem samman, och snart växer en stark vänskap fram.

År 2000 blev Kensukes rike utsedd till årets bästa barnbok i England, och det var barnen själva som röstade fram den som vinnare. Kensukes rike är en stark berättelse som berör, och jag kan verkligen rekomendera den!

/Lisa

HUR MODIG ÄR DU? Testa dig själv på Temabloggen och tipsa dina vänner på Facebook!

Robinson

En riktig klassiker är dagens tips. Titeln är Robinson Crusoe, som knappast behöver en närmare presentation. För snart 300 år sedan (1719) skrev Daniel Defoe historien om mannen som var den ende överlevande efter ett skeppsbrott. Han spolades iland på en öde ö där han kom att bo i 28 år. Boken ges ständigt ut på nytt och finns hos oss både på engelska, svenska och som ljudbok. Dessutom finns ett antal nya lättlästa översättningar av boken, vilket är tur eftersom gamla översättningar inte alltid är så lätta att förstå. Maj Bylocks version tycker jag tillhör en av de bättre (se bild).

Daniel Defoe fick troligen idén till boken från sjömannen Alexander Selkir, vars äventyr flera tidningar skrev om. Under en av sina resor blev Alexander osams med kaptenen, som satte av honom på en öde ö. Där blev Alexander Selkirk kvar i fem år innan ett passerande fartyg räddade honom.

Robinson Crusoe har också (precis som Anna-Karin skrev) skapat en egen genre, robinsonader. Det är helt enkelt en berättelse där någon eller några är med om ett skeppsbrott och måste kämpa för att överleva. Imorgon kommer Lisa med sitt boktips som är just en sådan robinsonad.

/Veronica

HUR MODIG ÄR DU? Testa dig själv på Temabloggen och tipsa dina vänner på Facebook!

Hemlängtan

Under andra världskriget evakuerades många barn från London för att klara sig undan de häftiga bomattackerna. En del hamnade i andra delar av Storbritannien, men några skickades så långt bort som till USA.

Författaren Michelle Magorian tror jag är mest känd för sin bok Godnatt Mister Tom, men den jag skulle vilja hålla fram idag är Hemlängtan. De flesta av Magorians böcker utspelar sig i England under, eller precis efter, andra världskriget. Så också denna väldigt sorgliga historia.

Efter fem år som evakuerad i USA kommer 12 åriga Rusty tillbaka till England. Allt är förändrat. Hon har fått en bror som hon aldrig sett och hon känner inte igen sina föräldrar. Rusty blir väldigt chockad över det fattiga och söderbombade England som möter henne. Krocken bli än värre av att hon under åren i USA rotat sig och började prata som sin amerikanska familj. Hon lyckas inte dölja sin förvåning över alla kristidsfenomen och känner sig som en total främling både i sitt land och i sin familj.

Snart nog blir Rusty ivägskickad till en internatskola och mobbarna hittar henne på direkten. Hela tiden längtar hon hem, hem, hem. Men inte till sina föräldrar, utan till sin familj i USA.

Gripande är ett ord jag inte använder så ofta om böcker, men Hemlängtan tycker jag är gripande.

/Karolina

HUR MODIG ÄR DU? Testa dig själv på Temabloggen och tipsa dina vänner på Facebook!

Ombenis krig

I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig är boken jag har värjt mig mot. Jag visste att läsningen skulle knocka mig. Jag visste också att jag var tvungen att läsa den. Av någon slags skyldighet. När människor orkat och vågat berätta om vidrigheter och fasor de varit med om och någon orkat lyssna, skriva ner och förmedla dessa berättelser, då är väl det minsta jag kan göra att våga läsa?

2009 fick Christina Wahldén förtroendet att för Röda Korset skriva en bok om kvinnor och flickor som överlevt väpnade konflikter. Tack vare det kunde hon resa till Demokratiska Republiken Kongo för att med egna ögon se vad som händer där. Den resan och möten med kongolesiska kvinnor i Sverige gav henne idén till den här boken. Det är en roman, men den bygger på alldeles sanna händelser.

Ombeni var sexton år när hon flydde från krigets Kongo till Sverige. Nu har det gått ett par år och hon går på gymnasiet och bor i egen lägenhet. Men hur lever man vidare när man sett familjemedlemmar mördas? När man våndas över att ens systrar kanske fortfarande pinas i fångenskap, medan man själv lyckats fly?
Ombeni märker snart att ingen här skulle förstå vad hon har varit med om. Det fruktansvärda våldet har klasskamrater och lärare ingen möjlighet att greppa. Inte ens handläggaren på Migrationsverket kan föreställa sig de ohyggliga minnesbilder som plågar Ombeni. Så hon behåller sina minnen för sig själv. Hon känner att hon är en pusselbit som inte passar ihop med någon annan här, hon kommer från en helt annan ask. Att överleva ensam känns som ett straff.

Jag skrev ju att människor som bor i Sverige är förskonade från många hemska verkligheter som tyvärr är vardag ute i världen. Men man får inte glömma att det i Sverige lever människor som i sina tidigare hemländer har varit med om ofattbara grymheter. Christina Wahldén påminner oss om det.

/Annika

HUR MODIG ÄR DU? Testa dig själv på Temabloggen och tipsa dina vänner på Facebook!

Magdas berättelse

Magda Eggens är bosatt i Stockholm sedan mer än sextio år, men hon växte upp i en stad i norra Ungern. När Ungern gick med i andra världskriget på Tysklands sida var hon 18 år. Ett år senare fördes hela hennes familj till förintelselägret Auschwitz. En syster och Magda överlevde. Magda skriver att det var ansvaret för den yngre systern Eva som gav henne styrkan att överleva - hon kände sig helt enkelt tvungen. När Magda Eggens fick egna barn började mardrömmarna från kriget att förfölja henne igen och hon insåg att hon måste berätta om det fasansfulla. Det har blivit flera böcker om upplevelserna. Så här skriver hon  i slutet av den självbiografiska boken Jag måste berätta:

Jag ville visa dagens ungdomar vad som kan hända om rädsla, mobbning, hat och nazism breder ut sig i samhället. Det var för Sveriges unga jag skrev min första bok. Det var till dem jag ville tala. Jag förstod att det var min skyldighet att berätta om mitt liv och vad som kan hända då de demokratiska krafterna sätts ur spel och ondskan tar herraväldet. Alla de som dog kan inte ha dött förgäves. De får inte bli bortglömda. (…) Dagens unga är mina budbärare in i framtiden. De ska föra minnet av Förintelsen vidare till kommande generationer så att det aldrig mer kan upprepas.

/Annika

HUR MODIG ÄR DU? Testa dig själv på Temabloggen och tipsa dina vänner på Facebook!

Att utmana sina rädslor

Jag är livrädd för ormar. Kan inte ens se en orm på bild utan att få rysningar i hela kroppen. Många är rädda för till exempel spindlar, höjder eller trånga utrymmen. De flesta av oss har nog något som vi är rädda för som kanske egentligen inte är så farligt, men det spelar liksom ingen roll för att vi är rädda ändå. Ibland måste man trotsa sin rädsla och göra det man är allra mest rädd för och oftast känns det faktiskt riktigt bra efteråt. Man kan känna sig stark för att man har klarat av att göra det där läskiga.

Otto är rädd för flugor. Han bara vet att när de gnider bakbenen mot varandra så kommer de snart att anfalla. Det är väldigt jobbigt för Otto att vara så rädd för flugor. Hans kompisar skrattar åt honom och han kan egentligen inte ens vara ute på sommaren för flugor kan dyka upp när som helst. En dag händer något hemskt, Ottos älsklingsdocka Sture ramlar ner i en dypöl som är alldeles full av flugor. Hur ska det nu gå? Är Otto modig nog att hoppa ner i pölen och rädda Sture eller måste han lämna Sture åt sitt öde för de dumma flugorna? Läs boken Otto och flugskräcken av Lena Klefelt så får du svaret!

/Linda


HUR MODIG ÄR DU? Testa dig själv på Temabloggen och tipsa dina vänner på Facebook!