
Själv fick jag min första och enda Barbie i mitten på sextiotalet. Syrran och jag låg febriga och medtagna i mässlingen och behövde muntras upp. Jag minns att vi genast kände oss friskare och jag tror vår mamma sen hade minst lika kul som vi när hon sydde deras garderober. Ett verkligt pilljobb.
Jag tyckte nog att min systers Barbie med sitt långa blonda hår var finare än min. Men när Lena hade löst upp frisyrens knut var dockan plötsligt sorgligt skallig. På min Barbie sitter håret fortfarande som berget, däremot har en yngre släkting i ett obevakat ögonblick kapat hennes högerhand…
Nu finns dessa båda och några till att beskåda på barnavdelningen ett bra tag framöver.
/Annika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar