Överjordisk och himlavacker – en pärla till!

"Det är inte farligt att vara rädd." säger stjärnan till månen i Joar Tiberg och Anna Höglunds bilderbok Månen blev rädd. Månen har börjat känna sig svag och det gör lite ont i benen. Han känner att ingenting är roligt längre. Det finns ett mörker i honom som gör det svårt att lysa. Han är ledsen och vill gråta, men gråten har låst sig.


Solen vet att det finns en plats långt borta där det bor stjärnor som kan gråta. Dit beger sig månen. Stjärnorna han träffar där är alla lite trasiga; De lyser, men ganska svagt. När månen frågar stjärnorna om de kan lära honom att gråta säger en av dem att de kan försöka. Men bara om han själv verkligen vill. Tillsammans med stjärnan vågar månen gå mot mörkret nedanför dem trots att det skrämmer honom. Och då kommer gråten; Den lossnar när han förstår att det inte gör något att han är rädd. Månen lyser igen, inte så starkt kanske, men han lyser. Glad och ledsen på samma gång, det känns både lugnt och tungt. Och det är alldeles okej.

Boken kan förstås läsas som en allegori – alltså en berättelse som egentligen handlar om något annat än det som faktiskt beskrivs. Mänskliga känslor klädda i himmelsdräkt kan man kanske säga. För visst känner man igen sig i månen? Visst har man känt sig osäker och rädd många gånger? Det kan vara svårt att sätta ord på känslor, särskilt om man är liten. Joar Tiberg ger oss orden och Anna Höglund klär dem i skimrande vackra bilder. Två konstnärer har tillsammans skapat en blivande klassiker. Så känns det.

Och så fick åtminstone jag något att fundera på när det blir fullmåne nästa gång.

/ Annika