”Det var så roligt...

…jag måste skratta”, för oj vad vi har sjungit idag!

Lennart Hellsing har en dotter, Johanna Hellsing heter hon, och Johanna har varit och hälsat på oss idag. Johanna kan förstås sin pappas sånger och med gitarren i högsta hugg har hon och nästan 300 barn sjungit så taket höll på att lyfta.

Vi har ticke tackat med Peter Palsternack, plaskat med Petronella och skrattat åt trekantsgubben. Det VAR roligt!

/Karolina & Annika

Boktips för mysiga höstkvällar

Är du sugen på att läsa en mysig, romantisk och rolig ungdomsbok? Då kan jag rekommendera Tänk om det där är jag av Johanna Lindbäck. Boken handlar om Agnes, vars första år på gymnasiet var en total katastrof. Hon passade inte in i sin nya klass och hennes gamla kompisar hittade genast andra att umgås med i sina nya klasser. Hon kände sig väldigt ensam och inte nog med det så var en av tjejerna i klassen, Natalie, ofta väldigt spydig och kom med syrliga kommentarer om Agnes kläder.

Men nu har Agnes chansen att förändra allt när hennes familj ska flytta till Umeå. Hon har listat upp hur den nya Agnes ska vara; normal, ha normala kläder, vara öppen och lagom pluggig. Hon ska helt enkelt göra allt för att passa in! Allt flyter på och Agnes får nya vänner och även ett jobb. Men trots allt känner hon hela tiden en press och osäkerhet om att hon när som helst ska bli upptäckt som den bluff hon är.

Självklart innehåller boken också kärleksproblem. Agnes blir kär i Jakob som spelar i ett band, men är verkligen hennes känslor besvarade? Och hur är det egentligen med grannen, Adam, är han en kompis eller något mer?

/Lisa

Eldbärare

Vet ni vad?! Anders Björkelid, författaren till Ondvinter (som jag skrev om igår) har lämnat en kommentar till inlägget. Anders berättade att fortsättningen på Ondvinter kommer redan i mars 2010 och boken kommer att heta Eldbärare.

Jag tyckte det var dubbelt kul. Dels behöver jag ”bara” vänta tills i mars och dels var det superkul att Anders själv har läst Bubbel-bloggen.

/Karolina

Ondvinter

Jag läser mycket fantasy, så i mitt tycke finns det nästan ingenting bättre än att slå sig ner med en bok och hamna ”någon annanstans”. I fantasy-världar kan man bortse från varenda regel som finns i vår värld vilket öppnar upp helt nya möjligheter för personerna (eller varelserna) som boken handlar om.

En av mina absoluta favoriter handlar om en värld där alla fasar för vintrarna. Vi förstår ganska snart att året egentligen ser ut som våra år; vår, sommar, höst och vinter MEN när man talar om sommar och vinter så menar man perioder av flera år. Under sommaren är perioden med snö och kallt kort. Det blir inte särskilt kyligt och man klarar sig bra eftersom den varma delen av året är rik på skörd. Under vintern däremot är köldperioden lång och mycket svår. Perioderna av värme är korta och det blir dåliga skördar. Det värsta av allt är att en vinter kan vara i decennier.

Döm då av min förtjusning när jag hittade ungdomsboken Ondvinter. Boken handlar om syskonen Sunia och Wulf. De två är så nära varandra att de nästan är samma person och talar om ”vi” istället för ”jag”. De har alltid vetat att deras far är annorlunda, men först när han dör en våldsam död börjar de förstå hur mycket han hållit hemligt för dem. Redan samma natt kommer ondvintern. Kyla och mörker som är så stort att de kryper ända in i själen på människorna.

Jag älskade den här boken, mörk och full av hemligheter där man inte kunde gissa hur det skulle gå. Jag har en enda invändning! Det här är första delen av fyra och del två kommer inte förrän... jag vet inte ens när! Det lär dock dröja innan jag får veta hur det går för Sunia och Wulf. Suck!

/Karolina

Tre

”Hon är ung. Hon är död. Hon är naken, och hon är inlindad i tunn, genomskinlig plast.”

Precis så står det på baksidan av boken Ett hål i själen. Det är den första delen i serien Tre och redan i inledningen får vi veta att en ung kvinna är död. Mördad. Det som sedan händer är att handlingen backar tre veckor bakåt i tiden. Vi får följa tjejerna Trine (fotbollstjej), Vilde (kaxig och argsint), Benedicte (snygga tjejen som alla killar gillar) och Nora (bly och ”vanlig”). De fyra har varit vänner sedan de var små och vi vet att det är en av dessa fyra som kommer att bli mördade. MEN vi vet inte vem och inte heller varför.

Jag har hunnit halvvägs in i bok två, Den farliga kyssen, och än så länge har jag inte en aning om vem som kommer att dö. Däremot tätnar intrigen hela tiden och alla tjejerna har olika ”hemligheter” som de försöker dölja. Även andra personer runt omkring tjejerna är inte riktigt vad de ser ut för.


Spännande!

/Karolina

P.S. Författaren till Tre heter Kjetil Johnsen.

Malla

Malla handlar och Malla cyklar är två absoluta favoriter bland alla bilderböcker. Malla är en gris som i böckerna är med sin mormor. Malla som är så stor nu att hon både kan handla själv och cykla. Naturligtvis tokar det till sig i både böckerna.

I Malla handlar har hon glömt bort vad som ska handlas när hon väl kommer fram till disken i affären. Den snälle expediten föreslår potatis. På vägen hem får hon kämpa med den tunga potatisen och tänker ”Dumma mormor”. Efter några vändor löser sig allt till slut.
I Malla cyklar, lär hon sig att undvika att köra på saker och människor. Hon gör det genom att först ha krockat med både stolpe och körskolelärare.

Eva Eriksson har både skrivit och illustrerat böckerna. Bilderna är magnika; ljusa, varma och speglandes alla känslor.

/Veronica

Lycka

Just nu pågår en fotoutställning här i kulturhuset Ängeln där barn i åldern 1-6år har fått fotografera sånt som gör dem lyckliga. Barnen har fått låna digitalkameror och förskolans pedagoger har bara fungerat som stöd i bakgrunden.
Det är en härlig samling bilder som visar att barn är bra på att se saker i sin vardag som gör dem glada. Vi vuxna borde kanske bli bättre på det.

Min favoritbild, förutom den underbara snigelbilden, är bilden av vattentornet i Valla. Jag tror i alla fall att det är det som fyraårige Kevin har fotat, för att med hans perspektiv förvandlas verkligen byggnaden till något helt annat, något gigantiskt, spännande och lysande vitt mot en blå himmel. Man riktigt hör hans förtjusta kommentar ”Kolla det ser ut som ett isberg”. Och genast har något vardagligt blivit vackert och exotiskt - allt beror på betraktaren.

Kom och kolla själv. Du får kanske en helt annan favorit bland alla fina bilder av legobitar, spadar och kompisar. Till den 13 september har du chansen.

/Annika