Elvaåriga Lisa tycker att det är bäst att börja skriva om sitt liv redan nu och inte alls vänta tills man är gammal som de flesta andra gör. För då finns ju risken att man hinner glömma viktiga saker. Mormor Barbro säger visserligen att man inte kan veta förrän långt efteråt vad som är riktigt viktiga händelser i livet, men Lisa känner att hon absolut har koll på det. För visst är kärlek och killar viktigt! Visst är det viktigt när man förlorar sin bästa kompis eller när syslöjden känns pest. För att inte tala om hur viktig ens älskade katt är och, faktiskt, ens egen knasiga tonårssyrra.
Lisa vet precis vad hon ska skriva om. Och hon vet lika säkert vad hon ska bli när hon blir stor: Hon ska förstås bli författare. Hon tycker bara att det är lite synd att hon heter Bengtsson i efternamn, det hade varit bättre om hon hetat något tjusigare.
Lisa funderar och skriver, skriver och funderar, mycket och snabbt. Hennes memoarer börjar med Elva år på jorden och fortsätter med Tolv dagar i mitt liv. I tredje delen är Lisa fortfarande elva, men det är bara Tretton 
ynka veckor tills hon fyller tolv år och samtidigt börjar sexan. Hon är övertygad om att detta kommer att innebära stora förändringar i livet. Bland annat känns det som att det är hög tid att skaffa pojkvän och ta reda på hur det där med kärlek funkar.
Titel: Lopppan och Isprinsessan
