Rör mig inte

Juliette varit isolerad i ett fängelse i 264 dagar. Helt ensam. Hon är speciell. Hon är dödlig. Men är hon farlig..? Jag hade faktiskt inte tänkt skriva så mycket om den här boken. Jag tänkte bara säga "LÄS! LÄS! LÄS!" Och så vill jag skriva att längre stycke ur boken. För att ni ska få "smaka" på det vackra språket författaren Tahereh Mafi använder. Det är underbart och förfärligt på en och samma gång.

/Karolina

Jag glömmer aldrig skräcken i min mors ögon, fasan i min fars ansikte, deras skräckslagna uttryck. Deras barn var är ett monster. Besatt av djävulen. Förbannad av mörkret. Ond. En styggelse. Droger, tester, medicinska lösningar misslyckades. Psykologiska korsförhör misslyckades.

Hon är ett vandrande vapen i samhället, var vad lärarna sa. Vi har aldrig sett något liknande, var vad läkarna sa. Hon borde avlägsnas ur ert hem, var vad poliserna sa.

Inga problem alls, var vad mina föräldrar sa. Jag var 14 år gammal när de slutligen gjorde sig av med mig.  När de stod bredvid och tittade på medan jag släpades bort för ett mord jag inte visste att jag kunde begå.

Återetablissemanget lovade oss hopp om en bättre framtid. De sa att de skulle ordna allt, de sa att de skulle hjälpa oss att få tillbaka den värld vi kände - världen med biodejter och vårbröllop och barndop. De sa att vi skulle få tillbaka våra hem, vår hälsa, vår hållbara framtid.

Men de stal allt.

De tog allt. Mitt liv. Min framtid. Min mentala hälsa. Min frihet.

De fyllde vår värld med vapen riktade mot våra pannor och sköt leende hål på vår framtid. De dödade alla som var starka nog att slå tillbaka och låste in alla som var för udda för att leva upp till deras utopiska förväntningar. Sådana som jag.

Här i rummet är beviset för deras korruption.

Jag kallsvettas, fingrarna darrar av avsky, benen kan inte stå emot slöseriet slöseriet slöseriet det själviska slöseriet innanför dessa 4 väggar. Jag ser rött överallt. Blod från döda kroppar som stänker mot fönstren, rinner ut över mattorna, droppar från kristallkronorna.

"Juliette..."

Jag brister.