När Simon flyttar från Stockholm till Malmö och börjar på fotbollsgymnasium trivs han genast väldigt bra i klassen och med träningen. Hans familj har en jobbig tid bakom sig och Simons mamma har gått bort och delvis har de flyttat för att komma bort ifrån det som hänt.
Från sin tränare får han en kommentar om att han nog skulle kunna bli ännu bättre om han bara gick ner ett par kilo. Den här kommentaren etsar sig fast i Simon som efter den helt ändrar sitt beteende. Han har alltid varit den som tagit ordentligt av både mat och efterrätt och ändå haft lite plats kvar för popcorn framför tvn. Eftersom han tränat så mycket, för att bli som Zlatan, fast bättre så har det aldrig spelat någon roll. Men nu gör det plötsligt det.
Att ätstörningar skulle vara något som bara drabbar tjejer är en vanlig fördom. Så är det inte. Det är ungefär en av tio av alla som lider av ätstörningar som är killar. Dessutom finns det många fall som man inte känner till. Det är också så att sjukdomen ofta märks senare på pojkar eftersom de har kraftigare benstomme. Författaren, Niclas Christoffer berättar i en
intervju att han själv lidit av anorexia och bulimi i tonåren och även som ung man men att han träffat på många som sagt till honom att det bara är något som flickor i tonåren råkar ut för. Berättelsen om Simons sjukdom är till stor del berättelsen om författarens egen sjukdom fast han har ändrat en del detaljer och bakomhistorien.
/Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar