Kärlek = dödlig sjukdom

Lagom till det började vara varmt och skönt att sitta på balkongen (och läsa) kom boken Delirium i ett paket till jobbet. Tänk så lämpligt! En dystopi, precis vad jag var sugen på.

Förr i världen var kärlek viktigt. Förr gjorde människor nästan vad som helst för kärlek. De ljög, mördade... startade krig. Förr var människor, olyckliga oavsett om de hade eller inte hade kärlek. Sjukdomen amor deliria nervosa härjade fritt och skördade liv.

Nu går amor deliria nervosa att bota. En operation är allt som krävs för ett liv i stillhet och harmoni. Så fort man fyller arton år kan man bli botad. Lena väntar och längtar tills det är hennes tur. Hennes tur att andas ut, vara fri. För Lena är operationen extra viktigt eftersom hennes mamma drabbades, och dog, av den fruktade sjukdomen. Skammen över detta har präglat hela Lenas liv. På samma sätt som de strömförande elstängslen som skyddar alla botade mot det (eller de) som kanske finns där ute i vildmarken.

95 dagar före sin operation träffar Lena Alex. Han har hår som höstlöv och ögon som glittrar. Han är dessutom botad. De trekantiga operationsärret syns tydligt. Men allt är förstås inte vad det synes vara och snart förstår Lena att kärlek kanske inte är en sjukdom. Kärlek kanske är det som gör livet värt att leva.

Åh vilken bok! Jag kunde inte sluta läsa! Visst kan man känna igen saker från exempelvis Hungerspelen (staketen, angivarna, att folk har "gett upp") men det hör ju lite till när man skriver om en ruskig framtid.

Delirium är en väldigt spännande bok. Den är dessutom romantisk, och slutet! Slutet! Jag tänker förstås inte berätta hur det slutar annat än att jag vill läsa fortsättningen på Lenas öde nu, nu NU! Jag får dock vänta. 2013 kommer del två, Pandemonium, och tre, Requiem på svenska.

/Karolina