Svävande pärongrönt i Thydells novellix

Novellix har blivit ett uttryck för en novellbok i litet, behändigt format. Varje novellix består av en enda novell. Så himla bra påhitt. Det är som gjort för att ha i jackfickan och bara slänga fram när läsviljan faller på. Eller att läsa i mobilen när kompisen är lite sen. Novellixer finns både i pappersformat och som e-bok. 

Och det är verkligen stor läsning i litet format. Alldeles perfekt när man bara har en stund över.

Jag tycker flera av novellixerna har schyssta och fina titlar. Som Johanna Thydells Han tänkte på dem som färger eller Jonas Hassen Khemiris Så som du hade berättat det för mig (ungefär) om vi hade lärt känna varandra innan du dog. Dessutom finns klassisker-novellixer såsom Med Strömmen av Hjalmar Söderberg eller Selma Lagerlöfs Spökhanden. Kanske finns det en novellix för (nästan) alla?

Johanna Thydell. Foto: Elin Strömberg

I alla fall, Johanna Thydells novellix inleds med meningarna "Han sitter i ett land av pärongröna filtar. Han har sin egen plats där." Genast känner jag mig inryckt i berättelsen och undrar vad pärongrön är för färg egentligen. Thydells språk klingar sådär bra så att jag blir lite pirrig.  Det är lite poetiskt och vardagligt på samma gång.

Det är sorgligt, svävande och det känns oklart hur bara 28 sidor kan kännas som så omfattande läsning. Men det gör det.

Har du inte upptäckt novellixer än tycker jag att det är hög tid! 

/Victoria