Igår inföll höstdagjämningen. Några dagar före och efter den dagen går solen upp rakt i öster, och ungefär tolv timmar senare går den ner rakt i väster. Just idag är dag och natt lika långa, men sedan mörknar det minut för minut och dagarna blir allt kortare.
Jag tycker om hösten. Jag tycker om färgerna och den klara luften under kyliga dagar. Jag tycker om diset och dimman också; Svamparna och äpplena.
Men det är ändå något vemodigt med hösten. Sommaren är slut och man vet att vintern närmar sig igen. Kanske är det därför det känns lite vemodigt. När jag var tonåring lyssnade jag mycket på en finlandssvensk sång som Tove Jansson, hon med Mumintrollen ni vet, och Erna Tauro har gjort: Höstvisa. Om ni vill kan ni lyssna på hur Rolletrubadur tolkar den. Jag tänkte alltid att Tove J menar att det viktiga är att ta vara på den tid vi har, försöka göra rätt saker och verkligen bry oss om varandra. Och det handlar förstås om livet - inte bara om hösten.
/Annika
Nytt hem!
9 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar