Nästan varje år får man höra historier om dem, sommarkatterna. De som lämnats åt sitt öde när familjen återvänt till stan. Vuxna människor, som låtit familjen skaffa en kattunge till semestern på landet och sedan lämnar kvar det lilla djuret, beter sig riktigt skamligt. Oförlåtligt är vad det är.
Tre böcker som skildrar detta ur den övergivna kattens perspektiv är Katten som en gång kallades Tusse, Fräs den lilla panterkatten och Minstas väg hem. Den som läst någon av dessa berättelser kommer aldrig att överge en katt. Det är min övertygelse.
Att männsikor kan göra skyddslösa djur så illa gör mig upprörd. Helst skulle jag kanske vilja blunda för att det förekommer, så ont gör det i mig. I Eskilstuna finns ett par tjejer som vägrar att blunda. De vet alltför väl att det verkligen händer och att det händer ganska ofta, året runt dessutom. De har skapat Livbojen för att hjälpa dumpade katter till nya hem. På deras hemsida kan man läsa alldeles sanna, mycket sorgliga och mycket upprörande katthistorier. Men tack vare deras arbete får flera av dem lyckliga slut.
/Annika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar