En typisk svensk tonåring?

Jag läser många böcker som utspelar sig utomlands, oftast i USA och som är skrivna av utländska, främst amerikanska författare. Anledningen till det är förstås dels att utbudet är så stort av just dessa böcker, men också att jag helt enkelt tycker om att läsa dem, av många olika anledningar. Ofta slås jag dock av att det kanske inte riktigt är så i verkligheten, som många av de här böckerna beskriver den.

Nyligen läste jag en bok som handlar om en svensk tonåring. En historia som till skillnad från mycket annat verkligen kändes som på riktigt. Den fick mig att fundera över vad det är för skillnad att vara tonåring i Sverige om man jämför med att vara tonåring i andra delar av världen.

Boken handlar om Olivia som precis har blivit dumpad av sin kille, John. Hon förstår inte alls varför. Olivia är fortfarande kär i John och tyckte att allt var bra mellan dem. Olivia försöker på olika sätt komma över det som har hänt. Hon försöker få honom tillbaka bland annat genom att sms-bomba honom, hon dricker för mycket alkohol och hon har sex med olika killar. Det är en historia om att bli dumpad som jag tror att de flesta som blivit dumpade någon gång, tjejer som killar kan känna igen sig i.

Det var några år sedan jag gick i gymnasiet själv, men när jag läser Sara Ohlssons Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag så känner jag direkt att det är precis såhär det är, såhär det känns och såhär ”man” beter sig. Det är en bok som är äkta, som man brukar säga.

Samtidigt är det en bok som jag tror måste vara skriven i Sverige av en svensk författare. Jag tror inte att resultatet hade blivit lika bra om boken hade skrivits av till exempel en amerikansk författare i USA, åtminstone inte lika bra för oss här i Sverige.

För visst finns det mycket som skiljer oss åt, men i grund och botten tror jag samtidigt att det finns mer som gäller för alla som går igenom gymnasietiden, oavsett var i världen man gör det.

För att ytterligare sätta en twist på mitt resonemang så tillbringade jag ett år i USA ungefär vid den här tiden i mitt liv. Det här året var fullt av kulturkrockar som jag aldrig kunde förutse, särskilt med tanke på att jag även då läste amerikanska böcker och såg på amerikanska filmer och tv-serier och själv tyckte att jag visste precis hur det var i USA. Så visade det sig inte alls vara, vilket just var det som gjorde det året så härligt. I grunden var det precis samma problem vi hade. Vi hade lika stora känslostormar, var lika röriga och hade lika mycket aptit på livet, om än i lite olika förpackning.

Så visst tror jag att en amerikansk dumpad tonåring går igenom samma sak och beter sig på samma sätt som Olivia gör, det är bara synd att det inte skrivs lika bra böcker för de amerikanska tonåringarna som det gör för de svenska!

/Linda