När jag såg att Arne Norlin och Andreas Palmaer skrivit en ny bok om fotboll, Motståndarna, var jag tvungen att läsa den.

Nästa dag träffas Tove och Noel igen. Den ene, Tove är glad, medans Noel är helt förtvivlad. De ser varandras känslor och inser då att de hejar på var sitt lag. Än värre blir det bara några minuter senare när Toves pappa, Michael Stolt, dyker upp. Noel vill inte ens ta i hand, utan spottar istället på handen och springer därifrån. Han ångrar sig genast för han tycker Tove är både snäll och söt. Men hur ska han kunna be om ursäkt? Och Tove är i sin tur irriterad på Noel. Varför betedde han sig så och varför hör han inte av sig för att säga förlåt?
Det blir inte bättre. Tobbe upptäcker någon dag senare att Michael Stolt bor vid deras innergård. Han och hans kompisar bestämmer sig för att ta sig ner i garaget och spraya på Toves familjs bil. Att Noel ska följa med är självklart, annars är han ju ingen äkta Hammarbyare. Noel vet hur arg Tobbe kan bli om han inte får som han vill. Han slits mellan att göra som storebror säger och sina känslor för Tove.
Även om det du inte är stormförtjust i fotboll ska du läsa boken. För det en bok också om vänskap och att stå på sig. Motståndarna är första boken av tre i en serie och det märks. Slutet är ett slut men ändå inte. Först i september får vi läsa fortsättningen. Jag vill läsa boken. Nu. Genast.
/Veronica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar