Ulrika Lidbo tar upp det känsliga ämnet ätstörningar, och boken visar verkligen vilket helvete det är för alla som drabbas av sjukdomen. Det hela börjar med att Jenny känner sig så fruktansvärt misslyckad. Hon blir alltid vald tredje sist på gympan och ingen kille vill hångla med henne. På nätterna börjar hon fundera på att om hon bara var smal, så skulle allt vara annorlunda.
Jenny gör en "superplan" som bestämmer hur mycket hon får äta varje dag. Allt eftersom kommer hon djupare in i sjukdomen och blir mycket undernärd.
Men Jenny tycker inte att hon är smal, när hon tittar sig i spegeln tycker hon att hon ser ut som en fet sugga. Tillslut tycker hon inte att något spelar någon roll längre, att hon lika gärna kunde vara död...
/Lisa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar