Himlen börjar här

Böcker som recensenter och läsare lovordar får man självklart höga förväntningar på. Så var det för mig med Jandy Nelsons debutroman Himlen börjar här. Jag hade ju läst hur hänförd Sonya Sones var över boken.

Frågan för mig blev förstås, lever romanen upp till de översvallande superlativen?
Svaret blir: Ja, det gör den. Bortsett från några retfulla översättningsmissar, som stör en petimeter som mig, tycker jag verkligen boken förtjänar sitt goda rykte.

Sjuttonåriga Lennie har plötsligt och oväntat mist sin storasyster Bailey. Sorgen och saknaden lamslår henne - för hur går man vidare när någon man älskar fattas en? Det finns också en annan förlust att hantera i familjen; Systrarnas mamma försvann för sexton år sedan och har inte hörts av sedan dess.

Mitt i allt det mörka drabbas Lennie av brusande, berusande kärlek.
Två killar väcker starka känslor. Den ena är Toby, killen som var Baileys pojkvän. De delar samma stora sorg och söker sig till varandra. Lennie tänker att de båda desperat försöker få Bailey tillbaka genom att vara den andra nära.
Den andre är Joe, nyinflyttad och därmed utan några minnen av Bailey. Hans glädje är smittsam och tillsammans med honom får hon en paus i sorgen. Han gör henne inte bara glad - för första gången i livet är Lennie förälskad. Men hon känner sig också skyldig; Om det slutar göra ont, betyder det att hon redan accepterat en värld utan sin syster? Kan hon tillåta sig att vara glad och lycklig? Varför känns det som att hon överger sin syster om hon inte sörjer henne varje stund? 
Livet blir ännu mer förvirrat när hon inser att det finns saker Bailey aldrig berättade...
​
Redaktören för Barnens bokklubb, Annika Nasiell, skrev så här i höstas:
"OUTSTANDING. Om ni ska läsa en enda ungdomsbok i höst så låt det för guds skull bli Himlen börjar här."

Hann du inte då, så inled året med den.
Jag sällar mig till dem som höjer Himlen börjar här till skyarna!

/Annika