Punkiga pappor

Fördomar – alltså när man tror att man vet en massa saker om hur en person är för att den till exempel ser ut på ett speciellt sätt. Sånt tycker jag inte om. Ändå vet jag att jag har fördomar själv. Det tror jag att alla har och jag tror också att det första steget att bli av med sina fördomar är att veta att man har dem.

Barnen och föräldrarna i Punkpapporna av Liz Wennberg har många fördomar mot den nya tjejen Cornelia och hennes två punkare till pappor som precis flyttat till staden från London. Stämmer det att punkare sover på dagarna och är vakna på nätterna, bara äter kåldolmar, inte har några möbler hemma och hur får de egentligen sitt hår att stå rakt upp? Frågorna blir många för kompisgänget Martin, Vera och Siv i boken. De bestämmer sig för att ta reda på svaren genom att spionera på den nya familjen med kikare genom Martins sovrumsfönster. Han bor nämligen rakt över gatan från dem. Men när Cornelias pappor bjuder in alla barn i klassen till kalas hemma hos dem, ska de då våga går hem till ett par punkare?

När jag såg den här boken första gången föll jag för titeln och tänkte direkt att det här låter som en kul bok som jag vill läsa. Och tur var väl det, för jag tyckte verkligen jättemycket om den. Inte nog med att den fick mig att fundera på mina egna fördomar, jag fick skratta högt flera gånger också. Rekommenderas varmt!

/Linda