Det är ju lurigt det där med favoritböcker. En del "håller sig" och fortsätter att vara favortier, kanske för alltid. Andra tycket man mycket om när man läser dem, men några år senare är historien liksom inte lika bra längre.
När jag var ungefär 8-9 år började pappa läsa Fem-böckerna för mig och min lillasyster. Oj, oj, oj! Det var såå spännande! George hade inte bara en egen hund (någonting jag drömde om) utan ägde en hel ö! Hon och hennes kusiner fick dessutom göra helt häpnandsväckande saker.
I den första boken jag och syrran fick höra lånar gänget husvagnar (dragna av hästar!) och ger sig iväg på egen hand. Det svindlande att några barn, bara lite äldre än mig, fick göra någonting sådant. Att de dessutom råkar ut för värsta äventyret var liksom bara grädde på moset.
/Karolina
När jag var ungefär 8-9 år började pappa läsa Fem-böckerna för mig och min lillasyster. Oj, oj, oj! Det var såå spännande! George hade inte bara en egen hund (någonting jag drömde om) utan ägde en hel ö! Hon och hennes kusiner fick dessutom göra helt häpnandsväckande saker.
I den första boken jag och syrran fick höra lånar gänget husvagnar (dragna av hästar!) och ger sig iväg på egen hand. Det svindlande att några barn, bara lite äldre än mig, fick göra någonting sådant. Att de dessutom råkar ut för värsta äventyret var liksom bara grädde på moset.
För något år sedan läste jag om boken. Den visade sig heta Fem på tjuvjakt och det var inte samma sak längre. Den där häftiga känslan av att aldrig ha hört/läst någonting så bra var borta. Å andra sidan så minns jag ju hur fantastiskt boken en gång var. Och det är ju inte fy skam!
/Karolina
Åh, jag älskade Fem-böckerna när jag var liten, jag har varende en! Nu för tiden tycker jag att de är så dåliga att jag inte klarar av att läsa dem... det är lite tråkigt.
SvaraRadera