Med tanke på det som har hänt och fortfarande händer i Nordafrika och Mellanöstern kändes titeln på Ulf Starks bok märkligt aktuell.
Diktatorn handlar visserligen om ett litet barn som har lindat sina föräldrar kring lillfingret och får dem att lyda minsta vink. På förskolan är det samma sak - han vill bli åtlydd! Han domderar och dikterar.
Att tankarna ändå (iallafall för den vuxne) går till de maktfullkomliga härskare som nu störtas på olika håll i världen beror mycket på Linda Bondestams bilder. De bidrar verkligen till att ge historien fler bottnar. Boken är en lyckad blandning av allvar och humor.
En envåldshärskare och ett litet barn må ha det gemensamt att de vill få sin vilja igenom, men barnets hjärta är mjukt. Så i slutet av boken har han förstått att han måste anpassa sig till de andra. Det går inte att bestämma allt själv, då blir man ensam. Precis det som verklighetens maktmän nu fått känna på.
Igår skrev ju Linda om en bok som nog ger en hel del att prata om. Samma sak gäller denna färgstarka bilderbok!
/Annika
Nytt hem!
9 år sedan
En alltför förenklad förklaringen.
SvaraRadera