Böcker vi älskar: Momo eller Kampen om tiden

När man gör väldigt roliga saker, som exempelvis KolossalOrdival, kan en liten nackdel vara att man blir stressad. Jag pratade med min mamma i telefonen förra veckan och lät antagligen som om jag hade väldigt dåligt om tid, och då sa hon: "Akta dig för de gråa herrarna!" Det kan man ju tycka var en konstig sak att säga, men för alla oss som läst boken Momo eller Kampen om tiden är det helt logiskt.

Den lilla flickan Momo flyttar en vacker dag in i en gammal övergiven amfiteater. Människorna som bor i närheten är snälla och vänliga. De tycker att livet blir lite bättre av att Momo finns i närheten och är beredd på att lyssna till bybornas bekymmer och gräl. Men någonting händer, de gråa herrarna kommer.

Det finns här i världen en stor och ändå mycket vardaglig hemlighet. Alla människor har del i den, alla känner till den, men mycket få tänker någonsin på den. De flesta accepterar den bara och undrar aldrig över den. Denna hemlighet är tiden.

Vi har almanackor och klockor att mäta den med, men det säger inte särskilt mycket, för varenda människa vet ju att en enda timme ibland kan kännas som en evighet, men tvärtom också kan rusa iväg som bara ett ögonblick - allt efter vad man upplever under den där timmen.

Ty tid är liv. Och livet bor i hjärtat.

Och ingen var mer medveten om den saken än de gråa herrarna. Ingen var så medveten om värdet av en enda timme, en enda minut, ja, en enda sekund som de. Fast tyvärr var de medvetna om den saken på samma sätt som blodiglar är medvetna om blod, och handlade därefter, på sitt vis.

De gråa herrarna börjar visa sig för folk för att få dem att spara tid. De är mycket övertygande, och människor börjar spara allt vad de kan. Men hur mycket de än sparar får de liksom ändå ingenting över. Momo ser hur folket hon tycker om blir olyckliga och stressade och bestämmer sig för att ta upp kampen mot de gråa herrarna.

Jag har läst Momo eller Kampen om tiden många, många gånger. Och den är lika bra, eller nästan ännu bättre varje gång jag läser den. Det är dessutom en sådan bok som barn och vuxna tycker lika mycket om. De stora läser liksom en historia och de små en annan.

Jag unnar er alla vänskapen med Momo och dessutom kanske en och annan lär sig att se upp för de gråa herrarna.

/Karolina