Nyckelbarnen

När jag var liten kallades de få barn som inte hade en mamma hemma under dagarna lite beklagande för nyckelbarn. Man tyckte synd om dem. Av mina kompisar var det bara Agneta som inte hade en mamma hemma utan gick på dagis och som skolflicka sen blev ett nyckelbarn. Så var det på 6o-talet, så är det inte idag. Men jag tror att titeln på Sara Kadefors nya bok anspelar lite på det begreppet.

Sara Kadefors fick Augustpriset för sin ungdomsroman Sandor slash Ida för några år sedan och nu har hon skrivit en ny bok som väcker känslor. Barnen i boken hamnar i kläm när vuxna beter sig dumt eller fegt. Barn borde förstås kunna lita på att vuxna beter sig just vuxet och tar sitt ansvar. Här lämnas de i stället ofta i sticket.

Siri går i femman och är den som berättar historien. Hon fick egen nyckel redan i trean fast hon inte ville ha någon. Hon har sett till att vara sist kvar på fritids och på fritidsklubben eftersom hon inte gillar att komma hem till en tom lägenhet. När fritidsklubben tvingas att stänga av ekonomiska skäl blir Siri och klasskompisarna Leo och Linn lämnade åt sig själva under många eftermiddagstimmar. Nizar blir även han en del av gänget som först busar lite oskyldigt, men vars aktiviteter snart blir allt galnare.

De vuxna tycks ha fullt upp av sina egna problem. De vill nog göra rätt men ändå blir det så fel. Det gäller både den osympatiska läraren, den svaga rektorn och de upptagna föräldrarna.

Och vad håller mamma egentligen på med, hon säger att hon är på jobbresa i Tokyo, men ändå ser Siri henne hur tydligt som helst gå in i en port med en främmande man…

Läs en bra bok om vardagsliv, bekymmer och vänskap där författaren hela tiden står på ungarnas sida.  Nyckelbarnen finns både som pappersbok och DAISY.

/Annika